Familj

Hundraåringens passion är språk och skrivna texter

Idag blir Gottfried Grunewald 100 år gammal. ”Det har blivit en förlustaffär för staten det här” säger han.

Gottfried Grunewald har varit pensionerad längre än jag levt. Alla Gottfrieds tre barn är pensionerade (”Äntligen har vi tid för varandra. Vi kan sitta ned och prata”). På hans födelsekalas kommer en av hans före detta elever. Som idag är åttio år gammal.
Gottfried föddes året innan första världskriget bröt ut, innan radion var uppfunnen. När han för några månader sedan skulle ansöka om rot-avdrag från Skatteverket fick han ett brev tillbaka där de undrade om hans personnummer stämde. Det är svårt att förstå hur lång tid hundra år är. Och det är svårt att skriva om ett sådant långt liv. Hur klämmer man ihop hundra år på en sida?
En sak är däremot enkel: att föreställa sig hur en hundraåring är. Hukad, skröplig, svag stämma, dålig hörsel, sviktande minne. Men det stämmer inte i Gottfried Grunewalds fall.
När jag kommer ut på terrassen bakom hans gula tegelradhus i Bjärred reser han sig ur stolen och skakar min hand. Greppet är rejält. Han har ett vitt hår, ett lika vitt skägg och en klar blick. Han sätter på sig ett par svarta solglasögon och sätter sig ned.
Till en början tolkar jag honom som en ordningssam herre, en lite torr akademiker kanske. Men jag tar fel igen. Snart kommer hans humor fram. Den bryter ut genom hans ordningsamma yttre som en maskros genom asfalt.
Gottfried Grunewald har levt sitt liv omgiven av språk och stora mängder text. Han föddes 1913 i Oskarström i Halland som son till två tyska migranter.
Han utbildade sig till lektor i tyska och engelska. Först arbetade han i Eksjö, sedan var han universitetslektor i Uppsala för att slutligen bli metodiklektor i tyska i Malmö 1960. Där arbetade han fram till sin pension 1978. Till radhuset i Bjärred kom han 1968. Då tillsammans med sin fru Eli.
– Eli var född i Danmark, uppvuxen i Norge och gift i Sverige med en man från Tyskland. Vi träffades på väg till ett läger i Molkom. Jag kom fram sent och visste inte vart jag skulle. På vägen kom en tjej gående, det var Eli. Jag frågade om vägen och sedan var det klippt.
När Gottfried Grunewald i april i år höll tal vid invigningen av en utställning om den grekiske poeten Konstantinos Kavafis på Stockholms stadsbibliotek nämnde han tre punkter. Den första var Paul Åström, en vän och docent vid Lunds universitet som inspirerat och stöttat honom mycket.
Den andra var poeten Kavafis som kvällen var tillägnad. Den tredje punkten var kortast av dem alla. Han sammanfattade sitt liv med en mening. Den han valde att använda var ”Ingen är för gammal för att lära sig grekiska”.
– När jag gick i andra ring ställdes frågan om någon ville studera klassisk grekiska. Det behövdes fem intresserade men vi var bara tre stycken som räckte upp handen. ”Den skadan ska jag ta igen när jag går i pension”, tänkte jag.
Det gjorde han. Vid 65 års ålder började Gottfried Grunewald att studera klassisk grekiska vid Klassiska institutionen i Lund. Det tog honom ungefär fyra år att lära sig. Sedan började han att översätta. Fem diktsamlingar har han översatt från klassisk grekiska till svenska.
– Det tar orimligt lång tid, säger han och skakar på huvudet.
Intervjun börjar lida mot sitt slut. Vi tittar på varandra och det blir tyst en stund. Kan du ge mig ett råd, frågar jag. Inför livet jag har framför mig.
– Jag känner inte till dina engagemang eller var din passion ligger, men mitt råd är att ta det lugnt. Ta det lugnt. Du är ung och har säkert många kontakter. Kommunicera med dem, men inte för mycket. Läs, men läs inte för mycket. Se dig omkring, men se dig inte omkring för mycket.
Vi reser oss upp från våra stolar.
– Vill du se min trädgård?
Vi går ett varv. Tittar på plommonträdet utan frukt, på äppelträdet med frukt, på blommorna, på växten som klänger utmed husväggen. På en buske ligger en gummiorm hopringlad.
– Inget paradis utan orm, säger Gottfried Grunewald.

Gottfried Grunewald

Bor: Bjärred
Familj: Två döttrar och en son.
På fritiden: Läser och skriver. ”Jag brukade resa mycket, men nu är jag i den åldern när man gillar att vara hemma.”
Aktuell: Fyller 100 år idag, den 26 juli.
Gå till toppen