Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Bara en bit passar Europa

Hur ska det gå för Robin från vårt hood ikväll? Håkan Engström har granskat startfältet

Bild: Illustration: Petter Bjerregaard

1 Frankrike

Amandine Bourgeois: L’enfer Et Moi
Betyg 4
Efternamnet skvallrar om att hon är kälkborgerlig. Inte alls. Detta är en köttig fransyska, vars rått expressiva blues tycks hämtad från den musikalversion av ”Down And Out In London And Paris” som George Orwell — med Louise Hoffsten i åtanke — aldrig färdigställde. Karg och grusig produktion, halvvägs till den jordkällare där Tom Waits förvarar sina beats.

2 Litauen

Andrius Pojavis: Something
Betyg 3
Från den rangligt uttrycksfulla fransyskan till litauern vars framträdande närmast skvallrar om en uttrycksabsolutistisk attityd till livet. Men bland årets Anonyma Expressionister är han i en klass för sig. Låten är lite träig, men det är äkta vara med visst djup. Ingen tunn fanér. Skulle nästan platsa på The Nationals nya album.
3 Moldavien
Aliona Moon: O mie
Betyg 3
Moonrörelsen är stadigt uppåtgående. Är det magi? Är det en varuhiss delivering the goods? Är det musik?
Lite av varje. Klänningen — till en början formad som en citruspress — är mer anslående än schlagern, men om vi för ännu en stund lämnar tyskan kan vi konstatera att också låten är en grower. Den mjukt utförsåkande refrängen är en fin kontrast.

4 Finland

Krista Siegfrids: Marry Me
Betyg 4
Ett unikum: en hyfsat nykter möhippa, men det kanske mest beror på att festdeltagarna insett att bruden ännu saknar partner.
Men oroa er inte: Årets mest publikfriande popschlager är ett champagnerusigt glädjenummer och en helgmålsringning med en klämmig ding dong-refräng som kan knocka de mest cyniska. En del inslag är kinky, men kan det störa någon?
5 Spanien
ESDM: Contigo Hasta el Final
Betyg 4
Trivsam folkpowerpop med bra driv, en riktigt klädsam säckpipa och en ännu bättre fiol. Basisten rusar med raska åttondelar i ett sluttande plan, men just när det inte går att utvinna mer genom att stressa halverar bandet tempot och ger refrängen en oväntad grace. Sångerskan är självsäker nog för att inte spela över.

6 Belgien

Roberto Bellarosa: Love Kills
Betyg: 4
Jag blir inte klok på Bellarosa. ”Love kills over and over”, sjunger han bekymrat. Ändå står han blickstilla mitt i skottgluggen framträdandet igenom.
Men det är en rasande effektiv låt, med en nästan U2-mässigt ståtlig refräng som ändå har street cred nog för att diskret doppa tårna i dupstep. Och den ton han behärskar är fin.

7 Estland

Birgit Õigemeel: Et uus saaks alguse
Betyg 3
Det finns alltid en plats för en stilrent och behärskat framförd mainstreamballad, åtminstone så länge den har ett uns av energi under den dämpande och värdiga ytan.
Denna plats är inte Saku Suurhall, Estlands nationalarena — att tro att låten tar hem trofén till Tallinn vore övermaga — men om det bara var en fråga om klass vore saken biff.

8 Vitryssland

Aljona Lanskaja: Solayoh
Betyg: 1
Det där sättet att vicka på höfterna just när hon i första raden sjunger ”small café” känner jag igen. Det betyder: lägg benen på ryggen.
Om Thomas G:son lockats till det där kaféet hade han kunnat skriva den här låten över en Red Bull och skickat räkningen till Lukasjenko. Själv skickar jag gärna discokulan till en annan galax.

9 Malta

Gianluca Bezzina: Tomorrow
Betyg: 2
Att bli provocerad av en gladlynt trudelutt, framförd med nätt plonkande från en mandolin, är egentligen helt sjukt. Det är nog därför som en läkare får sjunga låten. Men vilken inriktning har han? Ögonläkare? Är det därför kulissen fylls av bokstäver? Och kan man lita på att trummisen inte tummat på sjukhusspriten? Men låten är inte helt à jour.

