Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Över allt strålade solen

När jag var liten var det alltid vackert väder på sommaren. Jag minns tydligt hur vi hässjade hö, tjärade båten, plockade blåbär. Cyklade barfota bort till sjön, där det grumliga vattnet var sådär alldeles lagom ljummet. Och över allt detta strålade sommarsolen.

Kerstin Weman Thornell.Bild: Foto: Håkan Röjder
Utifrån dessa minnen drar jag slutsatsen att somrarna i skarven mellan 1970- och 80-talet måste ha varit extremt varma. I ett ögonblick av tvivel börjar jag söka på nätet. Förundrad tolkar jag väderhistorik i form av diagram, tabeller och kurvor. Konstaterar klentroget att något värmerekord var det inte tal om.
Antalet högsommardagar, då kvicksilvret nådde över 25 grader, var faktiskt färre under 80-talets första år, än både före och efter.
Men dessa kalla och gråmulna dagar – vart tog de vägen? Alla de sommarlovsdagar då jag tittat ut genom fönstret och konstaterat att himlen varit tung av regndroppar? Min barndom var säkert fylld av dem och ändå minns jag inte en enda, hur jag än anstränger mig. Som om dessa dagar aldrig ens existerat. Tanken fyller mig med lika delar vemod och tacksamhet.
För om jag nu trängt bort regndagarna, vad mer har jag rensat bort ur minnesbanken? Kanske blev det bara enstaka dopp i sjön. Kanske var blåbären rentav vattniga och smaklösa. Kanske är det så att hjärnan, av olika anledningar, väljer att komma ihåg vissa saker och glömma andra.
Tack vare hjärnans märkliga urskillningsförmåga, kan jag kika ut genom sovrumsfönstret en julimorgon 2013, och nöjt konstatera: ”Strålande sol från en klarblå himmel. Precis som när jag var liten”.
Gå till toppen