Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Resor

Mälaröarna lockar än i dag

Hilma af Klint och Agnetha Fältskog har en sak gemensamt med Hedvig Eleonora, Gustav III, Carl XVI Gustaf och vikingakungarna Björn och Olof. De har alla föredragit Mälaröarna.

Kanske var branden anlagd. I varje fall brann slottet på Lovön ner omedelbart efter att drottning Hedvig Eleonora lämnat det efter julfirandet 1661. Olycka eller inte – branden blev ett gyllene tillfälle för drottningen att bygga upp något större, mer imponerande och tidsenligt. Det varmt gula slottet Drottningholm började anläggas redan följande vår. Numera är det – tillsammans med slottsteatern och Kina slott – ett av Sveriges världsarv.
Mälaröarna väster om om Stockholm ligger bara en kort resa från stan, har ett utmärkt bussnät och flera båtförbindelser. Ändå är det gott om människor som aldrig besökt världsarvet Drottningholm, ja, som kanske inte ens tror att det går att få se slottet invändigt då kungen och drottningen ju bor där. Det är inte någon slump att de guidade turerna på utländska språk är fler än de svenska.
Slottet har 220 rum och vi får se 25. Då ingår inte kungafamiljens privata delar, men närapå. I Rikssalen åts nyligen bröllopsmiddagen med bland annat kalixlöjrom och kalvfilé när prinsessan Madeleine gifte sig med Chris O’Neill.
Annat vi noterar under vår rundvandring är de stora bataljmålningar som visar Karl XI:s segrar, beställda av hans mamma som väl ville skryta om hur duktig sonen varit, att Hedvig Eleonora aldrig sovit i sin fantastiska barocksängkammare (hon tog bara emot viktiga gäster där) och att mycket av inredningen som ser ut att vara av exklusiv marmor i själva verket är illusoriska trompe l’oeil-målningar.
– Det gjordes inte för att spara pengar, utan för att det ansågs ännu mer exklusivt. Inspirationen kom från Versailles, berättar vår guide.
Men slottet hade knappast blivit världsarv bara på egna meriter. För fina slott finns det väldigt många. Men en slottsteater i originalskick från 1700-talet som ännu används är något helt unikt. Står sådana kvar har vanligen inredning och scenmaskineri bytts ut – men inte på Drottningholm.
Under och bakom scenen känns det mer som om man gått ombord på ett 1700-talsskepp – och mycket riktigt, scenarbetarna var förr holländska skeppare.
– Gustav III både skrev, regisserade och spelade med i en rad pjäser här, berättar guiden Louise Berg medan jag får testa både åsk- och vindmaskinerna. Low tech, men ljudet är mycket verklighetstroget.
– Men att gå på teater på den tiden var lika mycket ätande, drickande, intrigerande och flirtande. Kvinnorna på balkongerna kunde visa hur intresserade de var av kurtisanerna på parkett genom olika solfjäderrörelser och hemliga älskande kunde dölja sig bakom jalusier.
Det kan inte ha varit lätt för de tillresta skådespelarna med sina giftiga vita teatersminkningar att få uppmärksamhet. Dåligt betalt hade de också, men de fick åtminstone ta med familjen under teatersäsongen. Förhållandena är garanterat bättre för de operasångare och musiker som nu uppträder på den ansedda scenen sommartid. Ta chansen att se opera i en helt unik lokal – en njutningsbar tidsresa för några hundralappar.
Att ha ett världsarv är fint – Stockholm har Skogskyrkogården, Karlskrona sin örlogsstad. Att ha två är förbehållet en handfull världsstäder – och Mälaröarna. Det andra världsarvet är inte lika välbesökt, trots att forskarna är tämligen överens om att det faktiskt är att betrakta som Sveriges vagga. Birka och Hovgården på Björkö respektive Adelsö var Sveriges första stad respektive ett betydande kungasäte varifrån bland annat Birka styrdes av vikingar i flera generationer på 800- och 900-talet.
– Vi känner till 50 000 vikingatida fornlämningsområden i Sverige, men det som gör Birka unikt är att här bodde man i en stad och annars var det i stort sett alltid fråga om gårdar, säger den underhållande guiden och arkeologen Andreas Forsgren.
Att gå med på hans och andra arkeologers visningar (de är gratis) gör en tur till Birka mångdubbelt mer intressant. För även om det finns ett bra museum och en liten återskapad vikingaby på ön, så finns det inget att se av original-Birka. Det mesta ligger under en frodig äng – bara tre procent har grävts ut – eller ute i vattnet.
– Åker ni hit i augusti kan ni komma nära de marinarkeologiska undersökningarna som pågår varje sommar sedan några år tillbaka. Det verkar som en stor del av handeln som var grunden för Birkas välstånd skedde på plattformar ute i vattnet.
Att kungen som styrde över Birka inte bodde där utan på Adelsö ett par kilometer bort kan tyckas udda, men att så var fallet är väldokumenterat och sjövägen var dåtidens motorvägar. Vid Hovgården på Adelsö finns imponerande kungagravar och här har arkeologerna kunnat visa att det på vikingatiden fanns ett 50 meters långhus – där det säkert ibland festades som i vikingamytologin – även om de uppätna grisarna knappast återföddes dagen efter så som galten Särimner i Valhall.
Världsarv i all ära – Mälaröarnas största förtjänst är ändå all fridfull lantlig natur. Så fort man kommit förbi förortsbebyggelsen i områden som Ekerö centrum, Träkvista och Stenhamra som bara gör dem som bor där glada, är man ute på det riktiga bondlandet.
