Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Jag slipper gärna stekos i fåtöljen

Köket är hemmets hjärta. Det är här allt händer. Matlagning, samvaro, läxläsning, målning, plantering, skrivande, funderande, viktiga samtal. För att inte tala om alla glada fester som alltid slutar i köket.
Lena ForsfältBild: Foto: Håkan Röjder
Ett rymligt kök med plats för många är en självklarhet när man planerar bostäder idag. Helst med en öppen planlösning mot vardagsrummet så att man får ett enda stort tillsammans-rum. (Själv föredrar jag ett separat kök så man slipper stekos i favoritfåtöljen).
För inte så länge sedan ansåg man dock att köket var den yta som lättast kunde krympas. På Stockholmsutställningen 1930 lanserades minimala kokvrår som framtidens melodi. Matberedningen skulle avskiljas från matplatsen. Kokvrån var bara någon kvadratmeter stor och oftast fönsterlös. Marianne Larsson, intendent vid Nordiska museet, saxar i boken ”Köket – hemmets hjärta” följande ur Stockholmsutställningens programskrift ”Acceptera”: ”Är köket tillräckligt stort för att möjlighet skall finnas för barnen att vistas där, kommer de också att göra detta så länge husmodern är där. Det är ej önskvärt. I köket finnes en gasspis, som är en farlig leksak. Luften där blir alltid kvav och osund. Därför bör man ordna så att barnen tvingas bort från köket ut i det luftigare vardagsrummet, som bör tas i bruk även när inga gäster finns i huset.”
Den effektiva kokvrån fick hård kritik, inte minst då arkitekterna uteslutande var män som sällan vistades i denna ”kvava och osunda” miljö. Skolköksinspektören Ellen Elström fällde en ofta citerad kommentar: ”Jag skulle vilja stänga in en arkitekt i en sådan kokvrå och låta honom känna på hur det är att laga mat där.
Barndomens omhuldade – och som jag minns gigantiska – farmorkök har fått revideras i vuxen ålder. I ena hörnet stod spisen med tillhörande grytskåp och på andra sidan den låga diskbänken med enbart en kallvattenskran. Det innebar att alla grytor och kastruller fick bäras över köksgolvet med allt vad det innebar av tunga lyft. Att inte fler olyckor inträffade under dessa otaliga transporter över de gröna linoleumplattorna får väl ses som ett under.
Oavsett, så var grytskåpet perfekt att gömma sig i. Jag lyckades dock aldrig lista ut hur min farmor kunde hitta mig så snabbt, jag hade ju bara lyft ut alla grytorna och satt dem utanför skåpsdörren…
Hur ser då det optimala köket ut? Ja, det beror så klart på vem man frågar. Tina Nordström, välkänd tv-kock med mera, är säker på sin sak: det viktigaste är att trivas i köket.
Gå till toppen