Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

En hit – hur når man dit?

Eurovision betyder dragning i det stora framgångslotteriet för kompositörer och artister. Men varför blir en viss låt en hit?

AW: Anderz Wrethov. SB: Sandra Bjurman. JB: Johan Bejerholm. EF: Eskil Fagerström.
Call Me Maybe (Carly Rae Jepsen, Josh Ramsay, Tavish Crowe)
Artisten: Carly Rae Jepsen
Utgiven: 2011 (och 2012 års mest sålda singel i världen)
På listorna: Billboard Hot 100 (1), UK Singles (1), Sverigetopplistan (2) och etta i ytterligare tio europeiska länder.
AW: Det är sparsmakat, en bra finurlig poplåt. Kombinationen med texthooken, enkelheten och den rena produktionen. Och hennes sång, hon sjunger den skitbra. Det låter som en girl next door. Och så är den radiovänlig.
EF: Radiovänlig – vad betyder det?
SB: Det är det ingen som vet, vill jag hävda!
AW: Jo, att den funkar bra i olika radioformat. P4 har sitt, Rix FM sitt, Energy – den kan passa in överallt.
EF: Jag gillar treklangerna, de känns trygga och glada på något sätt. Man blir upprymd.
AW: Det är något av det svåraste som finns, faktiskt. Att göra något durigt och glatt utan att det blir cheezy.
SB: Det är ju inte en massa utfyllnad i produktionen. Många producenter gör fel tycker jag, de överproducerar. Är det en popdänga ska man inte dränka melodin.
AW: Hade hon inte sjungit den så bra hade det aldrig blivit en så stor hit.
JB: Det är, som det heter, deceptively simple.
SB: Och den enkelheten, den är svår.
”Do You Really Want Me” (Robyn Carlsson)
Artisten: Robyn
Utgiven: 1995
På listorna: Svenska singellistan (2), Norska singellistan (2).
JB: Det var längesen jag hörde den. Jag minns den inte som så ”duktig”, med så mycket grejer.
AW: Vad finurlig den är! Den har den här enkla skvallerbytta-bing-bong-hooken, men ändå ganska mycket ackord. Det finns soul i popen.
SB: Och de här gospelkörerna som interagerar.
JB: Sen sjunger hon förjävla bra. Hur gammal var hon här, sexton?
EF: Det finns en del manér i sången, lite konstiga grejer som liksom skaver. Man undrar: varför sjunger hon så?
JB: När det blir för duktigt vill folk inte lyssna. Det får inte bli identitetslöst.
SB: Man hör hur hon jobbar med rösten, nästan lite teateraktigt.
AW: Rösten är extremt viktig för alla stora hits.
JB: Idag undrar jag om vi inte hade strukit någon av verserna i början. I radioversionen hade nog dubbelversen fått utgå, allt går snabbare nu och det ska hända mer, direkt i musiken.
SB: Jag vill spela den för att den har den här enkelheten och för att hon skrev sina texter själv. Jag tror att en anledning till att svenska låtskrivare fått sådana framgångar är att vi har ett sätt att formulera vår engelska, att vi direktöversätter. Det blir lite eget – och det funkar. Det blir coolt.
Scream and Shout (William Adams, Jef Martens, Jean Baptiste)
Artisten: will.i.am feat Britney Spears
Utgiven: 2012
På listorna: Billboard Hot 100 (1), UK R&B (1), Sverigetopplistan (2).
SB: Nu vill man ju ut och dricka cocktails. Det är ju så gött.
JB: Han will.i.am är ju helt galen på att hitta hookar. Här staplar han bara dem på varandra. Och folk tror att det är enkelt, bara att sjunga lite tramsiga grejer. Det är det inte, tvärtom.
AW: Det är kontrasterna som gör det, också. De hårdaste och det mjuka. Han är den slicka, hon är den coola.
JB: Det har blivit mer av det, folk har kortare uppmärksamhet. Det måste hända något hela tiden, säger Johan Bejerholm.
Det kommer aldrig va över för mig (Håkan Hellström, Björn Olsson)
Artisten: Håkan Hellström
Utgiven: 2013
På listorna: Digilistan (2), Svenska singellistan (5).
AW: Jag har aldrig varit någon stor Håkan Hellström-fan, men jag tycker det är en av de bästa svenska låtarna just nu.
JB: Det här kommer jag aldrig att förlåta … han har snott introt från Johnossi och versen från U2!
AW: Haha, nu får Johan hjärtattack!
JB: Visst, det här är något av det som går bäst i Sverige. Och varför är detta redan en hit – låten är ju bara några veckor gammal? Förklaringen är säkert att de hajpade upp det här redan innan det kom, att den nya låten med Håkan Hellström var så fantastisk. Det här är sådant kritiker gillar.
