Kultur & Nöjen

Konsten att bära en skjorta

Ida Skovmand ser närmare på ett plagg som kan vara distanserande, formellt, nördigt – och till och med romantiskt.

1. Trender: Kragen knäppt ända upp i halsen.
I östra London knäpper unga män den helt upp i halsen.
Skjortan är ett basplagg som syns överallt, på trottoarer, catwalken, på folk som är på väg till sina jobb och på folk som inte har något jobb.
Killarna glider fram på sina cyklar i Shoreditch, i shorts och med knäppta kragar. Den stramt slutna, men tomma, slipsknutsplatsen under hakan påminner om att skjortan en gång i tiden parats med en slips, varit en del av en större ensemble.
Skjortan introducerades allra först som ett underplagg, täcktes av andra klädlager, fångade upp svett och höll kroppen varm. Regeln var: det som satt närmast huden skulle inte synas utåt.
Under många år var den en byggsten i en formell outfit, anpassad för luftkonditionerade bankmiljöer såväl som galamiddagar, halvt gömd under en kavaj.
I dag har skjortan även avancerat till ett självständigt plagg som står på egna ben. En klassiker såväl som en social kameleont, som kan bäras till shorts, med fluga, öppen över en T-shirt, med korta ärmar, under en kofta eller i Hawaii-mönster. Med relativt små medel kan plagget fyllas med personlighet och nya associationer. I början av 2000-talet kunde bäraren till exempel med en uppfälld krage snabbt informera om ett fritidsintresse som gick ut på att spruta champagne.
Förutom kragen är knapplisten ett expressivt område. En avslappnad attityd kan kommuniceras med en, två knappar uppknäppta – en extra kan ploppas upp lagom till after work-ölen för att markera övergången från jobb till fritid. Ett djärvt glapp (över 4 knappar) kan avslöja mycket, inte minst en hårig bringa.
Kanske framstår London-snubbarnas adamsäppletajta kragar lite stela och nördiga i jämförelse – något som förmodligen inte är en omedveten strategi.
Den nyutgivna Penguin-boken ”Buttoned up” utforskar denna mycket snäva skjortknäppningstrend. Patrick Doyle, trummisen i bandet Veronica Falls, berättar där att han blir besviken om han stöter på en bild på sig själv där den översta knappen i skjortan inte är knäppt.
”Jag tycker att det gör stor skillnad för sättet en skjorta bärs. Det är verkligen subtilt men ändrar en hel påklädning. Om jag inte är helknäppt känns det lite som att något saknas, som om jag inte klätt på mig klart”, säger han.
2. Experiment: Med ryggtyget fläktande i vinden.
Designduon Levi Palmer och Matthew Harding letade gamla skjortor i second hand-affärer och på Ebay, synade gamla handsydda sömmar och pluggade plaggets bakgrund och sociala betydelse innan de startade Palmer/Harding, ett klädmärke med den klassiska skjortan som utgångspunkt för varje kollektion.
– Vi insåg att skjortan har så många olika kulturella och historiska referenser och har tjänat en mängd ändamål, även om den till viss del har bevarats relativt oförändrad de senaste 200 åren, säger Matthew Harding.
Skjortan har inte varit immun mot trender. Tiden har påverkat den på olika sätt, dragit i kragen, förlängt den lite, blåst upp passformen en aning, sugit in midjan igen, experimenterat med färg och mönster, introducerat strykfritt tyg. Men, som Harding påpekar, är plagget i dag trots allt ganska nära sin ursprungsform.
– Vi ser skjortan som en vit kanvas. Som plagg har det faktiskt blivit försummat när det gäller designutsvävningar och därför finns det mycket att göra med det fortfarande, säger hans partner Levi Palmer.
Till hösten har de gjort herrskjortor med tunna kragar i flera lager och damblusar med mycket ryggtyg i släp eller samlade i plisseringar.
– Vår designfilosofi går ut på att behålla tillräckligt många särdrag, som krage, knappslå, ok och fällsömmar, för att den klassiska skjortan ska vara igenkännbar, fortsätter han. Sedan experimenterar vi med skärningen, draperingen och finishen. Det gäller att hitta balans mellan verklighet och fantasi och sikta mot att skapa något som får plats i båda världarna.