Landhöjning – sex meter sen vikingatiden – gör att kustlinjen ändrats kraftigt och öarna Ekerö, Kärsö och Munsö har sedan de fick sina namn hunnit bli en enda flera mil lång ö. Färingsö, som sträcker sig parallellt med bara ett smalt sund emellan är störst, Adelsö den enda större bebodda ön med färja i stället för bro och några mindre öar med fastboende och sommargäster – som Björkö och Kungshatt – har bara turbåtarna till Birka som båtförbindelse.
På Adelsö växte konstnären Hilma af Klint delvis upp på släktgården Hanmora, vars vackra gula längor står där än i dag och kan ses från den lilla vägen som går runt hela ön. Senare hyrde hon Villa Furuheim intill färjeläget på Munsösidan. I ateljén målade hon många av sina numera högt skattade verk.
Adelsö har cirka 750 invånare, varav två är yrkesfiskare. Ringer man i förväg kan man köpa utsökt Mälargös av dem. Överlag finns det mycket ätbart att smaka och köpa på Mälaröarna. Men även om det finns gott om både hästgårdar och kossor kommer det mesta från växtriket.
På Färingsö anlades Sveriges första kända äppelodlingar. Överallt på öarna syns de knotiga äppelträden, oftast med lavar på stammarna, vilket visar att luften är långt renare här än i Stockholm. I maj och juni är det som allra vackrast med blommande äppelträd överallt och när hösten närmar sig finns ett överflöd av frukt – både hos odlare och i privata trädgårdar.
Det har Äppelfabriken på Färingsö gjort en bra affär av. De samlar in massor av äpplen från trädgårdar där de annars skulle gått till spillo och gör bland annat urgod must av dem. Den som vill kan ta med egna äpplen och få dem mustade mot en mindre avgift.
Under vårt besök är det dock långt till skörd. De många besökarna njuter av bakverk och smårätter, nedsköljda med must, espresso eller ställets egen ale.
– Det är perfekt att pausa här efter några mils trampande, säger Nina Andersson, en av många cyklister i träningskläder som pustar ut mot en solig trävägg.
Om Äppelfabriken är modernt, effektivt och lantligt med EU-stöd i ryggen, är Rosenhill på Ekerö mer bohemiskt. Men även här mustas det äpplen och Rosenhills ekologiska ogrässallad är en ren njutning efter att man kollat in butikens fina utbud, kanske tagit chansen till självplock av det som är i säsong eller avnjutit någon musik- eller teaterföreställning. För paret Emilia och Lars Sillén har alltid ha något på gång.
I ladan vankas bröllopsfest under vårt besök. Men vi är inte bjudna så i stället får det bli en guidad naturtur. Kickan Berglund är legitimerad örtterapeut och ordnar guidningar i växtriket på flera olika teman – denna dag ”det gröna apoteket”. Vi som hängt på får en underhållande lektion i allt från björkbladsteets effekt på urinvägsinfektion, till hur myntan hjälper mot sur mage och maskrosens närmast oändliga användningsområden.
När vi kommer till ett rejält nässelsnår – nässlor är ju välkänt c-vitaminrika men också bra för njurarna – bryter Kickan Berglund helt frankt av en kvist och drar den genom sin kupade hand utan någon handske som skydd.
– Gör man det åt rätt håll blir man inte bränd av de fina hår som täcker undersidan på nässelbladen, säger hon och även om vi tror henne vågar ingen av oss prova.
Fast odlingslandskapet dominerar finns en hel del ”riktiga” naturupplevelser också. Eldgarnsö är ett fint naturreservat norr om Färingsö och norr om färjeläget på Munsö finns underbara blomsterängar som hålls öppna av betande djur. Ekerö och Munsö är till stor del en mäktig grusås – Jehanders grusbåtar hämtar sin last här. Stanna gärna till längs vägen på åsen när Ekerö kyrka dyker upp snett framför på vänster sida. Utsikten är hänförande och känns mer som Siljansbygden än Mälaren. Svänger man sedan ner till kyrkan kan man få se en riktig raritet – en vikingatida runsten skriven på latin. Det var ju på det närliggande Birka som de första mälardalsborna kristnades av den tyske munken Ansgar.
Badplatser är det nästan lika gott om som runstenar på Mälaröarna. Men det läckraste av alla bad är faktiskt skapat av människohand. Åsen innehåller inte bara grus utan på sina håll också fin sand. I Husby på Munsö finns det lokalborna kallar för Blå lagunen – en turkosskimrande badsjö i ett före detta sandtag. Sjön är djup, vattnet mycket klart och alltid lite varmare än Mälaren som ligger bara femtio meter bort. I norra änden reser sig en mäktig sanddyn, perfekt för solbadare.
Men det gäller så klart att hitta sjön också – den finns inte med på Ekerö kommuns gratiskartor. En skylt längs huvudvägen pekar mot Husbygropen. Sväng av där och missa sedan inte den handskrivna skylten upp i skogen några hundra meter senare. Är bommen öppen kan man köra ända ner till badsjön, annars får man gå sista biten.
Men allt kul måste ju ha sitt slut – så också denna resa på Mälaröarna. Vi stannar till vid Munsös ovanliga rundkyrka från 1100-talet och fortsätter sedan norrut på en slingrig grusväg. Där vägen upphör och Mälarens vatten tar vid kommer vi inte längre. Inga färjor eller passagerarbåtar finns åt det här hållet från Mälaröarna. Men där vägen tar slut ligger en liten by. Och vad passar bättre än att döpa den till Slut?

