Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Läs ett utdrag ur ”De förlorade barnen”

4. Mohammed. London
Det finns inget skydd för regnet på torget vid Marble Arch så vi kastar oss över gatan och upp på en röd dubbeldäckare. Det är en turistbuss, med inspelad guidning och hörlurar till alla.
Mohammeds blå t-shirt har hunnit bli rejält blöt den här höstdagen i London. Han vill inte sitta nära, trots att motorbullret gör det svårt att samtala.
"Jag har problem med min andedräkt. Det är tandställningen. Jag har haft den i två år och kan inte få av den."
På sätet bredvid oss sitter en man och snarkar ljudligt. Mohammed ler hastigt och säger att han också gör sådär ibland; sätter sig på en buss för att sova en stund. Det behövs när det varit så stökigt där han tillbringat natten att han inte vågat somna.
När Mohammed var 16 år tvingades han lämna Sverige på grund av Dublinförordningen och skickades tillbaka till Storbritannien, där han tidigare sökt asyl. Ett år senare beslutade Storbritannien att han skulle till hemlandet Afghanistan. Det var då han klev ur systemet. Sedan sommaren 2011 lever Mohammed på Londons gator, bortom alla samhällssystem.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen