Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: Hästskärningar inga olyckor

Varifrån kommer de tre veterinärernas tvärsäkerhet om att hästarna skadar sig själva? Det undrar Katarina Lingehag-Ekholm från Förbundet Djurskyddet Sverige och hennes tre medskribenter. Det går inte att avfärda grova knivskador som "olyckor", skriver de.

Inte bara idyll.Bild: Arkivfoto: Ann Levin
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
På DN debatt den 26 juli skriver tre veterinärer under rubriken "Rapporter om knivskurna hästar nästan alltid falska". Artikeln diskuteras sedan i många tidningar, TV och radio. De tre veterinärerna är inte med i Sveriges Veterinärförbund och hävdar med förvånande tvärsäkerhet att det inte finns några knivskärande galningar som ger sig på stora djur som hästar i Sverige.
De tre veterinärerna anser att skadorna i samtliga fall har andra förklaringar. Mycket märkligt, då de knappast har undersökt alla fall som dokumenterats och alltså knappast har underlag för sitt påstående.
Vi vet att den här typen av djurplågeribrott dessvärre existerar. Det finns dokumenterade fall där man hittat föremål inuti hästarnas könsorgan som knappast har hamnat där av "en olyckshändelse". Det finns också fall där hästens täcke suttit på om kvällen, för att sedan återfinnas hopvikt över ett staket, bredvid den svårt knivskurna hästen. Att en häst skulle kunna åstadkomma detta på egen hand är fullständigt otänkbart.
Djurskyddsmyndigheten publicerade en rapport 2007, där man i 119 dokumenterade fall över en fyraårsperiod tydligt kunde fastställa att människor utfört gärningarna. I flera av dessa fall hade hästarna varit bundna och i några fall drogade. Hur mycket man än skulle vilja, så går det inte att bortse från alla de bevis som finns i många fall. Det går inte att avfärda grova knivskador som "olyckor". Vi har "knivskärande sexualgalningar" i Sverige, alldeles oavsett vad de tre veterinärerna tycker.
Varför man alls går ut och ifrågasätter detta faktum är för oss en gåta. Möjligen är det "den omfattande publicitet" som Sveriges Veterinärförbunds varning till hästägare har lett till som fått dessa tre herrar att tycka till. För även om det skulle vara sant att den ostörda hästhageidyllen existerar i Sverige, så är det väl knappast någon skada skedd om alla hästägare håller ett extra vakande öga på sina djur?
Att ifrågasätta uppenbara sanningar har alltid varit ett sätt att skapa uppmärksamhet kring sin person. Kanske kan detta förklara de tre veterinärernas debattinlägg, som bygger på rent tyckande i stället för på fakta. Men det är knappast någon ursäkt för att man på detta sätt försöker bagatellisera grova djurplågeribrott.
Katarina Lingehag-Ekholm, hästägare och styrelseledamot i förbundet Djurskyddet Sverige. Jeanette Thelander, hästägare och journalist, Ordsmedjans förlag & skrivbyrå. Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare, ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund. Ingrid Redbo, fil. doktor och docent i etnologi.
Gå till toppen