Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Rösten tar henne till höga höjder

Tjejen från Småland som blev operadiva berättar om sitt liv och varför hennes mamma höll på att offra allt bara genom att föda henne. Vi har mött Karin Mang Habashi som fyller 75 år idag.

Under studieåren träffade Karin Mang Habashi cellisten Nagi El Habashy och följde med honom på en konsert. De är fortfarande gifta. Att hon stavar sitt namn som hon gör beror på en felskrivning. Foto: Amelie Herbertsson
Tårarna trillar ned för Karin Mang Habashis kinder. Hon sitter i en fåtölj i sin lägenhet på Kungsgatan och berättar om sitt liv. Idag fyller hon 75 år.
Men det är inte därför hon gråter. För Karin Mang Habashi är nöjd med sin ålder. Hon trivs med livet som pensionär. Det är knappt att man kan kalla henne pensionär faktiskt. För hon jobbar fortfarande mycket. Hon är sånglärare för unga operasångerskor.
– Det är otroligt att följa elevers utveckling. Jag skulle vara bra lat och ogenerös om jag inte gav vidare av allt jag lärt mig under årens lopp. Dessutom är det stimulerande att känna sig behövd.
Operadiva. Vilken titel. Och vilka föreställningar den ger. Jag ska träffa en diva, tänker jag när jag springer uppför stenstegen i trapphuset och framför mig ser Bianca Castafiore, den högljudda, melodramatiska primadonnan som spräcker glas med sin röst i seriealbumen om Tintin.
Men i tamburen bakom den gröna dörren som står på glänt väntar en iakttagande kvinna med försiktig blick. Karin Mang Habashi känns som en jordnära människa och det går inte att ta fel på att hon är tacksam för sitt liv.
– Jag är så glad för allt jag fått uppleva och göra, de chanser jag har fått.
Karin Mang Habashi har tydliga teatraliska drag. Berättar hon om en skånsk man mullrar skånskan ur hennes mun, pratar hon om gubbar i kyrkorådet i Blackstad brer hon på med småländskan. Hon gestikulerar och imiterar. Och när hon pratar om musik glittrar det i hennes ögon.
– Jag sjunger inte för mig själv, jag sjunger för andra. För att tala om för andra människor att det här är någonting häftigt, det här är någonting som är värt att lyssna på.
Dörren till musikvärlden öppnades av hennes österrikiske styvfar, violinisten Carl Mang. Han lärde henne att spela piano och fick henne att öva sång.
Hon började snart sjunga och uppträda i kyrkan. Och redan som barn uppskattade hon tacksamheten människor visade: som farbror Oscar på ålderdomshemmet i Trollhättan som blev så glad när hon sjöng med sin ljusa men kraftiga stämma. ”I hör va ho sjunger”. Och hon gillade uppmärksamheten.
– Ibland kunde någon pojke ringa hem och säga ”öh, fint du sjöng ju”.
Hon gick realskolan i Trollhättan och flyttade sedan till Göteborg där hon gick på konservatoriet. Från Stockholms musikhögskola tog hon musiklärarexamen innan hon började studera solosång och sedan opera.
Det var under studieåren som hon träffade cellisten Nagi El Habashy, en talangfull och entusiastisk musiker som övertalade henne att följa med och lyssna på en cellokurs De är fortfarande gifta. Tillsammans har de sonen Amir El Habashy.
Efter examen fick Karin Mang Habashi inte jobb på Stockholmsoperan. Istället började hon arbeta som musiklärare och sedan som kyrkomusiker i Spånga/Vällingby församling. Men när hon var 36 år gammal hände någonting som förändrade hennes liv för alltid.
En audition för kommande roller som Amelia i Maskeradbalen och Aida på Malmö Stadsteater (idag Malmö Opera) dök upp. Hon beslöt sig för att ge det en chans.
– Jag måste ha sett nervös ut för han tog mig under armen och ledde mig runt scenen. Han berättade om alla stora stjärnor, sångerskor, skådespelare och operadivor som uppträtt här innan mig. Det gjorde mig klart ännu mer nervös men jag kände också: Jag vill det här! Jag vill.
Mannen som ledde henne runt var Gösta Folke, dåvarande teaterchef. Karin Mang Habashi gjorde sitt livs audition och fick anställning.
– Det är svårare idag. Klimatet är tuffare, konkurrensen stenhård. En helt oerfaren 36-åring får inte chansen på det sättet. Har man inte gjort sig ett namn som 30-åring är man ute ur leken, säger hon.
Inom några år var hon fast anställd vid operan och gjorde roller som Serena i Porgy and Bess, Amelia, Aida och sjöng Tosca i en uppsättning på Stockholmsoperan tillsammans med José Carreras.
– Min man Nagi bodde och arbetade i Stockholm och jag fick jobb i Malmö. Han var otrolig och stöttade mig hela tiden. Det är jag honom evigt tacksam. I tjugo år pendlade vi fram och tillbaka.
Så varför tårarna? De börjar falla när hon pratar om sin mamma Tullie Hultgren. Hon jobbade som folkskolelärare i en liten by i Småland mellan Vimmerby och Västervik när hon blev gravid med Karin. Tullie Hultgren var inte gift med pappan.
– Det var inte lätt att föda ett utomäktenskapligt barn på landsbygden i 1930-talets Sverige. Hon blev nästan av med sitt jobb, man tyckte att hon var en dålig förebild för bygden, säger Karin Mang Habashi och torkar sina tårar.
– Mamma fanns alltid där för mig.

Karin Mang Habashi

Gör: Pensionerad operasångerska, extraknäcker som sånglärare.
Bor: I Malmö.
Familj: Maken Nagi och sonen Amir.
På fritiden: Lyssnar på musik med sin man. Är i sitt hus i Spanien.
Aktuell: Fyller 75 år idag, den 1 augusti.
Gå till toppen