Resa hit

SL:s utmärkta bussnät når nästan överallt. En majoritet av bussarna går från Brommaplan, som nås med tunnelbanan. Från Slagsta går en avgiftsbelagd vägfärja och mellan Munsö och Adelsö finns en gratis vägfärja.
Vill man resa till Mälaröarna med båt är det Strömma Kanalbolaget från stadshuskajen som gäller. Det finns tät trafik till Drottningholm och en daglig tur till Birka som också angör ett par andra bryggor på Mälaröarna: Kungshatt och Rastaholm. Under högsäsong kan man ta båt mellan Hovgården på Adelsö och Birka.
sl.se, trafikverket.se, stromma.se

Äta och fika

Att hitta matställen och bra fik är enkelt på Mälaröarna under sommaren. En del av dem finns presenterade på ekero.se/Uppleva_och_gora/Turism/Bo-och-ata/

Våra favoriter

Äppelfabriken
Fräscha kaférätter, finfin äppelmust, en egen ale som bara finns att köpa här, goda bullar och kakor. Dessutom en affär med en rad godsaker, som den egna äppelcidervinägern med calvados. Ganska dyrt dock. Ligger i Hilleshög på Färingsö.
appelfabriken.se
Rosenhill
Gröna vågen på riktigt med läckra ogrässallader, hemgjord äppelmust, eget bröd, soppor, glass med mera. Har konsertkvällar och en rad andra arrangemang. Sväng av åt höger mittemot avtaget till Helgö om du kommer från Ekerö centrum.
rosenhill.nu
Juntras grönt
Gårdsbutik på Färingsö där man sommartid odlar obesprutade thaikryddor och asiatiska grönsaker och dessutom serverar öarnas bästa exotiska mat.
juntrasgront.se
Rastaholms värdshus
Värdshus med fin vy över Södra Björkfjärden. Fräsch meny med vettig prisnivå och vällagade varmrätter – allt från stekt strömming till kalvytterfilé. Bra ställe att prova sig igenom det lokala mälaröbryggeriet Nyckelbydals alkoholstarka ölutbud. Den som provar rejält kan övernatta på vandrarhemmet.
rastaholm.se
Ekebyhovs slott
Nära Ekerö centrum finns denna dolda pärla – ett träslott från tidigt 1700-tal som i dag är en av de största bevarade träbyggnaderna från den tiden. Ägs av kommunen och är öppet för alla – titta gärna runt. Serverar lunch på vardagar och fika på andra tider.
ekero.se/ekebyhovsslott
Svartsjö slott
Tårtfik råder det ingen brist på, men detta, som bara har riktigt exklusiva tårtor från Dessert & Choklad i Stockholm – är en raritet. Priset är högre, men njutningen prisvärd.
svartsjöslott.se/tartcafeet.html
Café Hovgården
Mittemot världsarvet Hovgården på Adelsö ligger en röd stuga med vita knutar – perfekt för ett glasstopp, en espresso eller någon lättare maträtt i den sköna trädgården.
cafehovgarden.se
Adelsö krog
Året-runt-öppet och enda stället på Adelsö med riktigt utbud av lagad mat. Rejält med fokus på kött. Lätt att hitta nära färjeläget.
adelsokrog.se

Övernatta

Det finns ett tiotal övernattningsställen på Mälaröarna: vandrarhem, lågprishotell, bed and breakfast, uthyrningshus och – mest udda – en stor sovhängmatta för den som vill sova ute i en äppellund (på Rosenhill).

hela utbudet finns på ekero.se/Uppleva_och_gora/Turism/

Läs mer

Drottningholm: kungahuset.se, whc.unesco.org

Drottningholms slottsteater: dtm.se

Svartsjö slott: svartsjöslott.se

Birka och Hovgården: stromma.se/sv/Birka/, runristare.se, whc.unesco.org

Ekebyhovs slott: ekero.se/ekebyhovsslott

Gå till toppen