Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Drömmen är ett liv på landet

Johan Billing är syntpopparen som blev frimurare och som en gång hade planer på att ta över världen. Nu har han tänkt om och drömmen är i stället en liten gård på landet med alldeles för många djur.

Johan Billing bor i en lägenhet bakom Sankt Knuts torg. Väggarna är nästan lika kala som hans huvud. En av hans hobbyer är att köpa tavlor på loppis. Ett tag hade han över hundra uppsatta. Den Gamla Fiskaregubben hänger kvar. De flesta andra är undanstoppade.
Och det gäller också för hans Star Trek-scenkostym. Där den en gång hängde, hänger nu en frack.
– Jag trivs bra i fracken. Den ger en viss värdighet.
Att Johan Billing bär frack beror på att han är medlem i en av Malmö Frimurarsamhälles loger. Den andra kostymen bar han när han var medlem i S.P.O.C.K, på nittiotalet en av Sveriges mest kända syntgrupper.
– Det är kanske inte helt vanligt att byta miljö från science fiction till upplysningstidens historia men jag uppskattar ombytet, säger han.
Johan Billings vuxna liv har varit lika krokigt som vägen mellan Bara och Skabersjö. Det var där, ombord på skolbussen, som musikintresset väcktes på allvar. I mellanstadiet bussades barnen från Bara till skolan i Skabersjö. Johan Billing blev bussens dj. Han spelade in låtar på sin bandspelare och spelade upp dem för sina kompisar.
– Det blev min grej.
Vad som inte var hans musikaliska grej var piano. Redan i första klass sattes han i pianoskola. Där gick han i nio år och tyckte att det var lika tråkigt hela tiden:
– Jag kunde aldrig lära mig läsa noter. Jag fick lära läxorna utantill och låtsas att jag kunde läsa från nothäftet. Men jag lärde mig att härda ut och det har jag haft nytta av.
Han lovade sig själv att aldrig mer spela piano. Det löftet har han hållit. Däremot har han spelat synt i många band. Det allra första bildade han tillsammans med en kompis hemma i Bara vars pappa var dansbandsmusiker och som gärna lånade ut sina instrument.
Men när Johan Billing gick ut Latinskolan 1993 hade han inga speciella musikerplaner eller framtidsplaner överhuvudtaget.
– Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.
Han beskriver sig som en ”arbetsförmedlares mardröm” eftersom han bytt jobb så många gånger. Han har varit rivningsarbetare, bartender, ljustekniker på rockklubben KB, video- och filmredigerare med mera. Bland annat var han assistent vid den alternativa filmen om Öresundsbrons tillkomst.
– Samtidigt som vi filmade aktivister som försökte stoppa brobygget arbetade min pappa på Öresundsbrokonsortiet. Ett roligt sammanträffande tyckte både han och jag.
Våren 1994 sökte S.P.O.C.K en ny medlem. Johan Billing provspelade och han fick jobbet, sin Star Trek-uniform och artistnamnen Asteroid, Polaroid och Hemoroid. Bandet turnerade Europa runt och gjorde flera tv-spelningar. Bandet återuppstår fortfarande ett par gånger per år. I somras spelade både S.P.O.C.K och Johan Billings andra band, Diskodiktator, på en festival i Tyskland.
Men trots uppmärksamheten var det svårt att få skivkontrakt. Så Johan Billing startade ett eget skivbolag, Electric Fantastic Sound, som var pionjärer med att bara släppa musiken på nätet.
– Det växte och växte så att vi åren 2006 och 2007 släppte en skiva i veckan. Men det blev så mycket jobb att jag fick dra ner på verksamheten. Nu kör jag i mindre skala och ser skivbolaget som en väldigt rolig men ganska dyr hobby.
I sin ungdom hörde Johan Billing talas om Illuminati, ett ordenssällskap, känt från ”Änglar och demoner”:
– De var intresserade av att ta över världen och det tyckte jag lät som något för mig. Men istället lockade en kompis mig till frimurarna. Där har jag fått vänner för livet.
I höst hoppas Johan Billing hitta ett nio-till-fem-jobb för att få lite fasta rutiner i livet och en fast inkomst. Om fem år hoppas han ha förverkligat sin dröm om en gård på landet.
– En gård med alldeles för många djur.

Johan Billing

Arbetar med: Allt möjligt.
Bor: I Malmö.
Familj: Mamma Birgit och pappa Bertil, storebror Ola och storasyster Anna samt marsvinen Asta och Beatrice.
Skrattade högt senast: ”När jag fick beskedet om att vårt band hade fått en spelning på en festival i Tyskland i somras. Jag trodde att det var ett skämt.”
Grät senast: ”Jag gråter aldrig. Det enda undantaget är när Bruce Willis offrar sitt liv för att rädda världen i filmen ’Armageddon’”.
Motto: ”Har inte kommit på någonting än men målsättningen är att göra något roligt varje dag.”
Aktuell: Fyller 40 år den 18 augusti.
Firar födelsedagen: Med sina frimurarbröder för att repetera inför höstpremiären. Dagen innan är det kalas med familj och vänner.
Gå till toppen