Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En enda bokstav betyder så mycket

Andelen lågutbildade ungdomar i Sverige ökar – samtidigt som det finns allt färre jobb. Det nya betygssystemet bidrar till att klyftorna ökar.

Jennifer Losell var nervös när hon skulle provdansa till dans- och musikalgymnasiet. De många sökande delades in i grupper om tio.
– Vi fick dansa efter en koreografi som vi bara fick se ett par gånger, och göra övningar för att visa hur viga vi var i fötterna. Man kände sig lite spänd, berättar Jennifer Losell.
De senaste åren har hon dansat fem dagar i veckan, flera timmar varje dag. Dessutom har hon undervisat i dans i egna barngrupper. Valet till gymnasiet var självklart.
– Jag älskar att dansa så det hade inte känts så bra att gå en vanlig linje med bara plugg, säger hon.
Dansprovet klarade hon. Däremot har det varit darrigt med mattebetyget. Skulle hon klara ett E, godkänt? Eller skulle hon få F, underkänt?
I betyget ser det inte mycket ut. E och F är nästan likadana. Skillnaden mellan att få det ena och det andra kan vara hårfin.
Konsekvenserna däremot kan vara avgörande. Ett F i matte kan sätta stopp för allt. Det vet Jennifer Losell och de andra niondeklassarna på Norrevångsskolan i Eslöv.
Får man F, säger de, så får man ingen utbildning, inget jobb. Man förlorar pengar. Och man kan inte välja sitt liv själv.
Det låter hårt. Men eleverna anar kanske inte hur rätt de har. Den som får underkänt i nians slutbetyg har mycket svårt att ta sig vidare i utbildning eller på arbetsmarknaden.
För varje år saknar allt fler behörighet att gå vidare till gymnasiet. Och den där bokstaven F – underkänt – spelar en stor roll.
– Betygssystemet gör att klyftorna ökar mellan dem som har goda respektive dåliga förutsättningar, säger nationalekonomen Peter Fredriksson.
Tisdag 23 april
På väggen i Norrevångsskolans lärarrum sitter klasslistorna uppe. Här finns markerat elev för elev och ämne för ämne – vilka riskerar att inte nå målen? Varje IG-varning markeras med en röd prick på klasslistorna. Lars Ralevski pekar på en av niondeklasserna.
– Den här klassen ser ju ut som om den fått mässlingen. Sådan måluppfyllelse kan vi inte ha.
Han och specialpedagogen Lena Petersson fick lov av rektor att snabbt kasta in två brytdagar. Då får eleverna gå ifrån det vanliga schemat och istället ägna sig åt ett och samma ämne en hel dag. I år är första gången de provar konceptet med brytdag, och de är nöjda.
Idag har de matte. De har ringt hem till de IG-varnade eleverna och uppmanat dem att ta vara på tillfället. Ingen är tvingad men vem som helst får komma, också de som vet att de får godkänt men som vill höja sina betyg.
Det finns fyra niondeklasser på skolan. Elever motsvarande en hel klass har valt att vara med på brytdagen i matte. De är så många att de sitter i två klassrum och upptar tre lärare.
– Det där som en del säger, att eleverna inte vill något, det är bara skitsnack. Alla vill något. Och om de vill det här – låt dem, säger Lars Ralevski.
Genomgångar varvas med enskild räkning där lärarna går runt. Hela dagen går till beräkningar av procent, yta, volym och sannolikhet.
– Hur fick du minus där? Undrar Tom Persson från 9D.
– Minus och plus ger minus, säger Lars. Men minus och minus ger plus. Det minustecknet där styr allting i själva parentesen.
– Det var en jävla massa minus, säger Tom.
– Ja, det är som kontot ungefär, säger Lars.
Jennifer Losell i 9D sitter här för att hon vet att med F i matte kan hon glömma dansgymnasiet.
– Då får man gå IV, säger hon.
Vad är problemet med det?
– Då får man ingen utbildning, säger Jennifer Losell.
– Och inget jobb, säger klasskompisen Jacquline Jacobi.
Jennifer har sin egen strategi för att orka fram till målet.
– Jag sätter i hörlurarna och bara kör.
Lars Ralevski har jobbat på Norrevångsskolan i sexton år. Han har fått pris som Eslövs kommuns bäste lärare. Mitt i genomgången av ett mattetal rätar han på ryggen och sveper med handen över gruppen av elever.
– Det här är mina älsklingar, som sitter här.
Själv gick han i en annan Eslövsskola, och i ett annat betygssystem. När han gick ut nian hade han etta i matte, det lägsta man kunde få. Men det hindrade inte honom från att gå vidare till naturvetenskapliga programmet.
Innan 1998 fanns det inget betygssteg som betydde underkänd. Sedan infördes EUM (Ej Uppnått Målen) på betygsblanketten – eller icke godkänd, IG, i folkmun. Den som inte lyckades nå minst Godkänt i svenska, matte och engelska, var automatiskt utesluten från att söka något nationellt program på gymnasiet.
Om man ville läsa på gymnasiet var det individuella programmet, IV, som gällde.
– För mig hade det varit stopp idag. Jag hade inte funnits här idag med dagens betygssystem, säger Lars Ralevski.
IV blev det näst största av alla gymnasieprogram, och växte. Särskilt med den nya gymnasieskolan som betydde strängare behörighetskrav till gymnasiet, ökade andelen elever på IV.
