Kultur

Dumpad för Carla Bruni

Justine Lévy. Inget allvarligt. Övers Alexandra Dumas. Sekwa.

2000-talets franska litteratur har ofta beskyllts för att vara navelskådande, kändisfixerad och ytlig. Medan bilar brann i förorter 2005 fortsatte Parisförfattare att skildra sina såriga relationer och sexliv sminkade med tunn fiktion. Det var just det året som Justine Lévy toppade försäljningslistorna med boken ”Inget allvarligt”, som nu ges ut i svensk översättning. Hon är dotter till filosofen Bernard Henri-Lévy, främst i det franska gardet av intellektuella superstjärnor, så känd att han kort och gott kallas ”BHL”.
Boken handlar om hur Justine Lévy blev dumpad av sin ungdomskärlek och make, också han filosof, för sångerskan Carla Bruni, senare känd som fru Sarkozy. Bruni var tillsammans med makens pappa men lämnade honom för att sno sonen framför ögonen på Lévy.
Det franska skvallervärdet var kort sagt tio av tio.
Men romanen har andra kvalitéer.
Det börjar inte med Terminator, som Carla Bruni kallas i boken, utan med en plågsam, sen abort på makens initiativ. Huvudpersonen Louise bestämmer sig för att aldrig mer ha mens. Hennes blyga personlighet passar inte in i makens och pappa BHL:s elitliv, och absolut inte sorgen över aborten. Därför börjar hon ta amfetamin vilket också råkar vara pappans favoritdrog.
Sedan inträffar katastrofen och Louise blir ”ex-kvinnan”, bokstavligen. Ex-människan. Men den sortens siamesisk kärlek som gör att man tror sig vara en enda person; den sortens psykos som en ungdomsförälskelse kan innebära, är inte den enda sortens kärlek. Man kan fortsätta leva medan minnena bränner på näthinnan. Man kan sluta med piller och få tillbaka sin kropp. Justine Lévys roman är enerverande pratig, fylld av upprepningar och associationer som får läsaren att längta efter en punkt som aldrig tycks komma. Men ur ordströmmen växer en ganska fin berättelse om hur sorg kan göra en människa till en liten, liten spillra.
Gå till toppen