Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Världen

Riksbögen för vanlig för serbiska såpapubliken

Förr pratade vi alltid om politik, men nu pratar vi bara om dokusåpor”, konstaterade Tanja efter en släktlunch för ett tag sedan.
Gayaktivisten Boban Stojanovic är en av deltagarna i serbiska ”Big Brother”.Bild: Christina Wassholm
Man ska akta sig för generaliseringar (av typen serber har bytt politiskt engagemang mot tv-tittande), men faktum är att både ”Big Brother vip” och svenska formatet ”Farmen” just nu drar miljonpublik till kanalerna B92 respektive Pink. Varken förhandlingar om Kosovo i Bryssel eller krisen i Vojvodina har rubbat de trogna tittarnas intensiva schema och val av samtalsämne.
Dokusåporna kom till Serbien 2006 och har från starten gjorts i samarbete mellan de ex-jugoslaviska länderna. Det har pratats om deras potential för försoning när nu kroater, serber och bosnier följer samma drama. Men att döma av tidigare säsongers vinnare och vad som fått mest uppmärksamhet i medier är potentialen för att förstärka stereotyper och konservativa värderingar betydligt större.
Den här säsongens ”Big Brother” har lockat en delvis ny målgrupp. Serbiens mest kända gayaktivist, Boban Stojanovic, var nämligen en av dem som flyttade in i huset för en månad sedan. Han gick in till ljudet av publikens burop och därinne väntade olika kategorier kändisar som inte precis gjort sig kända för att förespråka hbt-personers rättigheter. Serbien hade fått sin riksbög, nu väntade alla på katastrofen.
Men den kom inte. Visst fick Boban höra att han är onormal och ta emot grova förolämpningar för sin sexuella läggning, men det var en lätt bris i jämförelse med de stormande intriger som utspelade sig i huset. Mellan sexskandaler och slagsmål framstod Boban som den mest ordinära personen av dem alla.
Sånt belönas förstås inte i dokusåpavärlden, så förra veckan åkte han ut. Och möttes av publikens varma applåder och en inbox översvämmad med fanmejl. Kanske ska dokusåpornas politiska potential inte underskattas ändå.
Gå till toppen