På Nygatan i Landskrona brukar butikslokalerna gapa tomma, men inte denna helg. Istället trycker folk nyfiket näsorna mot skyltfönstren. Därinnanför blänker metallen i stängerna på Jenny Nordquists bilder från strippklubbar i London. Det är premiär för Landskrona fotofestival som på ett sympatiskt sätt genomtränger staden. Nygatan är kantad med flera små, lockande utställningar. Fast vad är det för foto som visas?

Snart blir det tydligt att det rör sig om mer än bara bilder. Det handlar om berättelser. Något som understryks på fredagens seminarium med väl valda aktörer från den internationella fotoscenen. Därmed tar festivalen, med fotografen Thomas H Johnsson som konstnärlig ledare, fasta på en angelägen fråga. Vad händer när snart sagt var och en har förvandlats till tvångsmässig fotograf – på krogen, på stranden, vid grillen? Varje dag laddas runt 300 miljoner bilder upp på Facebook, påpekar schweiziske kuratorn och författaren Urs Stahel. Hans budskap är dystert: medan bilden blir allt mer central, förlorar den allt mer av sin betydelse. För vem bryr sig om alla dessa bilder?

Men detta skenande överflöd innebär inte att fotokonsten – i Landskrona med tyngdpunkt på konstnärligt fotografi – spelat ut sin roll. Däremot att urval och sammanhang har blivit allt mer väsentligt. För Aida Chehrehgosha, karismatisk konstnär och årets vinnare av Arbetets museums dokumentärfotopris, kokar arbetsprocessen ner till två avgörande frågor: vad vill jag berätta, och varför?

Det är svaret på dessa frågor som festivalen kretsar kring. Här visas fotografier – drömska, råa, erotiska eller tvära – men merparten betyder något, är del av en historia med en personlig avsändare. För mig är det ofta då det blir verkligt intressant, och här finns gott om exempel. Dit hör Jenny Nordquists bilder av strippklubbar i obarmhärtigt dagsljus, på en gång berövade sin dragningskraft men likväl fyllda av laddning. Eller Erik Östensson som i en svit samspelta fotografier känsligt fångar det glidande tillståndet mellan tonår och vuxenliv. Den vemodiga skönheten i de norrländska vyerna speglas mot förlusten av barndomens trygghet och den nyvunna självständighetens ensamhet. På plats är även Malmöbaserade Breadfield Gallery som i utställningen ”Behind the Story” går steget längre, och med dagböcker, provkartor och brev tränger bakom bildernas historia. Det är riktigt bra.

Festivalens sammanhållna grepp får mig att se fram emot nästa års upplaga i Landskrona, en stad som med sitt intima format och fotohistoriska arkiv är en väl vald plats för diskussioner och möten. För av den här formen av bilder och berättelser behövs det fler, inte färre.