Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Vibeke Specht: Piraten som nyttig idiot

Vad säger din magkänsla dig när du försöker förstå konfliktlinjen i debatten om fildelning och upphovsrätt?

Digital distribution. För dem som äger kablarna är innehållet mycket värdefullt.Bild: Connie Zhou
Gratiskulturen är här för att stanna och att slåss för en fungerande upphovsrätt på nätet, är inte det teknikfientligt? ”Bakåtsträvare”, kanske någon skulle ropa. Själv har jag tänkt att det nog är bäst att undvika frågan tills någon vettig människa benar ut ”grejen”.
Så här mitt i sommaren 2013 tycks väntan vara över. Spelutvecklaren och digitaliseringsexperten Per Strömbäck har skrivit Drömmen om Alexandria, den digitala distributionens dilemma (Timbro), en skrift som för ett angeläget resonemang kring hur internet fungerar och borde fungera, inte minst genom att göra en distinktion mellan fri och gratis information.
Om allt som finns på nätet definieras som information ”blir det logiskt att kalla det för yttrandefrihet” och försvara gränslös spridning av sådant som musik, film och texter, även om det strider mot skaparens vilja, menar Strömbäck. Författaren, musikern eller filmproducenten – eller för den delen politikern – som påtalar de ekonomiska konsekvenserna av detta har anklagats för att inte förstå den nya tekniken – och för att vara odemokratisk.
Men oinskränkt spridning förstör förutsättningarna för en fungerande digital marknad. Hur ädel exempelvis Google Booksearch-projektet eller tanken på en helt oreglerad e-boksutlåning än är:
Varför ska någon i förlängningen betala för en e-bok om man kan få samma bok gratis på bibliotekets hemsida?
Mat borde vara en lika viktig rättighet som tillgången till information, men betyder det att mat borde vara gratis?
För att inte nämna tidningsbranschen som föll till föga för gratiskulturen under 90-talet, då man började ge bort sitt material på nätet. Idag står denna bransch efterklokt och funderar på kvalitetsjournalistikens överlevnad.
Ja, men i musikbranschen har bolagen bara sin egen saktfärdighet att skylla, kanske någon skulle invända. Det är inte ett irrelevant påpekande, även om det idag inte längre saknas lagliga tjänster. Men säg den säljare som vågar ge sig ut på en marknad där mekanismerna kring utbud och efterfrågan är satta ur spel – en antimarknad.
Det som gör Strömbäcks debattinlägg särskilt intressant är att han pedagogiskt lyfter fram att konflikten inte i första hand står mellan dem som producerar innehållet och piraterna utan mellan innehållsproducenterna och bolag i teknik- och telekomsektorn:
Mellan dem som skapar och dem som möjliggör spridningen.
Vad betyder det exempelvis när en bredbandsleverantör i sin reklam kan locka med hastigheter som gör att du kan ”ladda ner en hel långfilm på några sekunder”, undrar Strömbäck och påpekar att Telia Sonera gör en kvartalsvinst som är större än hela innehållssektorns sammanlagda försäljning ett helt år.
Distributörer i form av telebolag och internettjänster skor sig givetvis på den olagliga trafiken och kritiserar dessutom upphovsrättens konstruktion. Och det sistnämnda bör ställas i relation till att de samtidigt inte drar sig från att samarbeta med diktaturer som Vitryssland (Telia) och Kina (Google).
Nätpiraten och kapitalet sitter med andra ord i samma båt när de diskuterar upphovsrätten. Och vad gör det informationsanarkisten till, annat än en nyttig idiot?
Strömbäcks huvudpoäng i boken, som kommer ut i slutet av sommaren, är att internet inte kan betraktas som enbart infrastruktur. Internet är en integrerad del av samhället och som sådan bör den omfattas av den demokratiska rättsstatens principer och regelverk.
Det är svårt att inte hålla med.
Gå till toppen