Kultur & Nöjen

Mer än bara mat

Det är trendigt – och på sikt kanske nödvändigt – att odla grönsaker mitt i staden, på tak, väggar och längs cykelbanor. Men grönskan kan också vara ett konstnärligt eller politiskt uttryck. Finns det en gräns för hur mycket blommor som kan växa i en stad?

En torsdagskväll i maj samlas runt femton Sevedsbor och andra odlingsintresserade vid en södervägg på ett av MKB:s hyreshus nära Sevedsplan i Malmö. Några hundra små plantor av kålrabbi, timjan, oregano, tomat, sallat, mangold och mycket annat står uppställda på ett bord och på gräsmattan intill. Deltagarna hjälps åt att ösa jord ur stora vita säckar till mindre svarta jordpåsar där plantorna ska sättas. Elever från Peabskolan har börjat bygga upp ett modulsystem på väggen, där plantorna ska få växa på höjden.
Även de som inte aktivt odlar dyker upp ibland på odlingsträffarna, unga killar kan hjälper till med byggen och äldre damer från området lagar till mat av de odlade grönsakerna när det vankas skördefest till hösten.
– Det kan finnas en rädsla att andra ska ta det vi har odlat. Och ja det händer, men då tar man bara lite grand. Det finns en respekt för att något pågår här, säger Vera Ohlsson som bor i grannområdet Augustenborg där det också har börjat odlas.
Odlingslådorna på Sevedsplans gårdar kallas ibland ”kontaktlådor” eftersom grannar träffas vid dem.
– Man lär känna varandra, det gör ju mycket för tryggheten, menar Vera Ohlsson.
Malin Lobell är konstnär från Stockholm och utbildad trädgårdsmästare och arbetar ofta med hur konst och trädgård kan vara utgångspunkter i sociala processer. Hon vill veta om hon som konstnär med intresse för odling kan vara med och dra igång en stads invånare att vilja påverka sin boendemiljö.
– Den samtida konsten jobbar mycket med det vardagliga. Stadsodling kan vara en utgångspunkt för att jobba med andra frågor, som till exempel demokrati och hur vi använder det offentliga rummet, säger hon.
Arbetet med att undersöka odling genom konstnärens öga började med att hon jobbade som trädgårdsarbetare inom ett fastighetsbolag. Hon tyckte att skötseln av den offentliga grönskan ofta fungerade dåligt. Växtkunskapen var låg och växtligheten i sig prioriterades inte. Det var till exempel viktigare att polisanmäla och ta bort graffiti.
– Det var snyggt bara marken låg bar och det inte fanns ogräs. Jag blev väldigt provocerad och tänkte: ”Om jag skriver fula ord med hjälp av blommor utanför din balkong, blir det fult då?” Jag hade en vision om en grönare stad och ville som konstnär ställa frågor kring det.
Ett sätt var att ”blomstertagga”, det vill säga skriva eller rita något på exempelvis en gräsmatta med fröer vars blommor sedan bildar ett mönster eller ord. I verket ”Who is afraid of Flora – red, blue and yellow” planterade hon färgglada blommor på bortglömda platser som refuger och skrev ”Flora was here”.
– Det var ett sätt att fråga om det kan det bli för mycket blommor, vad som får växa i en stad och hur. Det var också en kommentar till graffiti men med annat material. En del blommor försvann med en gång, men andra tog någon hand om.
I utställningen ”Under kontroll” på Galleri Box i Göteborg nyligen fortsatte Malin Lobell att undersöka vad som tillåts växa i en stad, där växter ofta rensas bort. Ett av hennes verk är ett set med fröpåsar, som bland annat har sålts av Malmö konsthall. De uppmanar till aktivitet.
– Med fröpåsarna ställer jag frågan var individen kan sätta för spår. En påse innehåller vallmofrön med instruktionen att blanda dem med lera och kleta på sina stövlar för att sedan ta en promenad så att frön ramlar av och sås lite här och var. Om ingen rensar bort det, då har du fått ett utrymme i staden.
Malin Lobell menar att det pratas mer och mer om vad som kan göras med mark i staden som inte används. För ett antal år sedan började det dyka upp så kallade gerillaodlare, som petar ner fröer i en kommunal rabatt eller i en rondell och låter blommor och grönsaker växa där. Eller rent av tar en bit oanvänd mark utan att fråga och börjar odla där.
Odlingsnätverket Mykorrhiza i Malmö började på just det viset, med fick sedan i stället ett avtal med kommunen och en plats i Enskifteshagen att driva gemensamhetsodling på. Samtidigt har ett intresse för stadsodling över huvud taget växt fram de senaste fem åren, och Malmö är en av föregångsstäderna i Sverige.