EF: Det här är annars ett sound jag inte skulle förknippa med ord som ”hitmusik” eller ”kommersiellt”.
AW: Vissa typer av artister ses aldrig som kommersiella hur mycket de än säljer. Ta till exempel Adele, som säljer mer än vilket pojkband som helst. Det är ingen som skriver att hon gör kommersiell musik.
SB: Visst hör man att det kan vara en hit. Jag hade säkert, om jag producerat, klätt den i helt andra kläder. I hitkläder! Här blir det gött och skitigt och inte en helt tippad hit.
AW: Men det finns inte längre någon genre som är hitmusik eller kommersiell musik. Det är inte så att eurodisco eller house är kommersiellt och singer-songwriter mer äkta. Inte längre.
SB: Textmässigt är det briljant. Det är som att han tänker ”vad kommer jag att kunna få från kritikerna” – han har hittat motargumentet när han skrivit texten. ”Även om jag är en vuxen man kan jag få med de unga, det kommer aldrig va över för mig”, liksom. Lite som när Rihanna gjorde duetten med Chris Brown, som ju misshandlat henne. ”Vafan håller hon på med?”
EF: Just det. Om den kommer med en sådan text, läser man den mot artistens historia. Då väcker det känslor.
Somebody that I Used To Know (Wouter de Backer, alias Gotye)
Artisten: Gotye feat Kimbra
Utgiven: 2011
På listorna: US Billboard Top 100 (1), UK Singles (1), Sverigetopplistan (1)
SB: Jag gillar att de samlar energin. De vågar hålla det nere, man känner hur bandet samlar på sig. Och när han klimaxar – och det är inte så mycket klimax egentligen, jämfört med annat – så händer det verkligen någonting.
JB: Det är en väldigt bra text. Och även kidsen kan lyssna på det här, de spelar den på Energy tillsammans med alla dunka dunka-låtar.
SB: Jag tycker de är skönt att det är en så otippad hit. Det är ingen på skivbolag som sagt att ”det här ska bli en hit”. De bara körde på och det blev enormt.
EF: Roligt att det ändå är så oförutsägbart, eller hur?
AW: Hitmusik är väldigt brett idag. Hitmusik är ingen genre. Det finns så mycket uträknad kommersiell musik som ändå inte slår, det måste finnas en själ.
Pound the Alarm (Onika Maraj, Nadir Khayat, Carl Falk, Rami Yacoub, Bilal Hajji och Achraf Jannusi)
Artisten: Nicki Minaj
Utgiven: 2012
På listorna: Billboard Hot 100 (15), UK Singles (8), Sverigetopplistan (33)
AW: Där satt den!
JB: Hon har ett fantastiskt uttryck. Hon vill alltid något, det är inte bara vanlig stajl.
SB: Det är många färger, mycket identitet och vilja.
AW: Jag tycker det är intressant hur hon inte bygger sin image på att vara sexig på ett traditionellt sätt. Hon gör sin sexualitet till något groteskt, något överdrivet. Lite som Lady Gaga. Hon är kvinnlig fast inte på ett traditionellt tråkigt sett, hon bryter de mönstren.
EF: Är det inte rätt mycket effekter på rösten?
SB: Jo, rena effektfesten.
JB: Fast det är inte bara det. Det är också hur hon sjunger från början, så förstärks det med effekterna.
SB: Det här är en hit för att den triggar känslor. Oavsett om man hatar eller älskar det, så känner man något.
AW: Det är något störigt, något som retar en. Och det är väldigt viktigt för låtar att ha om de ska bli en hit.
”You”, skriven av Robin Stjernberg, Linnea Deb, Joy Deb och Joakim Harestad Haukaas.
Artisten: Robin Stjernberg
Utgiven: 2013
På listorna: Sverigetopplistan (1)
AW: Jag röstade på den här låten. Hooken på ”You” är så jävla bra. Och det är en låt som bara växer.
SB: När jag hörde den snabba lilla tongrejen på ”You”, så var det bara ”jag tar av mig hatten”. Att jag inte skrev den! Den har den här längtan-känslan, nästan lite arabisk. Och samtidigt en amerikansk rockkänsla. Köra bil-musik!
JB: Det är ovanligt och lite märkligt, det där. Sjukt svårt att sjunga också, han sätter det faktiskt inte lika bra varje gång live. Jag störde mig lite på det i början, men nu gillar jag det. Låten blir bättre av flera lyssningar – och därför kommer den nog inte att gå så bra i ESC-finalen. Där får man bara en chans.