I bästa fall betyder en start på IV att eleven uppnår behörighet och kan starta på ett nationellt program. Priset är ett års förlängd studietid på gymnasiet. Men långt ifrån alla kommer dit; bara var fjärde elev som börjar på IV, har en gymnasieexamen fem år senare.
Eftersom allt fler saknar behörighet att läsa på gymnasiet och få läser upp sina betyg senare, så ökar gruppen lågutbildade bland de unga i Sverige. En specialslagning som SCB har gjort för Sydsvenskan visar att under hela 2000-talet har andelen 20-30-åringar med bara grundskoleutbildning ökat långsamt.
Det kan verka motsägelsefullt, eftersom utbildningsnivån totalt sett hela tiden stiger. De gamla som lämnar arbetsmarknaden har i genomsnitt lägre utbildning än de nya som kommer in. Allt fler läser också på högskolan. Men det betyder inte att gruppen med lägst utbildning krymper, utan snarare att klyftorna ökar. De som pluggar, pluggar allt längre. De som slutar studera efter den obligatoriska grundskolan blir samtidigt fler.
Deras framtida arbetsmarknad är becksvart. Redan idag är det mer än en tredjedel av de lågutbildade i Sverige som saknar sysselsättning. Arbetsmarknaden för lågutbildade krymper snabbt. Medan efterfrågan på arbetskraft ökar totalt sett i Sverige, så visar SCB:s framtidsprognoser att efterfrågan på lågutbildad arbetskraft nästan halveras mellan millennieskiftet och 2030.
Tisdag 7 maj
Klockan är strax efter åtta på morgonen. På ett bord i lärarrummet står hela utrustningen som kan behövas för att skriva nationella prov i matte – pennor, sudd, linjaler, papper, och en hel låda med miniräknare.
– Det räcker med 24 poäng av max 98 för att få E. Det borde ju alla klara, säger Lars glatt till Lena.
Han är sjuk och håller sig uppe med Alvedon. Han letar efter klassrummet där hans klass ska skriva provet.
I fyra klassrum sitter de fyra klasserna. Lärarna påminner varandra om vad som gäller: Alla måste sitta minst en timme. Miniräknare är bara tillåtet på C-delen av provet, likaså formelsamling. Eleverna börjar droppa in.
– Kom vännerna, säger Lars. Det här kommer att gå jättebra.
Normalt räcker det med att svara rätt på 25–30 procent av uppgifterna för godkänt. När Oliver Nilsson i 9B kommer ut är han nästan säker på att han inte klarat det som krävs.
– Det gick åt helvete, svarar han när läraren Christel Gustavsson frågar.
Han ska visserligen inte gå på gymnasiet. Istället har han fått en lärlingsplats tre dagar i veckan på en rörläggarfirma, och så ska han läsa på Komvux resten av tiden.
– Men de kräver godkänt i svenska, matte och engelska för att jag ska få jobba där, säger han.
Christel Gustavsson är hans engelsklärare. Också i hennes ämne haltar resultaten. En lång stund peppar hon Oliver och försöker råda honom om vad han ska göra för att klara godkänt.
– Nu jagar vi alla elever där vi märker att det brister i någon av förmågorna. Vi får ta extra tid till detta, det är vårt uppdrag, säger hon.
Elever droppar ut ur klassrummen i en jämn ström och stannar upp i korridoren utanför. Hur gick det? Klarade du den sista svåra uppgiften?
Alla vet vad underkänt innebär.
– Man får det tufft i livet. Man kan inte välja själv, säger Hampus Uttesen i 9A.
– Man förlorar pengar på det, för man får börja sin utbildning ett år senare, säger Tom Persson i 9D.
Ändå är det många – särskilt killar – som inte når upp till godkänt i något av kärnämnena svenska, matte eller engelska.
– Killar säger att det är skit samma. De vet att det är viktigt men de orkar inte bry sig, säger Amra Ademovic i 9A.
Ord spelar roll. Ett lågt betyg betyder en sak. Icke godkänt betyder något annat och mer.
– När en elev får signalen om icke godkänt så tappar man sugen, säger Peter Fredriksson, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.
Han har tittat på vilka konsekvenser det fick för eleverna när betygssystemet ändrades 1998. Han jämförde olika årskullar med varandra. En del av dem hade det gamla, relativa betygssystemet. Andra hade det system som gäller idag, där det krävs en viss absolut kunskap för att få godkänt och där man inte kommer vidare förrän man klarat den gränsen.
Det nya betygssystemet ledde till att andelen elever som gick vidare till ett nationellt program på gymnasiet minskade. Det individuella programmet, eller introduktionsprogrammet som det heter idag, växte kraftigt i storlek med införandet av icke godkänt.
Peter Fredrikssons rapport visade dessutom att:
1. Eleverna hoppade av i högre utsträckning från gymnasiet, särskilt elever med låga betyg.
2. En lägre andel elever tog en gymnasieexamen.
– Sannolikheten att man har en utbildning i vuxen ålder är avgjort lägre för de som fått meritvärdesbetyg, säger Peter Fredriksson.
3. Genomsnittstiden för att få en gymnasieexamen ökade. En betydligt mindre andel elever tog examen på normaltid. Särskilt stor var skillnaden för elever med låga betyg.
”Nedgången i sannolikheten att ta examen på normaltid är en direkt följd av att elever inte godkänns i olika ämnen”, enligt rapporten.