10 Ryssland

Dina Garipova: What If
Betyg: 3
Refrängfraser som nästan allihop blommar upp i harmonisk färgprakt, lika vackera som de där slitna orden i världsförbättrartexten var innan någon skrubbade dem med sexans sandpapper. Garipova bär refränghöjningen med värdighet och som sin sista droppe vatten. Sedan knyts säcken ihop med guldband.

11 Tyskland

Cascada: Glorious
Betyg: 1
Evakuera dansgolvet, arenan, tv-soffan, baren, planeten – Cascada är hör för att köra över oss. Och hon är inte en av dessa som förordar fartbegränsningar på Autobahn. Eller bevakade stilkontroller, för den delen.
Hårt devalverad eurotrashig eurodance med karaokekvalitéer och en fotbollskör som Dortmunds klack skulle rata.

12 Armenien

Dorians: Lonely Planet
Betyg: 3
Är det inte glamouröst nog? Saknar ni ett dubstep-parti? Extravaganta kostymer? Skandinaviska eurovision-värderingar?
Tänk om, tänk rätt. You’re in the Armenia now, och Black Sabbaths gitarrist har skrivit låten. I sin genre är den inte dum, och den självmedvetna sångaren gör ett styvt jobb.

13 Nederländerna

Anouk: Birds

Betyg: 4
Vad brukar känneteckna en ESC-dänga? Den är greppvänlig. Inte denna. Den slingrar sig ur greppet, lattjar med tonaliteten, krossar gökuret och slår sig fri.
Enligt devisen ”bättre en fågel i trollskogen än tio i handen” tävlar Anouk med en harmoniskt svävande ballad. Dramat i det förtätade sticket leder till en förlösande sista refräng. Sofistikerat.

14 Rumänien

Cezar: It’s My Life”
Betyg: 1
... och nu till något helt annorlunda.
Kvällens stora visuella fest, iscensatt av rumänen Cezar med presenningen som utvecklas till en gigantisk moderkaka och den stadiga Dracularösten som utvecklas till en falsett redo att åka rutschkana runt Saturnus tre varv på två minuter blankt.
Allt du velat se i Eurovision, men varit för skraj att fråga efter.

15 Storbritannien

Bonnie Tyler: Believe In Me
Betyg: 2
”Att tro är ju bara att tro”, konstaterade en av den svenska proggens läromästare i en stund av självrannsakan.
Men Bonnie Tyler är inte sådan. Inte låtskrivaren Desmond Child heller. Denna oansenliga låt sväller med en trosvisshet man kan ta på (men sedan måste man tvätta händerna). Tyler har inte raspet från förr, hon låter mer majestätisk. På gott och ont.

16 Sverige

Robin Stjernberg: You
Betyg: 4
Shownumret är lite ”Hela havet stormar”: sex pers på jakt efter en plats att slå sig ner. För det är väl inte så att de rest sig för att den brittiska tanten ska få sitta?
Men låten har en given rörelse: Uppåt! Framåt! Mer! Helst bättre! Stjernbergs ylande sticker ut, men vi är inte rädda för vargen här inte.

17 Ungern

ByeAlex: Kedvesem
Betyg: 4
Det är rena Bolibompa i kulissen, men Bye Alex ser ut att vara rätt vilse i den här pannkakan.
Ungerns första hipster (eller sista, vad vet jag) tävlar med en subtilt smittande indiepoplåt som han närmast väser fram. En av tävlingens bästa singlar, men live på scen får både sångrösten och refrängen torgskräck.

18 Danmark

Emmelie de Forest: Only Teardrops
Betyg: 2
Nu ska vi dansa efter Emmelie de Forests pipa. Sen ska vi dansa efter flöjtistens pipa. Sen ska vi dansa efter Emmelie de Forests pipa. Sen ska vi dansa efter flöjtistens pipa.
Och så går det på. Eftersom de kör på samma tema är detta årets tjatigaste låt. Den vinner säkert. Samma trudelutt går med spatserkäpp röda mattan och snart på dina nerver.

