Huvudledare

Ledare: Ge individen makt över sitt liv

Det brinner åter i ett socialt utsatt område. Nu är det Husby. Ja, det handlar om poliser, på kort sikt. Därefter måste ännu viktigare frågor besvaras.

Utbrända bilar. Eftersläckning pågår i Husby.Bild: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Nu brinner Husby nattetid och människor i hela Sverige grunnar på två frågor:
Varför?
Vad göra?
För att gå rakt på andra frågan. Det finns, hårdraget, två ytterligheter bland åtgärdsförslagen.
I den ena änden Nicolas Sarkozy-modellen, efter förre franske presidenten som kallade upproriska ungdomar för ”slödder” och ville rensa upp förorten med högtrycksspruta.
I den andra änden återfinns den sociala ingenjören, som på snällistiskt vis vill bygga en fritidsgård åt de stackars ungdomarna.
Lösningen lär inte stå att finna i någon av dessa extremer.
Mest konstruktivt måste vara att börja i första frågan. I varför dessa upplopp sker. I Malmö, Göteborg, Uppsala eller som nu i Stockholm.
Det är lätt att förirra sig in i återvändsgränder.
”De behandlar oss som hundar”, hävdar några maskerade Husbyungdomar i Expressen och syftar på polisen. Men även om enskilda poliser uppträder olämpligt – jo, det finns exempel på groteskt polisagerande i samband med upplopp – låter det tämligen lättviktigt som förklaring. Grovt polisspråk blir heller aldrig ett legitimt skäl att bränna upp grannens bil, ramponera kvartersbutiken eller kasta sten på brandmän.
En röst, ofta väl värd att lyssna på, tillhör kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki. Hans forskning pekar mot fattigdom och utanförskap:
”De bakomliggande orsakerna är just att de här ungdomarna inte trivs med livet de lever, att de inte trivs med sysslolösheten, arbetslösheten, dåliga skolresultat, de upplever på olika sätt att de inte ingår i samhället.”
Det påminner om den fråga Sydsvenskans kulturskribent Per Svensson ställde efter att tidigare i vår ha läst Malmökommissionens slutrapport om klyftorna. Varför brinner Malmö inte oftare?
Malmökommissionen har ett helt batteri förslag för en mer socialt hållbar stad. 24 mål och 72 åtgärder. Mycket är välvilligt, men allt som oftast läggs framtiden i händerna på denna sociala ingenjörskonst. Styrande ska lägga livet tillrätta för de styrda.
Då är – faktiskt – integrationsminister Erik Ullenhags (FP) recept ur Ekot igår mer tilltalande:
”Vi behöver satsa på skolan … vi behöver fokusera på jobb, men i det korta perspektivet handlar det om att rättssamhället fungerar.”
Först måste Husbyborna få känna trygghet och se att samhället inte accepterar vandalism och mordbrand. Då krävs en synlig polis. Kan 300 poliser skakas fram till fotbollsderbyt mellan AIK och Djurgården i kväll, då bör Husby kunna tilldelas uniformerade resurser nog.
Därefter kokar det ned till skola och jobb.
En god, likvärdig skola ska ge alla chans att välja sitt liv och, om så önskas, göra en klassresa. Jobb i sin tur ger inkomster, raka ryggar, samhällstro och den där viktiga känslan av att vara behövd.
Det är som Nina Larsson, partisekreterare i Folkpartiet, skriver i den nya antologin En bit på väg – triumfer för liberalismen och hot mot det liberala samhället (Bertil Ohlin förlag). Utgångspunkten för en liberal måste vara ”värnandet av människors makt över sin egen situation och möjlighet att forma sin framtid”.
Kunskap och försörjning. Skola och jobb.
Så enkelt kan det vara. Och så förtvivlat svårt.
Gå till toppen