Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Klipp dig, skaffa ett jobb

Trevlig och välkammad – måste unga vara det för att få jobb? Eller är detta bara unket klassförakt?

Unga kan. Frågar arbetsgivare efter rätt kunskap?Bild: Johan Nilsson / SCANPIX
Snabbt in, snabbt ut. Ska det vara trygghet det?
Kanske, inte minst för unga som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och få del av trygghetssystemen.
”Jag tycker att det var störtskönt att jag fick det här jobbet med detsamma, det var ju kanon”, sade Astrid Böttiger från Lund i den tankeväckande P1-serien Kluvet land i tisdags.
Hon jobbar i ett bageri i Köpenhamn. Risken att bli av med jobbet lika snabbt som hon fick det oroar inte:
”Min chef kan ju sparka mig när hon vill”, säger hon, men menar att chefen avskedar först när det är uppenbart att någon inte sköter sitt jobb.
Det handlar om flexicurity, det omtalade danska systemet där en arbetsgivare kan säga upp en anställd med kort varsel, men å andra sidan också förväntas anställa utan större tankevånda. En viktig bit är ordentlig ersättning i skarvarna – både flexibility och security.
Framför allt handlar det om varför unga i Malmö har en bättre chans att hitta jobb än unga på många andra håll i landet:
Med Bron och den danska arbetsmarknaden blir enklare jobb i tjänstesektorn och handeln ett reellt alternativ till arbetslöshet och tröstlöshet.
Det har sagts förr, men måste upprepas:
Arbetslösheten bland unga i Sverige är alarmerande hög. I praktiken kanske inte de 25 procent som den officiella statistiken visar, eftersom vissa arbetssökande är heltidsstuderande och skolungdomar som bara ville ha ett sommarjobb, men på tok för hög.
Det går också att uttrycka ungdomsarbetslöshet som att nästan 15 procent av unga mellan tjugo och tjugofem varken arbetar eller studerar.
Varför ser det ut så?
För att unga saknar den sociala kompetens som arbetsmarknaden kräver, hävdade nationalekonomerna Magnus Henrekson och Tino Sanandaji på DN Debatt förra lördagen:
Det är inte bara skolresultaten som blivit sämre. Arbetslivet kräver självdisciplin, motivation, uthållighet och punktlighet – och ny forskning visar att dessa mjuka kunskaper delvis har tappats bort i skolan.
Unga påstås ha en negativ inställning, vara dåliga på att passa tider och ha en ren ovilja till arbete, konstaterade dessa två.
Det tog hus i helvete. Förstås:
Allt andas klassförakt och tveksam vetenskaplig grund, svarade Anna Bjereld, ”anställd efter nästan hundra jobbansökningar”.
Hon menar att redan när artikelförfattarna konstaterar att det är svårt att mäta den icke-kognitiva kunskapen borde de ha insett bristerna i sitt resonemang.
”Vi talar om en grupp där de ungdomar är överrepresenterade som kommer från fattiga hem, som har utländsk bakgrund, som hoppade av gymnasiet eller som saknar kontakter på arbetsmarknaden … Problemet med dessa arbetslösa ungdomar är enligt debattörerna att de saknar sociala färdigheter och alltihop löses med att de ska få lära sig vett och etikett redan från förskolan. Debattörerna framför därmed den utdaterade uppfattningen att problemen för folk i prekariatet beror på att de är ouppfostrade. ”
Hon har en poäng.
De två nationalekonomerna pekar på brister i de unga själva, ett perspektiv som särskilt vänstern brukar ha svårt för.
Det kan inte bara vara individens ansvar när arbetsmarknaden ser ut som den gör, när jobb försvinner till låglöneländer och ekonomin går på lågfart.
Det är inte heller individens fel att prekariatet växer, att allt fler tvingas hanka sig fram som timvikarier eller projektanställda, trots utbildning.
Det måste finnas jobb att söka. Men unga måste också göras mer attraktiva som arbetskraft.
Här får de politiska partierna gärna fortsätta att bjuda över varandra. Just nu ligger praktikplatser och sänkt arbetsgivaravgift på bordet till höger och en ungdomsgaranti med högst 90 sysselsättningslösa dagar på S-sidan.
Det är alltså möjligt att både Anna Bjereld och de två forskarna har rätt.
Istället för att bara tala om klassförakt så finns det skäl att fundera över hur de unga ska bli mer attraktiva för arbetsgivarna.
Det handlar om hur bristen på hemuppfostran kan kompenseras, menar Henrekson och Sanandaji och ger några förslag:
Förskolan är särskilt viktig för barn från hem med låg socioekonomisk status och barn till arbetslösa.
Sommarjobb är viktiga.
Högre krav, ökad arbetstakt och mer kontinuerlig och strukturerad utvärdering i skolan. ”Vi misstänker att problemen delvis beror på att skolan och i viss mån högskolan i dag är en skyddad verkstad.”
Okej, det är rätt mycket ”klipp dig och skaffa ett jobb” över detta. Det handlar bara om att stärka individen. Välkammad går före slusk.
Att skuldbelägga unga som redan är oroliga inför framtiden kan aldrig vara rätt medicin – och det vore intressant att se om inte också arbetsgivarna kunde läsa av dagens unga bättre och lära uppskatta och utnyttja nya färdigheter.
Men att bara slå fast att det inte är rätt att moralisera är ingen väg vidare.
Om arbetsgivare inte vill ha unga som inte orkar stiga upp i tid om morgonen eller inte ”pallar” göra det som känns motigt så hjälper det inte att det kanske är en mänsklig rättighet att slippa vara trevlig.
Gå till toppen