Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Lagervall: ”Mursi och makten”

Liksom för två och ett halvt år sedan har den egyptiska militären avsatt en president och talkörerna på Tahrirtorget skanderar åter att militären och folket är enade. Efter den förra statskuppen blev smekmånaden kort. Om inte militären träder tillbaka snart kommer den själv åter att utsättas för folkets vrede.

Muhammed Mursi.Bild: Foto: Fredrik Persson
Att döma av presidentvalets första omgång förra året utgör Muslimska brödraskapets kärnväljare ungefär 25 procent och den gamla regimens lika många. Den andra omgången vann Mursi mot Mubaraks siste premiärminister Ahmed Shafik med knapp marginal. Men Mursi valdes inte bara för att som en i raden av presidenter tjäna sitt land i fyra år. Han valdes för att som landets första folkvalda president lägga grunden för ett framtida demokratiskt Egypten.
Om han hade axlat denna historiska uppgift hade han närmat sig den övriga oppositionen för att gemensamt åstadkomma detta och successivt lägga militären under civil kontroll. Istället ingick han en kompromiss med militären som innebar att denna fick behålla sitt oberoende och sina privilegier. Med militären i ryggen vände han sig bort från oppositionen och mot sina kärnväljare. Mursi är inte ensam om denna syn på en folkvald politikers befogenheter, trots att det bara är en knapp majoritet av väljarna som står bakom. På liknande sätt avfärdar flera högerpopulistiska partier i Europa internationella konventioner om flyktingar som orättfärdiga begränsningar av folkviljan.
Tvärtemot mångas farhågor har Egypten endast sett en blygsam islamisering. Mursis politik var snarare en fortsättning på Mubaraks. Blasfemiåtalen skedde inom ramen för de lagar som gällde under Mubarak. Våldet mot religiösa minoriteter följde också samma mönster som under Mubarak. Att åtalen blivit fler och våldet ökat beror på att staten försvagats snarare än på en medveten politik.
Egypten var under Brödraskapet en lika pålitlig allierad till USA och Israel som under Mubarak och blockaden av Gaza upprätthölls lika effektivt som då. Medan Brödraskapet på 1970-talet förespråkade social och ekonomisk rättvisa betonar det idag, under ledning av en grupp stenrika affärsmän, fri marknad i ett nyliberalt system under Internationella valutafondens diktat.
Mursis tid som president visade hur tomt begreppet politisk islam är och ihåligheten i Brödraskapets gamla slagord ”Islam är lösningen”. När islam blir politisk är det oundvikligen politiken som får överhanden. Redan Ayatollah Khomeini införde principen att statsintresset går före etablerade islamiska principer. När det kommer till praktisk politik har varken islam eller några andra religioner några patentlösningar. Mursi lyckades bevisa detta snabbare än någon väntat.
Gå till toppen