Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Thomas Frostberg: Dags att bryta gubbväldet

Om inget drastiskt händer till nästa års stämmor får näringslivet räkna med politiska förslag om kvotering.

Först ska det sägas: Sverige är långt ifrån sämst i klassen. Tvärtom är andelen kvinnor i de svenska börsbolagens styrelser bland de högsta i världen.
Men även om det ser värre ut i andra länder är det knappast någon ursäkt för att inte fortsätta jobba med jämställdhetsfrågan i svenska bolagsstyrelser och ledningsgrupper. Om inte annat ligger det i bolagens egenintresse om de vill framstå som moderna företag att arbeta på och kunna locka de vassaste kandidaterna när de rekryterar. Ett företag med ojämställd ledning och styrelse sänder inte ut särskilt fräscha signaler år 2013.
I dagsläget sitter det kvinnor på drygt 20 procent av styrelseposterna i svenska börsbolag, enligt den senaste rapporten från organisationen Allbright, som vill öka mångfalden i näringslivet och bland annat backas upp av finansmannen Sven Hagströmer.
Enligt andra undersökningar är andelen några procentenheter högre. Det avgörande är dock inte om siffran är 20, 23 eller rent av 25 procent – utan att förändringen går så långsamt, trots att jämställdheten snabbt vunnit mark på många andra områden i samhället.
Ser man till ledningsgrupperna har andelen kvinnor visserligen ökat från 14 till nära 18 procent mellan 2012 och 2013, men när Allbright tittade närmare på siffrorna visade sig ökningen i själva verket bero på att ledningsgrupperna krympt. Kvinnorna hade i högre grad klarat sig kvar och andelen kvinnor därför ökat, medan siffrorna i absoluta tal minskat från 355 till 323 kvinnor i bolagsledningarna.
Till råga på allt fanns det ett drygt tiotal börsnoterade bolag som gått från att tidigare ha kvinnor i ledningsgruppen till att nu ha helmanliga bolagsledningar.
Bland alla viktiga parametrar inom det populära området företags samhällsansvar (CSR) är jämställdhet en fråga som är både enkel att mäta och blir väldigt synlig när företagen inte lyckas gå i mål. Dessutom går siffrorna inte lika enkelt att bortförklara som exempelvis miljö- och hållbarhetsfrågor, där det alltid finns hundratals olika parametrar som måste vägas samman.
Så här långt in i nästan alla resonemang om jämställdhet dyker ofta det klassiska motargumentet upp: "Men det är ju så svårt att hitta kompetenta kvinnor."
Den som fortfarande tror på det argumentet kan ladda ner "Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande" från finansdepartementets hemsida. På sidan tre finns en intressant redogörelse: I de helägda statliga bolagen var 49 procent av styrelseledamöterna och 43 procent av ordförandena kvinnor under 2011.
En del av de statliga bolagen skiljer sig storleksmässigt från börsnoterade bolag och det är förstås fritt fram för var och en att ha synpunkter på om alla dessa kvinnor har rätt kompetens för att sitta i specifika börsbolags styrelser, men det står i alla fall klart att det inte saknas kvinnor att välja bland. Den som påstår något annat bör fundera en gång till.
Det bör också de valberedningar som utses av årets bolagsstämmor göra. Det har pratats tillräckligt länge om jämställdhetsfrågan nu. Om de inte levererar betydligt bättre resultat till nästa års stämmor kan näringslivet nämligen räkna med att jämställdhetsfrågan blir en het potatis i den politiska debatten valåret 2014.

Tre rapporter att läsa om bristen på jämställdhet

1 Allbright-rapporten 2013: "Två steg framåt, ett steg tillbaka" (februari 2013).
2 "Den dolda kvoteringen i bolagsstyrelser" från Fredrika Bremer-förbundet (november 2012).
3 "The supply problem myth: Fortune 500 boards" från Catalyst (september 2012).
Gå till toppen