Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: "Almedalen är en succé utan like"

Medierna älskar att hata Almedalen, till många sköna, fria glas rosévin och pilsner. Almedalsveckan är i sig själv däremot inget problem, utan en stor tillgång för Sverige.
Det skriver Jan Wifstrand, VD för nyhetstjänsten Rapidus och före detta chefredaktör för DN och Sydsvenskan.

På söndag börjar Almedalsveckan.
”Politisk cirkus”. ”Tingeltangel”. ”Politikens Kiviks marknad”. ”Marknadsgyckel”. ”Årets politikjippo”.
Alla dessa fraser kommer ni nu snart att läsa en gång till, i medier och på bloggar. Det är lätt nedsättande omdömen, skrivna av dem som älskar att vara där eller inte har fått lov att åka dit, på grund av redaktionella besparingar. Mina gamla kolleger journalisterna, alltså, som har detta speciella sätt att försöka vara förment kritiska till ett evenemang som en del av dem tar ut semester för att få åka på.
Fraserna är djupt missvisande. När Almedalstraditionen att mötas runt politiken och samhället nu går in på 45:e året manifesterar den sig i form av världens största öppna gratiskurs i samhällskunskap. Medan gammelmedierna är fixerade vid partiledartalen, som analyseras till bristningsgränsen, numera även av politiskt okunniga så kallade retorikkonsulter, ordnar merparten av ledande samhällsaktörer i landet drygt 2 200 (tvåtusentvåhundra!) seminarier i alla tänkbara ämnen. Åtskilliga seminarier håller hög klass, de flesta habil nivå och bara enstaka är taffliga försök att påkalla uppmärksamhet.
I det stora hela råder ingen tvekan – Almedalsveckan är en succé utan like, ett dånande bevis på att de allvarligaste, rentav tråkigaste, ämnen räcker för att locka många, många tusen besökare att trängas i varma konferenslokaler istället för på stranden eller i shoppingtempel. Tillväxten är enorm, evenemanget blir bara större och större.
När jag nu för sjätte året i rad arbetar med att leda seminarier i Visby gör jag det för aktörer som för länge sedan förstått att megafonliknande åsiktsskrik är meningslösa. Konkurrensen är benhård, det finns uppemot 100 alternativ varje timme, så ambitionen är att sätta ljuset på en fråga med intressanta gäster och spänstiga samtal. Många är de organisationer som lägger ner tungt, seriöst arbete på att skapa möten som intresserar både fans och kritiker.
Att få genomslag i medierna är sekundärt. De flesta vill inte fläcka ryktet genom stolligheter som att elda upp tusenlappar på torget och liknande.
Bortsett från tingeltangel-artiklarna förekommer en del andra lustiga inslag i mediernas komplicerade relation till Almedalen. Just den här tidningen, till exempel, kalkerar i nästa vecka en artikel som brukar ligga färdig i byrålådan år från år, den om att de skånska och öresundska pengar som satsas i Visby är bortkastade, eftersom man bara når redan frälsta med sina budskap. Hur Sydsvenskan vet det har dock aldrig framgått och Öresunds aktörer fortsätter, likt 1 000 andra arrangörer, att tro på världens största festival kring samhällsfrågor.
En annan säregen företeelse är att det än idag, 2013, förekommer nyhetsrapporterande och dagskommenterande journalister som villigt låter sig betalas för uppdrag i Almedalen av externa uppdragsgivare, samma aktörer som de sedan rapporterar om i sina oberoende medier. Det är helt förlegat, enligt etiska principer, men förekommer än.
Almedalsveckan var till för några år sedan unik, men är det inte längre.
När dåvarande danske inrikesministern Bertel Haarder på Öresundskomiteens initiativ besökte Almedalsveckan 2010 blev han hänförd av det stora intresset. Jag vet, för jag stod bredvid honom och hörde honom häpna över den häftiga publiktillströmningen när Fredrik Reinfeldt höll sitt kvällstal och över engagemanget i seminarierna.
Resultatet blev att Bertel Haarder drog igång Folkemødet på Bornholm som arrangerades för första gången året därpå och nu, tre år senare, noterade 60 000 besök och 1 000 arrangemang.
Folkemødet hade aldrig kommit till stånd om inte Öresundskomiteens dåvarande lobbyister Billy Adamsen, Daniel Persson och Claes Håkansson (chef då var Region Skånes utvecklingsdirektör Mikael Stamming) övertygat Haarder om värdet av att besöka Visby.
Vem ger dessa herrar Årets Idéexportpris? Jag gissar att fler länder skulle kunna haka på.
Men medierna fortsätter att älska att hata Almedalen, till många sköna, fria glas rosévin och pilsner. Almedalsveckan är i sig själv däremot inget problem, utan en stor tillgång för Sverige.
Jan Wifstrand
Jan Wifstrand är VD för nyhetstjänsten Rapidus och före detta chefredaktör för DN och Sydsvenskan.
Gå till toppen