Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En kollision i konsthallen

Malmö konsthall, t o m 18 augusti

24 utställningar i en. Malmö konsthall har satsat på ett för besökaren krävande koncept inom ramen för Malmö Nordic-satsningen.Bild: Foto: Emma Larsson
Mitt i Malmö konsthall står en trappa diskret placerad, ungefär som ett lönnfack i den vida hallen. Kliver man uppför den, erbjuds den kanske bästa överblicken över det som utgör sommarens utställning, ”24 spaces – en kakofoni”. Själva titeln föregriper kritiken. Vad det handlar om är just ett spretigt och svårsammanfattat virrvarr av ljud, bilder och händelser.
Tjugofyra ickekommersiella verksamheter, främst från de nordiska länderna, drivna av konstnärer, konsthögskolor eller curatorer, har fått 80 kvadratmeter var att disponera efter behag. Antalet medverkande konstnärer närmar sig tvåhundra. Däribland Adrien Tirtiaux och Hannes Zebedin som hos Stockholmsbaserade Index smugit in ett extra, tjugofemte utrymme med sin ihopsnickrade trappa och tillhörande bipassager. Det är inte bara i bokstavlig bemärkelse som installationen tillhör utställningens höjdpunkter: få bidrag är lika väl anpassade för platsen och sammanhanget. Upplevelsen förhöjs av dess halvt hemliga karaktär, vilket i sig är symptomatiskt.
För det är just den nordiska konstscenens undervegetation som Malmö konsthall nu lyfter fram i ljuset. Det är intressant att stadens tyngsta institution, inom ramen för Malmö Nordic-satsningen, därmed undviker att göra en egen manifestation kring det inte helt oproblematiska nordiska temat. Istället betonar konsthallen vikten av ett bredare, globalt samarbete, genom att peka på de utvalda verksamheternas internationella arbete. På sitt sätt är tilltaget både sympatiskt och demokratiskt. Många av dessa verksamheter har, precis som ovan nämnda Index, mutat in sina egna frirum såväl i opposition mot som dialog med den etablerade konstvärlden. De utför ett viktigt arbete, men intar ofta en undanskymd roll i det offentliga. Nu möter de en långt större publik än vanligt, och ges tillfälle att inleda nya samarbeten och bygga nätverk.
Samtidigt är det ett koncept som fordrar tålamod och tid. Ungefär som 24 galleriutställningar av drastiskt skiftande karaktär, även om det mesta är rätt välkammat. Men till skillnad från exempelvis vårens konstmässa Supermarket på Kulturhuset i Stockholm är lägstanivån relativt hög, om än upplägget bitvis känns väl snarlikt. Så hade det heller inte skadat med en tydligare presentation av de respektive aktörerna och konstnärerna. För de alternativa arenorna finns allt att vinna på ett öppnare tilltal, istället för att hålla fast vid en undergroundimage som vände de sig främst till de redan invigda.
För faktum är att det är rätt spännande att jämföra hur avgångseleverna vid landets konsthögskolor väljer att disponera sina utrymmen. När Kungliga konsthögskolan i Stockholm visar sina bidrag i kontorsmiljö, komplett med inhyrd lokalvårdare, händer det något då rumsliga, konstnärliga och sociala dimensioner kolliderar. På samma sätt är det stimulerande att få en glimt av vad som rör sig utanför de stora institutionerna på den finska, danska, norska och isländska konstscenen. Bland de tveklöst mest personliga inslagen finns Cecilia de Jong som hos danska Koh-i-noor visar sina på en gång humoristiska och naket utlämnande vänporträtt i form av sydda tygdockor.
Konsthallen gör klokt i att låta det nordiska perspektivet främst utgöra en geografisk utgångspunkt. Att Malmöbaserade Lilith Performance Studio, som står för en av de starkaste presentationerna, gör det genom sitt samarbete med amerikanska Donna Huanca och kinesiska Yingmei Duan, visar nog så tydligt hur den nordiska konstvärlden arbetar idag.

3 konsttips

Vad blommorna berättar
Blomstermåleri har knappast haft hög status inom konsthistorien. Men när Statens Museum for Kunst i Köpenhamn samlar 1600- och 1700-talens mästarprov handlar det inte bara om ett frosseri i skönhet, utan även om vad de paradisiska bilderna säger om tidens världsbild och vetenskapssyn. T o m 20.10.

På jakt efter det nordiska
Finns det någon typisk nordisk konst, och hur ser den i så fall ut? "Det nordiska – fantasm och verklighet" är rubriken när Malmö Nordic bjuder in till offentligt seminarium på Inter Arts Center i Malmö 4–5 maj, kl 11–16. Medverkar gör bland andra den danskfäröiske musikern och konstnären Goodiepal.

Målerisk kamp för jämlikhet
Vu Thi Thrang lämnade den vietnamesiska landsbygden och ett förtryckande äktenskap och flyttade till Hanoi. Hennes måleri speglar hennes erfarenheter och engagemang för kvinnors jämlikhet, och ingår i utställningen "Common Tales", Skånes konstförening. Vernissage i kväll kl 18–21. 
Gå till toppen