För några år sen gjorde New York-filmaren Gary Hustwit en uppmärksammad rulle om typsnittet Helvetica. Men hallå, en biofilm om ett typsnitt, hur är det möjligt? Svaret är förstås att sen boktryckarkonstens gamla redskap och symboler flyttat in i allas våra datorer och mobiler har typografi blivit vardagsvara. Jargong som förr var nördigt exklusiv och professionell bland art directors och tryckerifaktorer har förvandlats till något vi alla är berörda av.Det gäller heller inte bara bokstäver och typsnitt, utan en hel uppsättning av grafiska symboler som förekommer och förekommit i samband med text. Små triviala ikoner som vi kan förledas tro är typiska för vår egen uppkopplade tid, men som i själva verket har urgamla rötter, ja de är rena historielektionen. Några av dessa grafiska symboler var faktiskt var på väg att försvinna under förra seklet, men har fått nytt liv just via datorn och mobilen.Främst bland dem alla är handen. Klicka på en länk på nätet, och du ska se en hand som pekar. Om du är inne på Google Maps är handen ännu mer på hugget, den knyter och öppnar sig beroende på var du rör dig i kartan. Eller gå in för att gilla på Facebook, symbolen är såklart den kända bilden av en "tumme upp". På sina håll finns också motsatsen. Man kan markera sin avsky eller i alla fall avståndstagande med "tumme ner".- Ja handen som symbol ligger ofta nära till hands, säger danske designern Per Mollerup med ett i sammanhanget passande ordval. För några år sen skrev han en liten bok om just "Hånden som visuelt medium & motiv", en bildrik genomgång av hur denna mänskliga kroppsdel genom århundradena använts som visuell förmedlare av såväl fakta och uppmaningar som känslor. Som språk. Mollerup, numera professor i kommunikationsdesign vid universitetet Swinburne i Melbourne, är annars mest känd för avhandlingen "Marks of Excellence", en internationell bästsäljare där varumärken analyseras utifrån deras bildmässiga innehåll. Greppet i boken om händer är detsamma, även om anslaget här är mera blygsamt.- Näst efter ansiktet är handen människans mest uttrycksfulla kroppsdel, förklarar han per mail från Melbourne. Den används för att förmedla oändligt mycket mer än bara 'jag är en hand'.Inte mindre än tre genomarbetade "alfabet" bygger exempelvis på handens förmåga. Då inte bara de dövas teckenspråk, som man först kommer att tänka på och där alla bokstäver från A till Ö har sitt givna handtecken. Utan också dykarnas internationellt överenskomna teckenspråk med dussintalet stiliserade handrörelser för att kommunicera i den tysta, dunkla världen under vattnet i såväl kris som normala lägen. Faktiskt utgår också blindskrift från handens intelligens, även om det då handlar om den taktila. Att med fingertopparna känna det som ögonen inte kan se.Den ikoniska gest som Facebooks gilla-symbol bygger på har funnits sen romartiden. Ursprunget till "tummen upp" och "tummen ner" anses komma från gladiatorspelen, där den besegrade kämpen skulle få sin dom – avrättas eller ej – från publiken, vars "knapptryckning", för att knyta an till dagens tv-omröstningar, utfördes med hjälp av rörelser med tummarna. Vetenskapen tvistar visserligen om rörelsens exakta art. Skulle tummarna riktas uppåt, neråt, åt sidan eller handlade det rentav om att de doldes inne i handflatan? En berömd målning från 1872 av den franske konstnären Jean-Léon Gérôme tog fasta på scenariot och fick titeln Pollice Verso, "vänd tumme". Vilket kanadensiska Death Metal-bandet Ex Deo spunnit vidare på i den bloddrypande avrättningslåten med samma namn från albumet "Caligvla", 2012. Hur tummar sen använts, i verkligheten och på bild, för att signalera allt från lyckade affärstransaktioner under medeltiden till tid för takeoff på bullriga amerikanska bombplan under andra världskriget har utretts av bland andra den engelska zoologen och sociobiologen Desmond Morris.Men en variant av händer som grafiskt motiv sticker ut framför alla andra, nämligen "pekhanden" eller "trycknäven" som den också kallats på svenska. Som länk till historien är den lilla handen med utsträckt pekfinger unik. I dagens datorvärld en markör av varje interaktiv, klickbar länk. Samtidigt "jämte pilen och solen ett av de allra äldsta tecknen i mänskligt bildspråk. Kineserna införlivade handen med sin bildskrift. Mayafolket brukade den för att ange väderstrecken och den återfinns i de egyptiska hieroglyferna."Citatet kommer från en av den svenska typografins mest vördade nördar, Carl Fredrik Hultenheim (1928-2010) som var en outtröttlig försvarare av den urgamla bruksgrafikens klassiska kvaliteter. Inte minst fördjupade han sig gärna i grafiska detaljer som pekhanden, som hade sin storhetstid inom skriv- och tryckkonsten från 1100 till 1700-talen. Ett kärt barn med många namn. På engelska exempelvis "Index" (pekfinger), "Manicule" (efter latinets ord för hand, som är "manus") och "Fist" (knytnäve). Sistnämnda med mängder av varianter som Printer's fist, Bishop's fist, Digit, Mutton-fist, på svenska alltså översatt till "tryckarnäve". Även med mängder av användningsområden på allehanda tryckalster från skyltar och affischer till biljetter. Rentav användes pekhanden grafiskt nästan som en punkt eller ett utropstecken, för att markera särskilt viktiga avsnitt i texten. Berömda typografer som Claude Garamond (1500-tal) eller Giambattista Bodoni (1700-tal) hade pekhänder med bland de övriga tecknen i sina fortfarande flitigt använda typsnitt.Men allt eftersom tryckprocessen blev mer effektiv och industrialiserad ansågs dekorativa bildtecken som pekhanden allt svårare att hantera. Hultenheim talar om en enstaka ny variant av pekhänder som kom till på 1920-talet (tecknad av den kände typografen Eric Gill) som "en svanesång över denna nostalgiska, typografiska ingrediens". Den var på väg ut, men har idag fått grafiskt liv på nytt.Flera nya typsnitt har utvecklats sen 1970-talet och de består av enbart bildtecken, så kallade "pi fonts", bland annat för att svara mot nya behov av informationsgrafik. De finns i de flesta datorer med namn som Zapf Dingbat, Wingdings och Webdings. I flera ingår varianter av de klassiska pekhänderna. Liksom även bland de japanska emojisarna, de pastelligt gulliga piktogrammen eller bildtecken som kan stoppas in för att markera känslor i ett sms. Men framför allt är det pekhanden som indikerar klickbar text på nätet, som fått detta tecken att framstå som en allt mer framträdande ikon, värd ny uppmärksamhet. På internationella bloggar med intresse för typografi och kulturella symboler förs diskussioner om att denna så dominanta visuella ikon borde få ett starkare, mer enhetligt namn. Det som oftast lyfts fram är "The Manicule". På engelska bloggen Typophile har grafiska designers också påpekat att pekhänder vanligen varit och är tydligt manliga. Förslag har därför förts fram – och även tecknats exempel på – olika feminina varianter av "Womanicule".- "The Manicule" har nu en större ikonisk kraft än någon annan visuell symbol, anser etnologen och designern Lucia Neva, som driver konsultföretaget och bloggen Visual Signo i London. Handen som symbol bidrar till att göra den interaktiva läsprocessen på nätet mer mänsklig, menar hon. Handen välkomnar, visar och förklarar. I framtiden kommer vi att bli mer medvetna om handen som visuell symbol och det kulturarv den förmedlar.

