Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Trettio år efter dykolyckan vågar han simma igen

Han visste att det var grunt, det syntes med blotta ögat. Ändå dök han i. Kim Bonnier är förlamad från bröstet och ned.

Kim Bonnier kan själv inte förklara hur han kunde dyka i när han visste att det var grunt. Precis som så många andra var han helt enkelt säker på att en olycka inte skulle kunna drabba just honom.Bild: Anna Bank
De var ute med båten, han och brorsan och tjejen han var lite förtjust i. Käkade, drack en del och stannade till vid en brygga för att ta ett dopp.
– Jag minns att jag tänkte att om jag bara gjorde ett platt magdyk skulle det vara lugnt, säger Kim Bonnier.
Det är exakt trettio år sedan han hoppade i med huvudet före. Det har han aldrig kunnat göra igen.
– Det tog stopp direkt. Fan, har jag fått kramp? Jag kunde ju inte röra mig alls.
Innan han dök hade han skojat med de andra, sagt att vattnet var så kallt att han skulle få kramp. När han nu låg där i vattnet, orörlig, tog det flera minuter innan de förstod att något var fel. Väldigt fel. När han till slut drogs upp på bryggan var det i sista stund.
– Jag kommer fortfarande ihåg den där märkliga känslan i kroppen. Är det här verkligen jag? Kroppen hörde liksom inte längre ihop med mig.
Delvis gjorde den inte det heller. Kim Bonniers femte och sjätte ryggmärgskota var hopklämda och nervbanorna har sedan dess inte kunnat passera förbi.
– Vi visste ingenting om brutna nackar och gjorde precis allt fel. Jag vred på nacken hela tiden, det var det enda jag kunde, och min brorsa och mina kompisar la mig på soffan bak i båten för att köra in till stan och sjukhuset. Men på vägen kasade jag av soffan flera gånger och de fick dra upp mig om och om igen.
Kim Bonnier har just kört hem från jobbet på bilanpassningen i Staffanstorp, som gör om bilar för att de ska kunna köras av personer med olika funktionsnedsättningar. Hans personliga assistent har förberett kaffet och Kim konstaterar att han hittat det perfekta köket, stort nog att rymma flera rullstolar.
– De flesta av oss som har brutit nacken har vanliga vardagsliv. Men sedan min tid har vissa saker förändrats. I dag har väl vården kommit längre och fler får lindrigare skador. Men det finns också en del som jag tror var bättre förr, säger han.
Kim Bonnier var på semester i Stockholms skärgård när olyckan hände, 1983. Han bodde då i Schweiz där han försörjde sig på att bygga Formel 1-bilar. Den sista han tillverkade hänger inramad på ett fotografi i vardagsrummet, intill hyllan med pokaler. De är pappans, Joakim Bonniers, Sveriges första professionella racerförare.
– När jag var tio körde farsan ihjäl sig, säger Kim Bonnier.
Själv var Kim en vältränad kille som åkte mycket skidor, skejtade och körde rollerblades. När han nu vaknade upp i en sjukhussäng, fastskruvad från topp till tå, kunde han inte ta in innebörden. 21 år och förlamad.
Från snabba bilar till en rullstol på ett rehabiliteringshem.
– De första åren var jag fullständigt inne på att fundera ut lösningar. Hitta sätt att ta sig fram och klara saker själv.
Kim blev sambo med en sjukgymnast som hjälpte honom i vardagen. Han började spela rugby och träna friidrott, så småningom i landslaget.
– Allt gick i ett. Det var först tio år senare som depressionen hann ikapp mig.
Ofta har han funderat över om det finns något sätt att nå fram till dem som sommar efter sommar hoppar i med huvudet före på platser där de inte borde. Vad hade kunnat varna hans egen 21-åriga hjärna, så säker på sin odödlighet?
– Det är ju en no-brain-period i livet, så det är svårt. Tänk bara på alla som gasar på motorcykeln. Och jag kan förstå känslan, hur härligt det är. Jag tror att det enda man kan göra är att fortsätta berätta om farorna och hoppas att någon lyssnar.
Själv höll han som ung på med extremskidåkning. Otaliga är gångerna han voltat och landat på huvudet.
– Och så skulle jag bara ta ett dopp i skärgården. För mig är det ödet, inte slumpen.
I dag känner Kim Bonnier inte längre någon bitterhet. Vardagen tuffar på, han har hittat sina vägar i livet även om han behöver rulla fram i tillvaron. Och han har lärt sig ett sätt att simma igen.
– Första gången jag kom ner i en bassäng var det läskigt. Jag sjönk som en sten, visste inte hur jag skulle göra. Men nu har jag lärt mig en teknik. Det är en trygghet att veta att om jag skulle plumsa i kan jag klara mig, åtminstone en stund.
Kim Bonnier simmar på rygg, för att få luft, och håller sig uppe med armrörelser. För ett par år sedan fick han chansen att simma på mage igen.
– Jag snorklade i Thailand. Det var fantastiskt.

Flest olyckor i sjöar och vattendrag

De flesta bad- och båtolyckor sker i mindre sjöar och vattendrag. En anledning kan vara att många känner sig tryggare där och därför tar större risker, medan de är mer försiktiga i havet.
2 miljoner svenskar uppskattar själva att de inte kan, eller är osäkra på om de skulle kunna, simma 200 meter. Detta enligt en undersökning som Svenska livräddningssällskapet har gjort.
2 700 olyckor, som slutar på en akutmottagning, sker varje år på landets badanläggningar. Nästan 60 procent av de skadade är barn under arton år. De flesta av olyckorna är mindre allvarliga, men Konsumentverket som just nu ser över säkerhetsrutinerna på badhus och badanläggningar, vill skärpa kraven på säkerhet, uppsikt och livräddningskunskap.
Män i övre medelåldern med alkohol i kroppen är den grupp som löper störst risk att drunkna.
80 procent av dem som drunknar är medelålders och äldre män. Det beror sannolikt på att män tar större risker, men också på att de dricker mer alkohol än kvinnor och mer sällan använder flytväst.
Källor: Svenska livräddningssällskapet, Myndigheten för samhällsberedskap, Konsumentverket.

97 svenskar drunknade 2012. Det är två fler än året innan. Sju av dem var barn eller ungdomar.

5 personer drunknade i Skåne förra året. Året innan var det dubbelt så många.

135 personer omkom i drunkningsolyckor 2006, det är det högsta antalet under den senaste tioårsperioden. Ju varmare somrar desto fler brukar olyckorna vara.

300 000 människor totalt drunknar varje år, i hela världen.

Källor: Svenska livräddningssällskapet, Myndigheten för samhällsberedskap, Konsumentverket.

Gå till toppen