Försvunna Malmö

Förstäderna som sällan möts

När Västra och Södra innerstaden enskiftas påminns vi om olikheterna mellan områdenas historiska karaktär. Men här finns också vissa likheter.

Då Malmö på 1200-talet blev stad fanns det ett övre Malmö. Det låg troligen någonstans mellan Triangeln och Pildammarna. Det finns en teori om att de övre Malmöborna flyttade – kanske för att få bättre skydd – till de västra delarna av det nedre, det som idag kallas Gamla Väster.
Där kan man kanske tala om en första stadsdelssammanslagning.
Idag förbinder Pildammarna västra och södra delarna av stadsområdet Innerstaden. Parken är Innerstadens lunga. Inte minst för grannen Skånes universitetssjukhus (Sus). Pildammsområdet som för hundra år sedan hyste den gigantiska Baltiska utställningen är idag en motionsanläggning, en gröning för barn och ett promenadstråk om söndagarna men också en mötesplats. Då menas inte hemliga möte mellan fotbollshuliganer, utan mellan helt vanliga människor som ses i parken för en picknick, en date eller för att gå på match.
Pildammsparken är också en gräns, mellan två gamla stadsdelar, den västra och den södra förstaden som historiskt sett allt för sällan mötts.
I Bo Widerbergs första film ”Barnvagnen” (1963) tar rikemanssonen Björn med sig arbetartjejen Britt, inte bara till Stadsbiblioteket för att lyssna på Vivaldi utan även till Fridhemstorget. Det är första gången Britt ser torget.
Även om det idag finns viss torghandel på Fridhemstorget är det långt ifrån Möllevångstorget.
Man ska dock inte glömma att det för länge sedan var möjligt – för den som hade några ören till en biljett – att åka spårvagn mellan arbetarkvarteren vid Möllevången och det ljuva livet på Fridhem. Linje 4 utgick från Parkgatan via Möllevångsgatan, Bergsgatan, Amiralsgatan, Gustav Adolfs torg och Regementsgatan till Fridhem. Det fanns till och med periodiskt möjligheter att åka vidare till Ribersborg och Malmö Saltsjöbad.
Men det finns likheter mellan de två förstäderna. I fråga om ödslighet tål Nobeltorget och Fridhemstorget att jämföras. Och finns det inte ett visst släktskap mellan raden av Eric Sigrid Perssons Ribershus och de andra höghusen längs Limhamnsvägen, och arkitekten Carl-Axel Stoltz lamellhus på Lönngatan? Båda dessa områden stadsplanerades av stadsingenjör Erik Bülow-Hübe.
Vad gäller prunkandet föreligger det inga större skillnader mellan flotta Friluftsstaden och den spretande småhusbebyggelsen i Sofielund. På ena stället blommar rosorna, på det andra står i stockrosorna i all sin prakt. Och visst har Sofielund sitt eget Mannhem?
Högreståndshuset Mannhem på Fridhem uppfördes faktiskt efter ritningar av samme arkitekt som ritade Lönngården! När huset byggdes 1907 låg det långt ute på landet, halvvägs till Limhamn. Ett jämnårigt sekelskifteshus med barocka inslag hittar man alltså även på Sofielund, ritat av Axel Stenberg som också ägde bostadshuset genom Fastighetsbolaget Malmö-Sofielund, tillsammans med konsuln och grosshandlaren Bertil Sederholm.
Där i hörnet av Hörbygatan och Ystadsgatan kom ”Ensamheten” att från 1909 ligga i ensamt majestät, omgivet av vitt utbredda kolonilotter i över tjugo år innan granntomterna bebyggdes.
Sofielund fick inte elektricitet förrän 1917 och inkorporerades i Malmö 1911.
Från ”Ensamheten” är det inte långt till Enskifteshagen bort mot Norra Grängesbergsgatan där en före detta gerillaodlingsgrupp – nu som del i nätverket Mykorrhiza och i samarbete med gatukontoret driver en öppen gemensamhetsodling. En väl vald plats.
Här har man odlat förr, precis som namnet antyder. Det var här landshövdingen Tage Thott år 1786 lät bryta ut en gård ur Västra Skrävlinge by för att genomföra ett enskifte. Gårdens tidigare utspridda småtegar samlades nu i Ängavången – idag Enskifteshagen – där han också lät uppföra en ny gård. Den gården förvärvades av handlaren Hans Bauert och hustrun Sofia af Trolle som kom att namnge det lantliga huset i lunden. De lät här sätta upp en minnestavla av sten: ”Sophielund. Denna gård är uppbygd år 1793 av Handelsm. H. Bauert och des hustru S.C. af Trolle”.
Åren gick. Från 1860-talet blev området en arbetarbosättning, kallad ”Svinaryssland” – troligen för att de boende hade grisar i de egenbyggda husen, och för att arbetarförstaden låg långt österut. På 1930-talet expanderade industrin i området, i synnerhet öster om Lantmannagatan (tidigare Linnégatan i Sofielundshusens municipalsamhälle).
Kring Grängesbergsgatan fanns gott om plats och närhet till järnväg. I industriområdet etablerade sig företag som Metzéns kemtvätteri, Malmö Kvarnmaskiner, Wojidkow & Co, Saturnus, Plåtmanufaktur (PLM), Malmö Lakrits Compani (Malaco) och Påhlssons bageri (Pågen). Utbyggnaden av industriområdet pågick fram till slutet av 1970-talet men därefter la vissa industrier ner och andra flyttade. Pågen tog med tiden över flera kvarter.
Sofielundsgården fick stå kvar länge, långt efter att lantbruket var nerlagt. Det vita tvåvåningshuset av korsvirke som namngav hela området revs dock 1953. På hörntomten Ystadsgatan och Lantmannagatan ligger numera S:t Matteus kyrka med församlingshus. Minnesstenen finns dock kvar, i förvar hos Malmö Museum.
En av de sista resterna som påminde om det lantliga livet i Sofielund utplånades bara för något år sedan. Spånehusvägen och i dess förlängning Spångatan är uppkallad efter de spåntaksförsedda hus som på 1800-talet låg längs landsvägen mot Västra Skrävlinge.
Ett av dessa landsvägshus lär ha uppförts 1879 (eller möjligen ännu tidigare) av åkerbrukaren Mårten Pehrsson och rymde från början fyra mindre arbetarbostäder. Huset låg väster om vägen, mittemot Sorgenfri farm (i dag Arilds plan) och var omgiven av jordbruksmark ända in på femtiotalet men stod med tiden allt mer i skuggan av nybyggda höghus i grannskapet. I den förfallna kåken och i väntan på ett rivningsbeslut höll bland annat svartklubben Alianza till i lokalerna fram till det bittra slutet.
Stadsantikvarien Anders Reisnert kämpade för att huset skulle räddas, men i slutet av 2010 gav länsrätten klartecken för en rivning. Så skedde också. Sedan två år tjänar tomten som parkering. Blott konturen av huset på grannhusets brandvägg vittnar idag om tragedin.
Någon kvarter därifrån i kvarteret Vänligheten på Sorgenfri låg en gång nödbostäderna man kallade Hollywood, vars fattigdom inte minst författaren Mary Andersson har gestaltat. Härifrån och från Sofielund med småindustri, stadsodlingar och arbetarhistoria befinner vi oss långt, väldigt långt från Ribersborg och Fridhem. På kartan blott en dryg halvmil men historiskt sett är avståndet oerhört mycket större. Men numera ryms allt inom samma förvaltning efter stadsdelsskiftet. Det är svårt att tro. Trots vissa likheter.
Läs alla artiklar om: Försvunna Malmö
Gå till toppen