4. Eftersom elevernas utbildning tog längre tid så miste de arbetslivserfarenhet. Det betyder att de hade svårare att få ett arbete än tidigare elevkullar haft vid samma ålder. Att fler var utan arbete betydde att genomsnittsinkomsterna för åldersgruppen minskade.
”Eftersom både utbildning och erfarenhet har positiva effekter på inkomster har individers arbetsmarknadsutsikter försämrats av betygsreformen”, är rapportens slutsats.
Onsdag 15 maj
I mitten av varje månad samlar Norrevångsskolans rektor, Martin Erberth, ihop informationen om hur eleverna ligger till. Med bara tre veckor kvar till skolavslutningen riskerar tretton av de 103 niorna att missa gymnasiebehörighet. Det är något högre än genomsnittet i Sverige, men färre än förra månaden, då det var arton. I matte har några tagit sig över gränsen för godkänt.
Resultaten skickar han till sin chef.
– Inte för att det blir bättre för det, men så han vet läget, säger Martin Erberth.
På rektorskonferenser med de andra rektorerna i kommunen kan Martin Erberth få hjälp med saker som han inte kan lösa med sina egna lärare.
– Vi har till exempel en vikarie som inte är helt säker på betygssättningen. Nu får vi hjälp av en lärare på en annan skola, säger han.
Två gånger per termin pratar han resultat med sin chef, som vill veta vad han kan hjälpa till med. Ibland får rektorerna träffa politikerna i barn- och utbildningsnämnden och redogöra för hur man arbetar.
Fortfarande finns det tid. Rektorn resonerar med lärarna – vad behöver eleverna mer kunna för att nå godkänt? Det finns ett åtgärdsprogram för varje elev. Skolan kan pressa eleverna ganska hårt till en extra insats. Personalen ringer hem till föräldrarna, och kan i princip beordra eleven att delta på extralektionerna.
– Fast vi kan ju inte bära dit dem, konstaterar Martin Erberth.
Han gör en prognos för de sista tretton. Klarar de godkänt?
– Målet är alltid hundra procent. Men klarar vi hälften av de här tretton så har vi gjort ett bra jobb.
De senaste femton åren har nästan tvåhundratusen elever gått ut grundskolan utan behörighet att gå vidare till gymnasiet. Det motsvarar två hela årskullar. Snart får årets niondeklassare sina slutbetyg. Ungefär tiotusen av dem har ett F för mycket. Av dem är betydligt fler killar än tjejer.
Magnus Henrekson är professor i ekonomi och vd på Institutet för näringslivsforskning. Han har ägnat stor energi åt att förklara för politiker och myndigheter varför systemet med att underkänna elever är dåligt.
Han berättar om återträffar han varit på med sin gamla grundskoleklass.
– Många av mina gamla klasskamrater var värdelösa i skolan. Idag är de framstående företagare med egna lastbils- och grävmaskinsrörelser. Hade vi satt IG på dem så hade de inte varit där de är idag, säger han.
Han menar att dagens betygssystem leder till att unga människor slås ut i onödan. Om arbetsgivare är skeptiska till att anställa en människa med dåliga betyg från skolan, så stängs ännu fler dörrar för den som fått stämpeln ”underkänd” i betyget.
– Med IG är det klart att man stigmatiserar en människa. Samhället får inte jobba med den här typen av stigmatiserande benämningar för människor, säger han.
Också eleverna kan stämpla sig själva, menar Magnus Henrekson.
– Människor som är flitiga och företagsamma kan fylla sin roll och bidra till samhället ändå, fast man kanske inte kan stava. Men det är svårt att komma på det om man fram till nitton års ålder har fått höra att man är IG, säger han.
Magnus Henrekson vill hellre se ett relativt betygssystem, ett sådant som fanns före 1998. Men det behäftades med ett dåligt rykte om att många lärare enbart jämförde eleverna i en klass med varandra, när de egentligen skulle jämföras med alla elever i landet.
Med dagens datoriserade system hade det inte varit något problem längre, men det verkar ändå vara politiskt omöjligt att gå tillbaka.
– Politikerna säger mellan skål och vägg att de inte törs prata om relativa system igen, säger Magnus Henrekson.
Det är inte bara de icke godkända eleverna som förlorar på det absoluta betygssystemet, menar han. Ett sådant system uppmuntrar eleverna att lära sig till en viss gräns, men inte längre.
– Eleverna frågar sig hur mycket de måste lära sig för att nå ett visst betyg, och så lär de sig det, säger han och gör en jämförelse med höjdhopp:
– Om alla som hoppar höjdhopp blir världsrekordhållare när de hoppar två meter, då kommer världsrekordet aldrig bli mer än två meter.
Onsdag 29 maj
Lars Ralevski är lugn. Idag är sista dagen att skriva in slutbetygen för eleverna. Han satte sina betyg redan igår.
– Men jag hör att vissa kollegor är sönderstressade, de väntar på omprov eller någon inlämninguppgift innan de kan sätta betyg, säger Lars Ralevski.
Han är också glad. Eleverna i hans klass, 9D, fick allihop godkänt på nationella proven i matte. Hur det gått i de andra klasserna vet han inte än, men i hans egna betygsfiler i datorn har han kunnat skriva in E eller högre på alla sina elever i matte.
– De visade fantastiska resultat. Sex av de tjugosju eleverna skrev A, säger han. Och tillägger:
– Jag är så stolt över dem.
 