Matthew Harding säger att de designar med olika inställning till sin dam- respektive herrlinje.
– Det gör vi eftersom kvinnor och män beter sig på helt olika sätt. Kvinnor är modigare vad gäller trender och därför tillåts dammode att utvecklas snabbare och vara mer riktat. Män, generellt, vill ha en säkerhet i sina kläder och det kan ta lång tid för dem att lita på en idé eller design innan de anammar den. Faktum är att jag och Levi har kommit på oss själva med att ha på oss samma fem skjortor under fyra säsonger. I vår herrlinje introducerar vi endast en ny modell om vi verkligen kan se oss själva förälska oss i den och ”bo” i den på lång sikt.
3. Unisexgarderob: På spaning i herravdelningen.
Min vän bläddrar bland pastellskjortorna i en klädkedjas herravdelning. Hon provar en ljusblå framför spegeln när en man med resväska stannar och tittar frågande på henne. Vad gör hon här?
En storlek small sitter åt kring hennes höfter, hon provar en medium istället. Den här är stor, på gränsen till tältig. Bättre. Hon ler belåtet in i spegeln.
Mannen står kvar, betraktar henne, vänder huvudet mot mig.
– Är det på grund av daddy…
Han är fransk, letar efter rätt engelskt ord.
– Issues…? fyller jag i.
Han skakar på huvudet.
– Fars dag, fortsätter han. Det är nu på söndag.
Jag ler. Det har varken med pappakomplex eller fars dag att göra. Detta är helt och hållet en passformsfråga.
Några meter bort till höger i butiken finns damavdelningen. Skjortan, ursprungligen ett manligt plagg, har en självklar plats även där, men det är något i ordet dam som gör att plaggen plötsligt smyger in i midjan, nyper till, slickar sig över axlarna. Min vän är inte intresserad av att plagget ska göra det med hennes kropp. Hon vill ha en enkel, boxig modell. Tältigheten är för henne ett plus.
En rak och oversize skjorta används ofta i dammode som referens till herrgarderoben eller androgynitet. Att gränserna mellan dam- och herrskjortorna i vissa kretsar håller på att luckras upp dyker det upp allt fler exempel på. I höstens mode flirtar till exempel många skjortor på herrsidan med klänningslängder. I USA finns det numera företag som gör maskulint skurna kostymer åt kvinnor som inte intresserar sig för figurdikterat dammode, men som inte heller hittar rätt bland storlekarna i herravdelningen.
4. Romantik: Morgonen-efter-uniform.
Du vaknar i ett sovrum som inte är ditt. Morgonsolen rinner in genom fönstret och pekar ut födelsemärkena på huden och dammet i luften. På golvet ligger hans skjorta, som en kollapsad svan, självklar i en strimma solljus som om den blivit noggrant placerad där av en scenograf, samma scenograf som också ansvarat för läppstiftsstämplade ölburkar på nattduksbordet och kondompapper fem centimeter utanför papperskorgen. Att sätta på sig den, hans skjorta, morgonen efter engångsligget, skulle vara klyschigt. För klyschigt ...
Du har scenerna i bakhuvudet. Jean Sebergs svala karaktär i Godards ”Till sista andetaget”, hon som ser ännu mer petite ut när hon trätt på sig sin beundrares herrskjorta. Eller i Martini-reklamen från 2003, när Gwyneth Paltrow smyger ur hotellrummet – alltid hotellrum! – för att hämta drinkar i lobbyn endast iklädd dejtens Oxford-skjorta. I sammanhanget finns det ingen mer passande klädkod än en för stor, nonchalant knäppt, fladdrande herrskjorta över nakna tjejlår.
Du minns dem med himlande ögon. Ändå ... Det är lockande. Du fiskar upp den, den vita skjortan som kvällen innan fick honom att se solbränd ut, den som krängdes över huvudet på honom utan att först knäppas upp. Då såg den prydlig ut, välstruken, utan en enda rödvinsfläck eller tunnelbanerynka. Sidoeffekten var såklart en liten oroskänsla – visst måste fläckfriheten väl innebära att han är antingen tråkig eller har en inre Patrick Bateman-personlighet?