• Hjälp med typografihistorisk research: bokstavsdesignern och typografiläraren Ludvig Grandin i Lund.

Pi fontsGammal boktryckarterm för "udda typer" (kommer från "pie", paj), dekorer som stjärnor, löv och pekhänder. "Pi fonts" används också om nya typsnitt med bara bildsymboler.

DingbatAmerikansk reklamjargong för typografiska bildtecken.

Zapf DingbatsFörsta moderna symbolalfabetet tecknat av tysken Herman Zapf 1978. 360 symboler, varav en handfull händer. Känd skröna är hur designern David Carson 1994 publicerade en intervju med Bryan Ferry i magasinet Ray Gun, satt helt med Zapf Dingbats, det vill säga oläslig. Intervjun var så tråkig, sa Carson, att omvandla bokstäverna till bildikoner var ett sätt att göra den mer intressant.

WingdingsSläppt av Microsoft 1992, bestående av pilar, ikoner och stjärnor som de grafiska designerna Charles Bigelow och Kris Holmes tecknat för typsnittet Lucida. Wingdings 2 har ett tjugotal varianter av pekande händer.

WebdingsBildtypsnitt som finns i Microsoft Office sen 1998, tecknat av Vincent Connare, Sue Lightfoot, Ian Patterson and Geraldine Wade. Bokstäverna NYC som först var en Giftsymbol, en Davidstjärna och en Tumme upp fick ändras till ett Öga, ett Hjärta och en Storstadssiluett – mer acceptabelt för New York-älskarna.

UnicodeTeckenstandard för digital typografi, initierad av folk från Apple och Xerox i början av 1980-talet, formaliserad till Unicodekonsortiet 1991. Mer än 100000 bokstäver, siffror, skiljetecken och bildikoner från världens alla skrivsystem finns nu i Unicode, en förutsättning för dagens digitala kommunikation.