Vad tycker du? Kommentera artikeln.

Betygssystemen

Sedan Sverige fick nuvarande grundskola har det funnits tre betygssystem:
1. 1962–1994. Betygsskala från 1 till 5, där 5 var högst. Skalan var relativ, det vill säga elevens betyg skulle sättas i relation till vad de andra eleverna kunde. Meningen var att jämförelsen skulle göras med samtliga elever i hela landet. Till gymnasiet sökte man på genomsnittsbetyget.
2. 1994–2011. Betygsskala Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd. Målrelaterad betygsskala, det vill säga eleven jämfördes inte med andra, utan en viss absolut kunskapsnivå krävdes för att få godkänt. Den som inte nådde upp till G, fick markeringen EUM (Ej uppnått målen) i betyget. G i svenska, matte och engelska krävdes för att få söka till nationellt program på gymnasiet.
3. 2011–. Betygsskala A–F, där A är högst och F är underkänt. Målrelaterad betygsskala. Minst E i svenska, matte och engelska, och dessutom minst betyget E i ytterligare minst fem ämnen, krävs för att söka till ett nationellt yrkesprogram på gymnasiet. För att komma in på ett teoretiskt program ska minst tolv av de sexton betygen från nian vara godkända. Individuella programmet heter numera introduktionsprogrammet.

11,6...

...procent av svenskarna i åldern 20–30 år hade högst folk- eller grundskola år 2000. År 2005 var siffran 11,7 procent. År 2010 hade siffran ökat till 11,9 procent.

Gå till toppen