Du drar på dig den, du kan inte låta bli, du känner den uppvärmda bomullen mot skuldrorna.
Han, som ligger bakom dig under täcket, som andas högt och grötigt, finns kvar i skjortans tyg. Formen är fortfarande fluffigt tredimensionell efter timmar runt hans bröstkorg. Parfymfläckarna är utspridda. En näsa kan leta sig fram till dem längs sömmarna, en finns på högerinsidan av kragen, en annan i manschetten.
Vid höger axel finns en liten beige fläck. Den är inte större än ett spindelhuvud, svårupptäckt, men ändå, när du hittar den sköljer tillfredsställelsen över dig. I motsats till vad det skrynkelfria tyget antydde – han är mänsklig. Espresson, den lagrade balsamicon, vad det nu än var, fastnade även på hans perfekt kemtvättade bomullstyg.
Du ler för dig själv. Ignorerar faktumet att fläcken sannolikt inte alls kommer från kaffet, eller dressingen, utan från ditt eget smink.
5. Tvättråd: Var inte ängslig.
Det är ett plagg som fortfarande kan signalera auktoritet – även i en era när den syns nästan lika tätt på stranden som i business-distrikt.
En skjorta vit som snö är designern Caroline Herreras säkra kort. Eller snuttefilt. Hon knäpper på sig en när hon har beslutsångest eller när hon behöver känna sig trygg. Under våren lanserade hon en speciallinje med åtta vita modeller, bland annat en figursydd och kontorsminimalistisk variant och en mer romantisk luftig sak med höftvolanger.
I tv-serien ”Mad Men” har reklamaren Don Draper reservskjortor i skrivbordslådan på kontoret, redo att rivas upp och vecklas ut, om han av någon anledning inte tillbringat natten hemma. Det är viktigt att den han har på sig ser krispigt ny och ren ut. Bakfylleandedräkten eller det röda i ögonen kanske avslöjar att han själv inte är det, men skjortan – skjortan håller tyst.
Genom historien har information om bärarens stil och status, eller tvättvanor, mer eller mindre subtilt avslöjas i sömmar och snitt. En officer i krage och slips utmärkte sig snabbt från de med lägre rang som var utan.
Under 1800-talet var den vita skjortan ett uppenbart statusplagg: det rena tyget var en indikation på att bäraren dels slapp befatta sig med ett smutsigt arbete, men också hade möjlighet att tvätta ofta. Vit var ingen praktisk färg, inte för folk med utomhusjobb och som dessutom saknade ekonomisk möjlighet att ha flera ombyten i sin garderob. För dem var en blå nyans bättre, mer förlåtande.
Färgskalans klassassociationer kom allt mer att luckras upp i samband med att den konsumerande medelklassen växte och att tillverkningen samt tvättmöjligheterna effektiviserades i samband med industrialiseringen.
Tvättmaskinsutveckling och åttiotalets strykfria syntettygs-intåg åsido – än i dag är det inte ovanligt att det i en riktigt lyxig skjorta finns en prestationsångestframkallande tvättlapp. I många fall rör exklusiviteten fortfarande materialen och kvaliteten snarare än formen.
Faran är ständigt lurande: en smutsrand kan förstöra allt!
Hur ska en spillande person klara att bära upp en vit skjorta utan att känna sig som en gorilla i ett glashus?
– Ha alltid en fläckborttagningstvål hemma, säger Levi Palmer. Om det är möjligt, gnid in fläcken direkt efter att du spillt och handtvätta sedan området med kallt vatten. De flesta fläckarna kommer att försvinna.
– Men var inte för ängslig för att smutsa ner skjortan. Om det kommer en fläck som inte går bort så försök acceptera det och bär den med konstnärsattityd. På så sätt kommer skjortan fortsätta att vara vacker.
Annars finns såklart en plan B: att som Don Draper vara noga med att alltid ha en reserv i skrivbordslådan.
Gå till toppen