Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fantasy i skånska äppellundar

I sagans form skildrar Martin Laps rasism och rädslan för de andra. Debuten ”Skymningssång för de mörka rådarna” utspelar sig i Österlenmiljö. På nätet finns ett tillhörande soundtrack.

Vi sammanstrålar vid statyn på Möllevångstorget en blåsig dag när sommaren visar sig från en mindre smickrande sida. Martin Laps som är lärare i SO och musik i Simrishamn har kommit till Malmö från hemmet i Vik. Prat- och fotostund får ske på ett varmare ställe. Det blir en ledig hörna på ett kafé, passande nog på Simrishamnsgatan. I ett annat hörn sitter en ung man och läser ”Odyssén”.
Martin Laps och familjen bodde tidigare i Stockholm. När sonen Aron föddes omprövade de sitt boende.
– Vi tänkte att om vi skulle göra det så var det då. Vi bestämde oss för att ge det ett år, säger Martin Laps.
Goda vänner i Vik lockade med ett fallfärdigt hus, inklusive renovering. Och ja, de är fortfarande vänner och nej, de har inga planer på att återvända till avgaserna.
Efter flytten kom Martin Laps loss med den berättelse som han hade funderat på länge. Den rätta miljön fanns runt omkring.
”Skymningssång för de mörka rådarna” är en fantasyroman med kusliga inslag, och som utspelar sig bland äppellundar i den fiktiva byn Lilla Stenby. Dit kommer storstadskidsen Charlie och Melissa för att tillbringa en augustivecka hos kompisen Jennifer. Redan när de lastar ur sina väskor känner de av underliga stämningar. Byborna är rädda för några främmande varelser som finns i skogen runt byn.
– Egentligen handlar boken om rädslan för det okända. Att skildra främlingsfientlighet i sagans form gör att man kan förstärka vissa fenomen. I slutändan inser byborna att de är rädda för det de inte känner igen.
I handlingen är byns årliga musikfestival central. Genom boken får man följa deltagarnas arbete med låtar som också har betydelse för berättelsen. Redan tidigt bestämde sig Martin Laps för att musiken han beskrev skulle finnas på riktigt.
– Musik har funnits med mig ända sedan jag var liten. Med boken tog jag chansen att både skriva och göra musik. Jag har haft underbara nätter när familjen har sovit och jag har arbetat med text och musik.
– Varje låt skildrar något speciellt och har en mening som också ska knyta ihop storyn.
Låtarnas olika stilar – latin, pop, visa, r’n’b, schlagerballad – speglar förstås den mångfald som finns i musiken och i världen. Martin Laps exemplifierar med symfoniorkestern som symbol för en enande kraft där varje enskild ton har betydelse för helheten.
Bok och musik kan upplevas var för sig men tanken är att avnjuta dem tillsammans för en bredare upplevelse av berättelsen som vill belysa en annan fråga.
– Olika krafter vill splittra samhället och hävdar att vissa människor inte passar tillsammans. Boken är mitt inlägg i samhällsdebatten, att vi ska enas i tanken på att respektera varandra utan att vara rädda. Historien visar att vi blir rädda för fel saker och det gör att människor splittras.
Under uppväxten var en av Martin Laps egna rädslor att inte vara som alla andra, men han lärde sig tidigt att bli tuff och hantera dem som hade synpunkter. Han beskriver sig som en sammanförande person.
– Jag har alltid känt en rädsla för att inte vara tillsammans. Tillsammans är vi starka, är mitt mantra.
Martin Laps har provläst en del avsnitt ur boken för sina elever.
– Det händer något med en grupp när man läser högt. Utifrån reaktionerna har jag broderat ut en del och strukit annat.
Han oroas av att högläsningen minskar i skolan när det egentligen skulle läsas mer.
– När jag får en ny klass läser jag alltid ”Matilda” av Roald Dahl, för den uppmuntrar till att läsa på egen hand.
Martin Laps egen läsning är blandad och får gärna handla om samhällsfrågor eller fantasy. För honom kommer egentligen musiken i första hand.
– I ärlighetens namn läser jag inte så mycket. Jag spelar mer.
När han lyssnar blir det gärna Stevie Wonder, Prince och Michael Jackson. Som musiklärare måste han förstås hålla sig uppdaterad med vad hans elever för tillfället lyssnar på.
– Varje musikstil har något. Musiken till ”Les Misérables” är den bästa som någonsin gjorts.

Martin Laps

Uppvuxen: I Västervik.
Bor: Sedan fem år i Vik på Österlen.
Ålder: 34 år.
Familj: Sambo Maria, Aron 6 år och Selma 4 år.
Gör: Lärare i SO och musik på mellanstadiet i Simrishamn.
Aktuell: Bokdebuterar med ”Skymningssång för de mörka rådarna”.
Martin Laps högläsningstips: Allt av Roald Dahl och första boken om Harry Potter.
Mer: Musiken till boken finns att hitta på både Spotify och Youtube.
Gå till toppen