Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Kur mot kravaller

Rörelsen Megafonen har trätt fram som språkrör i Husbyrapporteringen. Kanske kan denna folkbildningens renässans innebära nya möjligheter för marginaliserade ungdomar, skriver två forskare.

Bild: Johan Nilsson / SCANPIX
Det finns mönster från de aktuella kravallerna i Husby som går igen i historiska kravaller och upplopp. I november 1926 inträffade de så kallade Möllevångskravallerna i Malmö. Anledningen var en misshandel med dödlig utgång i samband med en lokal konflikt på en fabrik. Stora människomassor samlades kring Möllevången, kravaller uppstod och stenar och tomflaskor haglade över polisen vilka svarade med att gå till attack med dragna sablar. Kravallerna i Los Angeles 1992 skedde som en reaktion mot att poliser frikändes från anklagelser om misshandel och tjänstefel i samband med gripandet av Rodney King. Händelsen hade till och med filmats och visats på tv över hela USA.
Den brittiske sociologen Scott Lash skrev kort därefter att det inte är frågan om utan när som Europa får uppleva liknande händelser. Det skedde i Paris 2005, i Aten 2008, i London 2011, och nu senast i Husby 2013. Samtliga händelser utlöstes av polisens handlande när anhöriga och grannar ställde krav på oberoende utredningar av dödsfall. Polisens attityd och oförmåga att ge trovärdiga förklaringar tände en underliggande frustration som övergick i bilbränder och stenkastning.
Händelserna i Husby kastar oss några år tillbaka i tiden. Nyåret 2009 var det Rosengård och Tensta, sensommaren 2009 var det Gottsunda, Biskopsgården, Angered och Backa och en rad andra miljonprograms förorter som blev till en display för de sociala spänningar som är inbäddade i det svenska samhället. Oroligheterna klingade av, men under ytan bubblar fortfarande en konstant frustration som när som helst kan bryta ut på nytt och nu har det skett igen.
I rapporteringen från Husby har ungdomsrörelsen Megafonen trätt fram och gett förklaringar till det inträffade. Megafonen är en del av den nya förortsrörelse som växt fram i de tre svenska storstäderna under senare år. Kännetecknande för denna rörelse är just att den startade som ett svar på bilbränder och stenkastning. Många unga menade att detta inte var en framkomlig väg om man verkligen vill förbättra livsvillkoren. Med pennan som vapen, folkbildning och socialpolitiskt arbete vill man mobilisera de boende i dessa områden. Megafonen har lyckats med detta och bedriver föreläsningsverksamhet, läxhjälp och arbetar med hyres- och bostadsfrågor såväl som med kulturarrangemang. Megafonen ser som sin uppgift att öka de boendes delaktighet i det lokala civilsamhället.
Även för Rörelsen Gatans Röst och Ansikte (RGRA) i Malmö är kunskapssökande och konstruktiv dialog alternativet till stenkastning och poliskonfrontation. De i Göteborg mer välbekanta Pantrarna för upprustning av förorten tillhör samma förortsrörelse. Gemensamt för dessa organisationer är att de med utgångspunkt i svensk folkbildning och svensk folkrörelsetradition samt influenser från globala berättelser, aktivt kämpar för att höja den kollektiva kunskapsnivån i dessa områden. På ett liknande sätt som bonde-, nykterhets-, väckelse- och arbetarrörelsen i de förra seklen skapade sina bildningsorganisationer för att via kultur och bildning skapa kollektiv självkänsla engagerar sig nu unga förortsbor i en form av mobilisering som vill gjuta mod i den urbana periferin.
Megafonen har långt framskridna planer på att starta en folkhögskola. Pantrarna går i tankar om att tillsammans med folkhögskolan starta yrkesutbildningar i bristyrken. Det finns alltså tydliga historiska paralleller till svensk folkrörelses historiska mobilisering vilket ibland sägs utgöra själva kärnan i och grunden för den svenska demokratiska modellen.
Uppenbart är också att Pantrarna tagit intryck av afroamerikanernas kamp och erfarenheter från exempelvis medborgarrättsrörelsen. RGRA har hämtat sitt namn från de fattigas organisering i favelorna, kåkstäderna, i Brasilien och Megafonen är starkt influerad av den arabiska våren. Frågan är om det idag är förortens unga som visar störst ambitioner att vara en del av Folkrörelsesverige? Får de i så fall det rättmätiga erkännande de förtjänar? Kan denna folkbildningens renässans innebära nya möjligheter för utsatta stadsdelars marginaliserade unga? Skolan har totalhavererat i flera av dessa områden och det är betydligt färre fritidsgårdar än för bara 20 år sedan. Det är omöjligt att blunda för att samhället har ersatt minskade fritidspedagogiska resurser med ökade polisiära insatser. Civilsamhället måste nu stärkas och hoppet står att finna i svensk folkbildning och svensk folkrörelsetradition.
Nu gäller det för arbetar-, frikyrko-, nykterhets- och miljörörelsen att inte svika dessa unga som på ett så tydligt vis visar ambitioner att vara del av Folkrörelsesverige. Det finns nu en möjlighet för Sveriges folkbildningsföreträdare att på allvar se till att folkbildningen får blomma i dessa områden. Då kommer den kollektiva kunskapsnivån att höjas och utanförskap motverkas vilket i sin tur kommer att medföra att framtida kravaller och upplopp kan undvikas.
Gå till toppen