19 Island

Eyþór Ingi Gunnlaugsson: Ég á líf
Betyg: 3
Modet är värt halva entrébiljetten. Den isländska rockmusikalartisten sjunger en rofylld melodi, en sorts hymn, med rena ackord på piano och med en ensemble Lady & Lufsen-mandoliner som dallrar mer än gelé.
Han har en jobbig tendens att ta i för mycket, och hamna fel, men när han bejakar det högkyrkliga och sitter rak i ryggen är det fint.

20 Azerbajdzjan

Farid Mammadov: Hold Me
Betyg: 2
Vad vill du säga, Farid? Bara säg det, jag är din vän.
Mannen i glasburen som du stångas med, vem är det? Ett hjärnspöke? Ditt bättre jag? En hemlig beundrare? Eller bara någon som vill spy av den inställsamma balladen och därför ställer sig uppochner?
Du borde ta tag i den relationen. Du bryr dig ju mer om denna inlåsta stackare än tjejen du drar iväg med.

21 Grekland

Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis: Alcohol Is Free
Betyg: 3
Fjättrad vid alkoholens bojor? Inte Agathon. Flaskan slet sig, och nu följer han och hans unga ska-band efter den i en vild jakt längs guppiga vägar. Vägskyltar och cyklister far all världens väg när gänget tar upp jakten.
Ett kul och lyckat möte mellan traditionell rebetiko och importerad svängmusik, mindre tokroligt än titeln antyder.

22 Ukraina

Zlata Ohnevytj: Gravity
Betyg: 2
En tragisk saga, kanske baserad på Steinbecks ”Möss och människor”. En nollställd jätte ställer ifrån sig stackars Zlata som står och begråter Moder Jords tappade dragningskraft. Med dödsförakt tävlar hon i stavhopp, rädd för varken jättar eller för höjder. Ett skyddsnät hade ändå varit på sin plats, om ifall Moder Jord men inte Zlata repar sig. Det här kan bli blodigt.

23 Italien

Marco Mengoni: L’Essenziale
Betyg: 4
Ni vet att det står skrivet: ”Nothing can capture a heart like a melody can”.
Men sannerligen sannerligen säger jag eder: det är bäraren av melodin som är grejen. Sångaren.
Det är Signor Mengoni, en cool vokalist som med dämpat vibrato gör underverk av denna anspråkslösa ballad. Han håller på sig, låter det vokala pyrot och armviftandet dröja. Magnifico.

24 Norge

Margaret Berger: I Feed You My Love
Betyg: 4
Låt gå för att Norges The Knife inte är den vassaste i lådan, men Margaret Berger har gott handlag med de bestick som just nu gäller för den som vill vara framåtblickande och ändå månar om att alla är med. Producenterna kan vårda en melodi, men de räds inte det elektroniskt kyliga som gjort nordiska kvinnor som Lykke Li och Björk till gnistrande stjärnor.

25 Georgien

Nodiko Tatisjvili & Sophie Gelovani: Waterfall
Betyg: 3
Vattenfall? Det är en mild omskrivning av det kraftuttryck som utgörs av den pampiga ballad som Thomas G:son skrivit åt denna perfekt matchade excess-duo. Romantiken är nästan aggressiv — framme vid tonartshöjningen torde ingen tänka på pittoreska vattenfall, detta är snarare en läcka i badrummet ovanpå din lägenhet. Allt kraschar in, utan hänsyn till konsekvenserna.

26 Irland

Ryan Dolan: Only Love Survives
Betyg: 3
Kavla upp skjortärmarna och jobba? Sådant är för mesar. Det irländska trumslagargänget lever som om detta är den sista natten på planeten, de sliter av sig kläderna och bankar på allt som rör sig.
Refrängen är lugnet i stormen: ståtlig, tjusig, förvånansvärt omärkt av all omgivande galenskap. Men varför har sångaren ekiperat sig med bilklädsel i konstläder?
 
Gå till toppen