Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Hur långt ska det få gå?

Nedskärningar.

Vi behöver inte vänta på resultatet. Vidden av den kris som rullar genom vården till följd av nedskärningar, privatiseringar och effektiviseringar är redan uppenbar. Vi har under våren lärt oss att kvalitet i välfärden inte går att kvantifiera; människor är inte reservdelar som kan rullas på löpandebandet för att monteras ihop. Vårdgivare går inte att skruva upp och tillfrisknande går inte att förutsäga. ”Till skillnad från en riktig marknad är ’efterfrågan’ naturligtvis begränsad. Den består av landstingets budget. Patienterna är inte heller några verkliga kunder. De ’shoppar’ knappast behandlingar”, som Katrine Kielos skriver i den av Vårdförbundet nyutgivna antologin ”Genusyrsel och normuppror”.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen