Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Gjorde filmer om sitt mörka förflutna

Ända sedan Pål Hollender utsattes för sexuella övergrepp som trettonåring har han haft en del otalt med världen. Den skandalomsusade konstnären, känd från ”Expedition: Robinson”, och en rad anstötande projekt, försöker numera ägna sig åt saker som folk blir glada av.

”Jag längtar inte efter att bli klappad på huvudet av svensk media. Jag vill förändra saker, helt enkelt för att jag måste. Jag upptäckte att jag kunde göra vad som helst inom konsten, även sådant som är olagligt”, säger Pål Hollender om sina drivkrafter.Bild: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Pål Hollender skiner i kapp med solen utanför Magasin 5 i Frihamnen i Stockholm, där han bland annat producerat må bra-tv för Filip och Fredriks olika program i Kanal 5. Cirkeln är (kanske) sluten efter en lång rad uppseendeväckande provokationer.
Livet började ljust – i en välmående familj med läkare till föräldrar, och gränslös frihet utan några regler. Himmelriket. Fram till skolstarten. Sedan helvetet.
– När skolan började fattade jag ingenting, jag hade extremt svårt att inrätta mig i skolans regler. Jag blev en liten ligist. Jag var snäll och inte våldsam, men jag gjorde mycket bus, stal, var mycket olydig och självdestruktiv.
Det slutade med en inrutad tillvaro på en ungdomsanstalt i ett halvår vid fyllda tio. Fruktan för att hamna där igen fick honom på rätt köl. Tills våldtäkten, då en kompis pappa förgrep sig på Pål när han var 13 år.
– Då blev det helvete och anstalten igen.
Länge hade han velat måla. Efter några års konststudier stod 24-årige Pål vanmäktig vid en återvändsgränd.
– Jag upptäckte att jag hade något otalt med världen. Vad jag än försökte måla slutade det med skildringar av svekfulla, våldsamma män. Måleri är en estetisk form, så det passade inte. I stället testade jag att göra video. Då exploderade mitt konstnärskap.
Där och då började Pål göra upp med världen, och sig själv. Genombrottsfilmen ”Journal” redogjorde närgånget och in i minsta detalj för det mest smärtsamma: våldtäkten.
I nästa film, ”Pelle Polis”, gick han ett steg längre och gjorde upp med gärningsmannen. Det blev en film med den pedofildömde polismannen som också underlåtit att ta hans anmälan om övergrepp på allvar, och ett filmat samlag mellan densamme och Pål.
I ”Buy Bye Beauty” ville Pål gå till botten med systemet som möjliggör övergrepp och prostitution, och filmade både samtal och egna samlag med prostituerade i Riga.
Var det inte lite att ta i?
– Att göra en film tar tre år av livet, klart att jag vill få ut den största möjliga effekten. Utan provokationer hade ingen människa uppmärksammat det jag velat belysa i mina filmer.
Men efter verket ”Clean” på konstbiennalen i Göteborg, där han hällde ut fyra ton kolsyrad kalk och uppmanade besökarna att gömma sitt knark i det, förstod han att måttet var rågat.
– Det fungerade inte längre, eftersom folk förväntade sig skruvade saker av mig. Nu ägnar jag mig åt det jag ville göra från första början – positiva saker som folk blir glada av.

Pål Hollender

Gör: Konstnär, filmare och tv-producent.
Bor: Vasastan, Stockholm.
Familj: Sambo med Jessika Gedin. Sonen Victor Hollender, 24 år, från en tidigare relation, och dottern Isa Gedin, 9 år.
Aktuell: Producerar frågesportsprogram med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg för Kanal 5. Och fyller 45 år den 20 juli.
Så firar jag födelsedagen: ”Med familjen.”
Om att fylla 45: ”Det känns bra. Allt har sin tid. Är jag mogen nu? Det tror jag inte. Jag var som mest mogen innan jag fyllde tio.”
Om faderskapet: ”Att jag blev pappa var den utlösande faktorn för mig att vilja göra upp med min barndom. Allt blir tydligt när man får barn.”
Provokation han lät bli: ”Jag hade planer på att iscensätta min egen död, med sjukvårdspersonal intill för att återuppliva mig. Jag skulle bli renad från synd genom döden. Men efter samtal med läkaren som påtalade två, tre procents risk att återupplivningsförsöket skulle misslyckas, gav jag upp idén med hänsyn till min familj. Hade jag bara haft mig själv att tänka på hade jag gjort det.”
Egenskaper: ”Jag har väldigt nära till handling. När jag förstår vad jag ska göra, gör jag det direkt och utan tvekan. Min dåliga sida är att jag nog tar mycket plats, suger mycket energi ur min omgivning. Jag kan kväva folk och framstå som inte speciellt ödmjuk. Men jag kväver inte Jessika!”
Det sämsta med Sverige: ”Vår skenhelighet, vår dubbelmoral. Vi tror att vi är världsbäst på jämställdhet, men vi har bara exporterat vårt patriarkat till andra länder varifrån vi importerar varor och tjänster.”
Gå till toppen