Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Farligt skapa osäkerhet kring yttrandefriheten"

Att som Nils Danielsen antyda att det skulle finnas särskilda, snävare rättsliga gränser som styr akademikers yttrandefrihet är djupt felaktigt.
Danielsen borde, med tanke på sin ställning som vicerektor och ansvarig för ledarskapsfrågor, bemöda sig om att vara kristallklar på denna punkt.
Det skriver Erik J Olsson och Magnus Zetterholm, grundare av organisationen Academic Rights Watch.

Enligt grundlagen har alla medborgare, inklusive professorer, rätt till yttrandefrihet. De enda begränsningar som finns är de som uttryckligen anges i lag, det vill säga förtal, hets mot folkgrupp och liknande. En professor kan alltså bara kränka och förnedra sina meningsmotståndare om yttrandena faller under någon av dessa kategorier.
Lundaprofessorn Erik Svensson uttryckte sig nyligen olyckligt på Twitter, vilket han senare ångrade. Trots det kallades han till ett möte med Olov Sterner, dekan för universitetets naturvetenskapliga fakultet.
Nils Danielsen, professor och vicerektor vid Lunds universitet med särskilt ansvar för frågor som rör ledarskap och medarbetarskap, försvarar kallelsen (Aktuella frågor 6/8).
Danielsen skriver: ”Alla vi anställda har ett ansvar att uttrycka oss värdigt och respektfullt oavsett vem vi debatterar med”. Och fortsätter:
”Vi har rätt till ett privatliv och rätt till privata åsikter oavsett vilka de är. Men positionen som professor innebär ett särskilt ansvar. Mitt ord skrivet eller muntligt framfört har stor tyngd och genomslag. Det gör att jag alltid måste tänka på hur jag uttrycker mig i debatter och diskussioner. Jag måste kunna föra en debatt med intellektuell skärpa och med underbyggda argument, men samtidigt avstå från att kränka och förnedra mina meningsmotståndare. Det är mitt professionella ansvar som professor och en av universitetets högsta akademiska företrädare inom mitt kompetensområde.”
Som en återgivning av de informella akademiska normer som styr en professors yrkesvardag är Nils Danielsens påståenden närmast att betrakta som en serie trivialiteter. Men de blir allt annat än triviala när de används som motivering för sanktioner och kritik från ledningshåll.
Att som Nils Danielsen antyda att det skulle finnas särskilda, snävare rättsliga gränser som styr akademikers yttrandefrihet är djupt felaktigt. Danielsen borde, med tanke på sin ställning som vicerektor och ansvarig för ledarskapsfrågor, bemöda sig om att vara kristallklar på denna punkt. Att skapa oklarhet kring yttrandefriheten kan vara lika effektivt som att uttryckligen inskränka den. Anställda kan ta det säkra före det osäkra och hålla inne med värdefull kritik.
Att kalla Erik Svensson till ett möte med dekan Olov Sterner kan uppfattas som en statlig sanktion för att Svensson utövat sin grundlagsstadgade yttrandefrihet. Att mötet inte ledde till någon ytterligare sanktion är oväsentligt i sammanhanget.
Dekaner och vicerektorer är statliga chefer och i och med det regeringens förlängda arm. Men ska regeringen genom sina högre tjänstemän ingripa när en professor uttalat sig på ett icke önskvärt sätt? Vilken är i så fall skillnaden mellan Sverige och länder som Ryssland och Kina där akademiker och intellektuella också står under statlig uppsikt?
Frågan vilken kommunikation som en högskola får reglera var nyligen uppe hos Justitiekanslern, JK, efter en anmälan av organisationen Academic Rights Watch som vi företräder och som bevakar den akademiska friheten i Sverige. Ärendet gällde Högskolan i Gävle. Enligt JK:s beslut får en högskola endast reglera (och sanktionera) kommunikation som sker ”på högskolans vägnar”, till exempel vad en kommunikationsansvarig gör i tjänsten.
När det gäller Erik Svensson vore det långsökt att hävda att han twittrade på Lunds universitets vägnar.
Om Nils Danielsen som vicerektor vill verka för yttrandefrihet och för arbetsmiljö i djupare mening finns det mycket gott han skulle kunna göra.
Universitetet har en kommunikationspolicy som antogs under Göran Bexells tid som rektor. I ett test av högskolors kommunikationsdokument som Academic Rights Watch gjorde fick policyn betyget ”underkänt”. Motiveringen var att dokumentet hämmar yttrandefriheten.
En insats i rätt riktning vore att universitetsledningen reviderar policyn så att den uppfyller JK:s nya krav på tydlighet och att det klart framgår att policyn bara gäller kommunikation som sker på universitetets vägnar.
Erik J Olsson
Magnus Zetterholm
Erik J Olsson är professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet.
Magnus Zetterholm är lektor och docent i nya testamentets exegetik vid Lunds universitet.
Gå till toppen