Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Traditionen präglas av att ta hans namn

Efternamn är en del av vår identitet. Ändå väljer de flesta kvinnor alltjämt bort sina efternamn när de gifter sig. Namnen i sig vittnar också om ett patriarkalt förflutet.

Charlotte Hagström är docent i etnologi på Lunds universitet. Hon har undersökt efternamn och identitet i en intervjustudie. De äldre informanterna berättade att det ännu under 1970-talet var viktigt att inom en familj dela på ett namn.
– Det kunde vara skämmigt om det stod flera namn på dörren. Man skulle inte ha en pappa som inte var ens pappa, så att säga. Så är det ju inte alls idag, säger Charlotte Hagström.
Det är trots allt flerkvinnor som behåller sina efternamn när de gifter sig i dag än för fyrtio år sedan. Då var det inte heller möjligt.
– Men det är ändå en bedövande majoritet som tar mannens efternamn. Trots allt som hänt har vi inte förändrat vårt beteende särskilt mycket, säger Staffan Nyström, professor i nordiska språk och namnforskning vid Uppsala universitet.
Trots fokus på personligt självförverkligande i dagens individualistiska samhälle är vi fortfarande traditionsbundna. Men traditionen med att kvinnan tar mannens efternamn är inte så gammal som många tror.
– Man kan säga att det började i slutet på 1800-talet egentligen, det var en praxis som växte fram, säger Staffan Nyström.
Under en tid behöll många kvinnor sin pappas namn med ändelsen ”dotter” samtidigt som andra tog makens efternamn. Att bilda ett efternamn med faderns förnamn kallas för patronymikon. Alla sonnamn är patronymikon från början.
Först under 1920-talet blev det obligatoriskt för gifta kvinnor att ta makens efternamn. En teori om varför det blev så populärt är att det var ett sätt att garantera faderskapet till barnen. En annan förklaring är att det markerar sammanhållning och tillhörighet. Att kvinnan tillhörde mannen var självklart redan innan.
– Det har i princip alltid funnits ett dominansförhållande. En kvinna kunde tidigare tilltalas ”Hilda Gustavs” om hennes make hette Gustav, säger Staffan Nyström.
Gå till toppen