Sport

”Malmö känns som hemma”

LDB FC Malmös Alexandra ”Ali” Riley berättar om varför hon älskar sin nya hemstad, och om hur det egentligen var en ren lyckochansning att hon hamnade just här.

– Jag kunde ju hamnat i Piteå! säger hon och skrattar.
Det var våren 2012 och den amerikanska proffsligan för damer hade ställts in för andra gången. Alexandra ”Ali” Riley hade säsongen 2011 vunnit serien med Western New York Flash, tillsammans med bland andra Caroline Seger och Marta, och var inställd på ytterligare en säsong för klubben.
– Plötsligt en dag stod vi där utan jobb. Hundratals spelare behövde nya lag men de flesta transferfönster hade redan stängt.
Hon åkte till Tyskland för att provträna med Duisburg i en månad men kunde inte skriva kontrakt förrän i augusti och då var det dags för OS och Riley behövde speltid innan dess.
Där och då fick hon genom Caroline Seger höra att ett lag i Sverige behövde en ytterback efter att Frida Nordin skadats. Det blev öppningen.
– Jag var på gymmet och såg den första Champions League-matchen mellan Malmö och Frankfurt utan att veta vem någon i lagen var. En vecka senare när de spelade returen i Frankfurt åkte jag dit för att se matchen och för att skriva på för Malmö.
Så istället för att flyga tillbaka till Kalifornien satte hon sig på ett flyg norrut.
– Erling [Nilsson, elitansvarig i LDB FC Malmö] hämtade upp mig på Kastrup och körde mig över bron till Malmö. Och nu ska jag vara här i fyra år, det är helt galet.
Så du visste ingenting om Sverige och svensk fotboll?
– Den först kontakten jag hade var med Caroline Seger i New York, hon pratade alltid om chokladbollar och knäckebröd men jag förstod aldrig vad hon menade. Och nej, om ligan visste jag ingenting.
– Jag tog en chans, och litade på Seger. Och det blev så himla bra, men det är bara tur. Att jag hamnade här i södra Sverige, det passade mig som kommer från soliga Kalifornien.
Hon växte upp i Los Angeles med en fotbollstokig pappa från Nya Zeeland och en amerikansk mamma.
– I södra Kalifornien spelar alla barn fotboll, pappa var tränare och jag var fem när jag började spela i ett blandat lag med killar och tjejer. Jag höll på med gymnastik och tennis också, men jag älskade att vara i ett lag och alla mina kompisar spelade.
Det fanns ytterligare en inspirationskälla till att hon fastnade för fotbollen: det amerikanska landslaget och VM på hemmaplan 1999, när Riley skulle fylla tolv. Finalen mellan USA och Kina spelades i Kalifornien inför 90 000 åskådare. Riley var självklart på plats.
– Det var så otroligt stort, Mia Hamm, Julie Foudy och alla superstjärnor. Det bara blomstrade upp i media och då bestämde jag att jag en dag skulle bli Mia Hamm och spela ett OS.
Hon fortsatte att spela i skollag och collegefotboll för toppuniversitetet Stanford som var känt för sitt duktiga fotbollslag.
– Jag var inget stort namn i skolan eller så, men det sista året på gymnasiet fick jag chansen att spela för Nya Zeeland och sedan kunde jag börja på Stanford.
Hon har dubbelt medborgarskap eftersom hennes pappa kommer från Nya Zeeland och hon har sedan 2007 varit en viktig kugge i landslaget.
Men du har aldrig bott där?
– Nej, men pappa har sin släkt i Christchurch, så vi har åkt dit på semester varje år. Jag kände till det och älskade det men nu har jag ju varit där mer, även om det mest varit i Auckland för träning.
Från collegefotbollen gick hon till proffsligan och ett lag i utkanten av San Francisco. Ett lag som lades ner efter en säsong på grund av ekonomiska problem. Riley hittade ett annat topplag i New York och trodde att problemen var över. Tills hela ligan ställdes in.
– Det var verkligen tufft. Jag kände att jag hittade det mest otroliga laget i New York med alla superbra spelare och fantastisk publik. Det var som en dröm, och sedan lade hela ligan ner – det var så hjärtekrossande.
Nu har hon varit i Malmö i ett och ett halvt år och hon tycks verkligen trivas. I veckan skrev hon på för ytterligare två år i LDB FC Malmö, som liksom i fjor kämpar om SM-guldet mot toppkonkurrenten Tyresö.
– Visst var det jättetungt att vi missade guldet förra året, men när jag ser tillbaka så var det ändå en fantastisk resa. Från att förlora jobbet på en dag, lämna min familj och mina vänner och bara komma hit på vinst och förlust. Nu känns Malmö som hemma och laget som min familj. Varje dag tänker jag: ”åh, jag behöver bara spela fotboll i dag, sedan kan jag göra vad jag vill i denna fantastiska stad”.
Känslan just nu i allsvenskan?
– Det är så spännande. Så fort serien tog slut förra året så ville vi bara köra igång igen direkt. Det är så kul att vi har nästan exakt samma trupp som går för guldet igen.
Det är mycket snack om att ta en match i taget, hur lätt är det att tänka så egentligen?
– Jag tror att vi lärde oss mycket om det förra året. Och nu när vi åkte upp till Göteborg efter segern mot Tyresö så var alla fullt fokuserade på den matchen. Jag tror att första halvlek var den bästa fotboll som jag någonsin varit med om och spelat, inte för att jag behövde göra så mycket, haha.
LDB FC Malmö vann den senaste matchen borta mot Kopparbergs/Göteborg med 5–0 efter 4–0 i halvtid.

Ali Riley

Fullständigt namn: Alexandra Lowe Riley.
Smeknamn: Ali.
Ålder: Fyller 26 år i oktober.
Född och uppvuxen: Los Angeles, Kalifornien, USA.
Bor: Centrala Malmö, delar lägenhet med lagkompisen Katrin Schmidt.
Collegelag: Stanford Cardinal (2006–2009).
Proffsklubbar: FC Gold Pride, San Francisco (2010), Western New York Flash, grundat som Buffalo Flash (2011), LDB FC Malmö (2012–).
Landslag: Nya Zeeland (2007–), har spelat två VM och två OS.
Intressen förutom fotboll: Älskar mat – testar kaféer, restauranger och lagar stormiddagar till resten av laget. En ”beach girl” som gillar att springa på stranden, surfa och spela beachvolleyboll, saknar Kalifornien när det gäller detta. Försöker lära sig svenska.
Aktuell: Jagar det allsvenska guldet tillsammans med LDB FC Malmö. Just nu serieledare, två poäng före Tyresö.

1Fika: ”Det är bara så fantastiskt. I USA är det så ”hustle and bustle”, du tar din kaffe och springer. Vi har inget ord för att sitta ner och dricka den. Och jag dricker inte ens kaffe! Jag har druckit varje chai latte i den här staden och jag älskar att prova nya små bakverk på kaféerna. Feed är ett favoritfik.”

Människorna: ”Alla är så snälla, hjälpsamma och avslappnade. Det känns som att alla är intresserade av musik och kultur och det finns alltid saker på gång, konserter eller festivaler. Människorna samlas för att göra saker, kolla på Eurovision eller EM på storbild.”

Cyklarna: ”Jag kommer från Los Angeles där man sitter fast i trafiken till Malmö där du kan komma var du vill på tio minuter på cykel. Det kanske känns som en liten stad för många när man säger det, men för mig är det fantastiskt, jag älskar det.”

Gå till toppen