Christine Asciutto, 34, är gynekolog, Giuseppe Asciutto, 35, kärlkirurg. För dem båda är arbetsmöjligheterna stora nästan var de än skulle välja att flytta. Valet blev Lund och Malmö.

– Kärlkliniken i Malmö är världskänd. Många kolleger strävar efter att få jobba här, säger Giuseppe Asciutto.

Paret träffades i Tyskland för elva år sedan. Giuseppe Asciutto, som kommer från Italien, gjorde sin specialistutbildning där. Han blev kvar, för kärleken, och jobbade i tio år som läkare i landet.

– Vill man bli framgångsrik behöver man flytta på sig. För att lära sig nya saker, möta andra kulturer och utvecklas, säger han.

Just därför var också Christine Asciutto, som är tyska, sugen på att jobba utomlands.

Tillsammans började de diskutera möjliga länder utifrån kriterierna livskvalitet, natur, socialförsäkringssystem och, framförallt, bra sjukvård och goda karriär- och forskningsmöjligheter.

De bestämde sig för Sverige och två alternativ vaskades fram: Karolinska i Stockholm och Skånes universitetssjukhus i Malmö-Lund. Båda sjukhusen erbjöd dem jobb.

– Besöket på gynekologen i Lund avgjorde. De tog emot mig på ett varmt sätt och min magkänsla fick styra. Och kärlkirurgen i Malmö är en världsledande klinik, så Giuseppe fick sin prestige, säger Christine Asciutto och ler mot sin man.

Redan innan flytten för två och ett halvt år sedan började de ta privatlektioner i svenska som de själva bekostade. Dessutom plöjde de Wallander- och Beckfilmer på kvällarna. Giuseppe Asciutto, som säger att han är kontrollfreak, planerade flytten in i minsta detalj. Till och med radio- och tvlicensen var ordnad innan de anlände.

– Han har smittats av det tyska organisationsviruset, säger hans fru.

Men allt kan inte förberedas. Giuseppe Asciuttos erfarenhet säger att det tar åtminstone fem år att verkligen lära känna ett land. Det handlar om allt från att få vänner till att fullt ut förstå hur en svensk arbetsplats fungerar.

– Min klinik är internationell. En av fördelarna med det är att de flesta är utlänningar och har haft samma bekymmer med att integrera sig, så jag behöver inte känna mig utanför, säger han.

På Christine Asciuttos klinik är det annorlunda. Det finns några till som kommer från Tyskland, några från Island, alla andra är svenskar.

– Lund är mer svenskt än Malmö, det är inte lika easy going i Lund. Men på det sättet blir jag kanske mer integrerad, säger hon.

Lönen för specialistläkare är högre än i Tyskland och betydligt högre än i Italien. Dessutom är den jämställd här, båda tjänar lika mycket. Men den största fördelen med att jobba i Sverige, menar de, är att OB-tid till stor del betalas ut som lediga timmar.

– Arbetsbelastningen är fruktansvärd i Tyskland. Vi hade ingen fritid, som nu. Och skulle vi skaffa barn har vi rätt att vara föräldralediga. Om man i Tyskland hade varit hemma med sjukt barn, som mina nuvarande kolleger är ibland, hade man fått gå direkt, säger Christine Asciutto.

I dag bor de i en villa utanför Löddeköpinge och har inga planer på att flytta. Men någon gång i framtiden skulle de gärna vända söderut, till varma Italien.

– För många italienare är finanskrisen ett stort bekymmer, många har förlorat jobbet och det finns ett överskott på läkare i landet. Men förhoppningsvis blir det annorlunda i framtiden, säger Giuseppe Asciutto.

Läkare, erfarna ingenjörer inom utveckling och forskning och erfarna IT-utvecklare och specialistsjuksköterskor är de yrkesgrupper som är mest efterfrågade. Detta enligt arbetsförmedlingens internationella Euresavdelning, som tillsammans med företag och landsting rekryterar spetskompetens från bland annat södra Europa:

EU- och EES-medborgare har rätt att vistas i alla medlemsländer för att jobba. De ska registrera sig hos Migrationsverket om de stannar mer än tre månader. 2012 registrerades 25 501 sådana uppehållsrätter. Flest EU-medborgare kommer från Polen och Tyskland, följt av Rumänien, Litauen och Storbritannien.