Numera finns det trädgårdsutbildningar som riktar sig speciellt till stadsodlare. Bland annat en ettårig kurs i Lund som drivs som ett samarbete mellan Holma folkhögskola, Färnebo folkhögskola, Lunds kommun och studiefrämjandet. Där finns även stadsodlingsprojektet Odla i Lund.
Stadsodlingarna i bostadsområdet runt Sevedsplan i Malmö är omtalade. Där odlar boende i pallkragar, uppgrävda trädgårdsland och rabatter på gårdarna och i den gemensamma odlingen finns i områdets sydvästra hörn.
Allt började under namnet Barn i stan våren 2008. Syftet var bland annat att barn och äldre genom att odla tillsammans skulle lära känna varandra och att skapa en dialog mellan dem som bor i området.
Inte minst det kommunala bostadsbolaget MKB har involverats i odlingsprojekten. Linnea Wettermark, som var med tidigt inom Barn i stan, menar att alla fastighetsägare har mycket att vinna på att vara positivt inställda till att deras hyresgäster odlar.
– Det kan göra att fler trivs och därmed kan både misskötsel av lägenheter och omflyttningar minska.
Linnea Wettermark är från början miljövetare men ville skola om sig och läste flera trädgårdsutbildningar på Holma folkhögskola i Höör. Efter utbildningen kom hon i kontakt med Barn i stan och fick arbete där. Det var ett treårigt projekt och när det började ta slut drog hon igång Odlingsnätverket Seved för att de boende i området skulle fortsätta odla tillsammans.
Sedan startade hon företaget Odla i stan tillsammans med Göran Larsson, som också jobbade med Barn i stan. Numera arbetar de med att dra igång odlingar på flera platser i Malmö, bland annat i Augustenborg och på Rosengård.
Under sommaren har de anlagt en trädgård bakom Kommendanthuset vid Malmö museer. Den ska användas som visningsträdgård i museets skolverksamhet och det har även byggts ett uteklassrum där med snickrade bänkar i trä.
– Vi har bikupor, kompost och ska samla regnvatten. När vi har skolklasser här kan vi visa hur ekosystem fungerar, till exempel hur viktiga bin är för att pollinera våra grödor, säger museipedagogen Helene Ceplitis.
Även biodling kan vara ett sätt att ta staden i anspråk. Sedan sommaren 2012 har Odla i stan och Odlingsnätverket Seved bikupor på hustak vid Dalaplan och på Augustenborg.
– Hustak står ju ofta bara tomma, nu används de till något vettigt, säger Linnea Wettermark.
Att få in fler pollinerande insekter i staden är också ett sätt att få odlingarna att lyckas. Första sommaren skördades 160 kilo honung från bikuporna på taken. Vinterns kyla och vårens fukt tog några av bisamhällena och honungsskörden blir därför mindre i år. Till nästa år ska produktionen vara igång i full skala igen.
Linnea Wettermark får ibland frågan om det verkligen är nyttigt med honung från stan.
– I Stockholm har det gjorts tester som visar att stadshonung är mer nyttig än honung från landet, eftersom det besprutas så mycket på åkrarna, säger hon.
Liksom konstnären Malin Lobell har odlarna på Seved diskuterat hur mycket utrymme odling får ta i en stad. Även om det finns många obrukade ytor är det inte säkert att de får eller kan användas. Ibland har det också visat sig att marken är giftig efter någon tidigare verksamhet.
Det är därför som Sevedsodlarna i sommar har börjat testa att odla på höjden i stället. Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp är intresserade av att undersöka hur stadsodling kan utvecklas och ska följa hur det går med väggodlingen. För fastighetsägaren MKB, som har upplåtit väggen, är det också intressant. Teorin är att väggodling förutom att ge grönska och mat, både kan skydda huset, isolera det så att värmekostnader hålls nere och rena dagvatten.
På väggen odlas främst ätbara växter och det ska det vara grönt och gå att skörda något året om. Därför tillkommer snart små plantor med grönkål, som går att skörda av även mitt i vintern.
– Väggodlingen är ett exempel på att odlingsutrymmet är gränslöst. Finns det inte någon mark går det att odla på väggar och tak. Det är bara kreativitet som ska till, säger Martina Palm, som är samordnare för Odlingsnätverket Seved.
– Att odla på väggarna ger också en annan grönska i staden. Nu hoppas vi inspirera fler fastighetsägare att göra det, säger Linnea Wettermark och berättar att både arkitekt- och konststudenter visar intresse för stadsodlingarna.
När Barn i stan började odla på Seved använde de ordet ”kaosplantering”. Det berodde på att barnen som var med själva fick bestämma vad som skulle planteras var.