Sandra Bjurman

Låtskrivarmeriter: ”Only the Dead Fish Follow the Stream” (Louise Hoffsten, femma i Melodifestivalen 2013), ”Running Scared” (Ell & Nikki, vann Eurovision 2011), musik för ukrainska storstjärnan Ruslana.
Bor: i Malmö
Det har faktiskt aldrig hänt att någon bara ringt och ’vill köpa en låt’. Det vanliga är att jag och artisten träffas och så ser man om det finns någon magi, om man kan skapa något tillsammans.
Då är jag med hela vägen, text, melodi, hur låten ska produceras – hela ljudlandskapet. Många mjäkar runt och säger inte vad de tycker, men det gör inte jag. Lämna egot utanför studion och gör det bästa för låten, säger jag.
Det går ut en massa leads, där artister eller bolag vill att man ska skicka in förslag på låtar. Men de går till så många - är det tre-fyra kanske jag kan tänka mig att skriva ett förslag. Annars är det mest gratisjobb och jag har inte råd att sitta tre–fyra veckor med något som inte blir av. Det måste finnas en ekonomi.”

Anderz Wrethov

Låtskrivarmeriter: ”Jalla dansa sawa” (Behrang Miri, Melodifestivalen 2013), ”Always” (Arash, tredje plats i Eurovision 2009). Har också gjort musik åt Günther, Frida, Hasse Andersson, Markoolio och en lång rad asiatiska artister.
Bor: i Malmö.
Uppdrag får man förstås via kontakter. Ibland hör artister av sig till mig, ibland är det jag som tar kontakt och erbjuder mig att skriva något. Det handlar om inspiration: jag skulle inte kunna göra något bra om jag inte själv gillar det.
Så det är härligt att som producent och låtskrivare kunna göra många olika saker. Många i vårt jobb är också väldigt öppna och lyssnar och skriver många olika grejer. Samtidigt behöver man sin integritet – det är en balans mellan att vara kameleont och vara tydlig.
Oftast idag jobbar man i team, där någon är bra på texter, en annan på musik och en tredje på att producera. Har man en väldigt bra relation till ett skivbolag kanske det kan räcka med att skicka in piano och sång – men regeln är att låtförslaget ska låta så gott som färdigt idag.”

Johan Bejerholm

Låtskrivarmeriter: En låt i Eurovision (”Always” med artisten Arash, trea 2009), fyra låtar i Maltas festivaler, en låt i svenska Melodifestivalen, en i belgiska samt musik åt svensk-persiska Arash och Michael Learns To Rock m fl.

Bor: I Lomma.

Det har hänt att någon ringt och velat köpa en låt rakt av. Gärna något som är klart nästa dag ... Störst chans att det verkligen händer något är när man jobbar tillsammans med en artist, när de kan vara med och påverka.

Leadsen som kommer är ofta väldigt specifika, typ ”skriv en ballad i 120 bpm, med text om enhörningar, med rockgitarrer – fast det får inte låta hårdrock”. Det är ju i stort sett omöjligt att uppfylla, även om man försöker.

Det är också svårt att klara sig som enbart låtskrivare, det är för osäkert. Så det är bland annat därför jag har studion. Då gör man något som man kan ta betalt för här och nu. Med en låt vet man aldrig - det kan bli tjugo kronor från Malta eller 2000 från Ryssland. Eller två miljoner från Japan. Fast då ska man ha en himla tur.

Sverige, bäst säljande singlar

Sverige, bäst säljande singlar

1963. You’re the Devil In Disguise, Elvis Presley

1964. Can’t Buy Me Love, The Beatles

1965. Rock’n Roll Music, The Beatles

1966. Consolation, Hep Stars

1967. Penny Lane, The Beatles

1968. Things, Nancy Sinatra och Dean Martin

1969. In the Ghetto, Elvis Presley

1970. Cracklin’ Rosie, Neil Diamond

1971. Indian Reservation, The Raiders

1972. Soley, Soley (Middle of the Road)

1973. Ring Ring, ABBA

1974. Waterloo, ABBA

1975. Paloma Blanca, George Baker Selection

1976. Dancing Queen, ABBA

1977. Yes Sir, I Can Boogie, Baccara

1978. You’re The One That I Want, John Travolta och Olivia Newton-John

1979. Oh! Susie, Secret Service

1980. När vi två blir en, Gyllene Tider

1981. Vill ha dej, Freestyle

1982. Oh Julie, Shakin’ Stevens

1983. Let’s Dance, David Bowie

1984. I Just Called To Say I Love You, Stevie Wonder

1985. I Want To Know What Love Is, Foreigner

1986. Joey Killer, Magnus Uggla mfl

1987. Never Gonna Give You Up, Rick Astley

1988. Allt som jag känner, Tone Norum och Tommy Nilsson

1989. Lambada, Kaoma

1990. Nothing Compares 2 U, Sinéad O’Connor

1991. (Everything I Do) I Do It For You, Bryan Adams

1992. Abba-esque, Erasure

1993. All For Love, Bryan Adams, Rod Stewart and Sting

1994. Cotton Eye Joe, Rednex

1995. Gangsta’s Paradise, Coolio featuring L.V.

1996. Spaceman, Babylon Zoo

1997. I’ll Be Missing You, Puff Daddy and Faith Evans

1998. My Heart Will Go On, Celine Dion

1999. Blue (Da Ba Dee) Eiffel 65

2000. Freestyler, Bomfunk MC’s

2001. Romeo, Shebang

2002. The Ketchup Song, Las Ketchup

2003. Lose Yourself, Eminem

2004. Coming True, Daniel Lindström

2005. Axel F, Crazy Frog

2006. Who’s Da’ Man, Elias feat. Frans

2007. All For Love, E.M.D.

2008. Hero, Charlotte Perelli

2009. Fairytale, Alexander Rybak

2010. Love the Way You Live, Eminem feat Rihanna

2011. Mikrofonkåt, September

2012. Don’t You Worry Child, Swedish House Mafia

Gå till toppen