Fortfarande är många barn med när det odlas, och fortfarande odlas det lite huller om buller.
Med ett finare ord heter det samodling och går ut på att växter som odlas ihop kan hjälpa varandra. Till exempel kan tagetes och ringblommor hålla skadedjur borta från kålväxter och det finns växter som ökar både avkastning och smak hos varandra, till exempel om bönor odlas tillsammans med blomkål. Den som samodlar måste veta vilka växter som trivs med vilka, eftersom de även kan ge varandra negativa effekter.
– Det handlar om att göra som i naturen, där växer det inte ett fält med bara morötter, säger Linnea Wettermark.
– Att odla så här påminner dessutom mer om naturen, det får sällan se ut så i en stad, säger Martina Palm.
Hon och Linnea Wettermark menar att det kan vara både en modegrej och en generationsfråga om odling ska göras i raka rader och helt ogräsfritt, eller tillåts se mer oorganiserad ut.
Men i odlingarna på Seved talas det inte så mycket om ogräs. Där täcks odlingarna av organiskt material, för att ge jorden näring, skydda mot uttorkning soliga dagar och för att ogräs inte lika lätt får fäste.
Konstnären Malin Lobell har undersökt just ogräs i ett av sina verk: ”De har ett namn”. Hon gav sig ut i stadens asfaltsdjungel och letade mellan gatstenarna efter växter som växer på ”fel plats”. Med likadana små vita skyltar som handelsträdgårdar använder märkte hon upp dem för att tala av vad de heter och berätta mer om dem. Där fanns växter som trampört, våtarv – och så klart maskrosor.
– Alla vet inte att maskros går att äta och att den har sexhundra underarter. Jag både vill förmedla kunskap och vara en ögonöppnare. Detta var en liten handling som ändå synliggör ganska mycket, säger Malin Lobell som bland annat satte sina skyltar på växter i Malmö.
Det hände också att hon satte andra slags texter på skyltarna. Som ett citat av Strindberg på ett groblad, som enligt författaren kan trampas på men reser sig igen.
Malin Lobell var en av föreläsarna när konstskolan Basis i Stockholm i våras arrangerade tre temasöndagar om konst och odling som uttryck i det offentliga rummet. Diskussionerna där tog avstamp i graffiti och gatukonst.
– Det kretsade mycket kring den nolltolerans mot graffiti som finns i större städer. Som en följd av det ville vi fundera på vilka andra sätt som finns att ta plats i det offentliga rummet, och stadsodling är ju ett relativt nytt sätt att göra det, säger Maria Saveland, utbildningsledare på Basis.
Hon menar att man med stadsodling liksom graffiti kan fråga sig vem som har rätt att använda stadens rum och även kan synliggöra problem, som miljöförstöring eller invånares brist på inflytande.
– Till exempel om man odlar på mark som inte är ens egen. Dessutom belyser stadsodling miljöfrågor, att odla sina egna grönsaker blir ett sätt att agera i en allt mer förgiftad miljö och har gjorts länge i städer som New York, fortsätter Marie Saveland.
Diskussionen handlade också om att odling i staden ofta kan vara mer välkommen än graffiti men att det ändå finns många frågor om vad den som odlar får göra.
– Vi lever i ett samhälle där vi har överenskommelser om hur staden ska se ut. Om privatpersoner börjar definiera det, hur ser vi då på deras rätt att göra det? Det blir en demokratisk fråga som är ganska intressant, om vi ska prata om medbestämmande och att vi vill ha medborgare som är engagerade.
Marie Saveland menar att när någon har visat omsorg om en plats kan det väcka det där engagemanget.
– Det kan sätta igång både politiska och demokratiska processer, till exempel genom att medborgare tycker att de skulle ha mer inflytande över hur närmiljön utvecklas. Dessutom kan odling även synliggöra det som inte får omsorg. Det finns en engelsk gerillaodlare som har gjort jättefina grejer där han odlar blommor i refuger, genom dem syns även det som inte sköts om.
Malin Lobell tror också att stadsodlingen kan påverka hur stadsbor ser på sin stad.
– Om man känner att en plats är omhändertagen gör det mycket för om folk trivs där, jag tror att användandet av den ökar. Stadsodling kan bidra till det.

Skördefest på Seved

Den 20 september invigs växtväggen på Seved av kommunalråden Milan Obradovic och Lari Pitkä-Kangas.
Samtidigt arrangerar Odlingsnätverket Seved och Odla i stan skördefest där boende i området bjuder på mat lagad av det som har odlats på Seved den här säsongen.
Gå till toppen