Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kävlinge

Tornet hade försvarsfunktion

Kyrkan är urgammal och dopfunten likaså. Ändå är det ett ganska modernt och oansenligt föremål som är värt mest för kyrkvaktmästaren Helmuth Wolf: En nattvardskalk i trä.

– Man kan undra hur de tänkte när kyrksilvret stals 1808 och det inte fanns pengar till att köpa en ny kalk i silver. På den tiden var ju kyrkan så stel och följde alla traditioner att en kalk i svarvad ek måste ha varit något oerhört, säger Helmuth Wolf.
Idag står kalken i ett skåp, utkonkurrerad av den silverkalk som Jakob De la Gardie på Löberöds gods skänkte kyrkan 1820 och som fortfarande används.
Hammarlunda kyrka är annars mest känd för sitt runda torn, ursprungligen byggt som ett försvarstorn på 1100-talet.
Den som orkar klättra uppför trappan in till tornet möts först av trampspelet som förr drev klockorna. Det är urkopplat och numera drivs klockorna av el där de hänger längre upp i tornet.
– Det är inte de ursprungliga klockorna. De finns på Historiska museet i Lund. Men de här har också en fin klang, säger Helmuth Wolf och för den ena kläppen försiktigt mot klockan.
I botten av tornet, eller rättare sagt under det, har tre människor fått sin sista vila. När kyrkan renoverades och grävdes ut 1965 fann man två stenkistor i tornets golv.
– De hittade resterna av en man i femtioårsåldern, en kvinna och ett litet barn. Troligtvis är det den rika familj som lät bygga kyrkan som vilar där, berättar Helmuth Wolf.
Någon sten som minner om vilka de var har inte hittats. De två stenar som står i vapenhuset lär ha legat inne i långhuset.
Den mest kända stenen är annars en liten oansenlig sten ute på kyrkogården som minner om att där vilar Ulla Östberg som levde mellan 1928 och 1958.
– Hon var fästmö till Hurvamördaren Tore Hedin och en av dem han mördade den 22 augusti 1952. Idag är det en familj en bit härifrån som sköter om den, förklarar Helmuth Wolf.
Det märks att Hammarlunda kyrka är viktig för honom.
– Dels har jag jobbat här länge och känner människorna som kommer hit och dels gifte jag mig här, berättar han.
– Jag fattar inte hur vi fick in 125 bröllopsgäster i kyrkan men det gick på något sätt, lägger han till.
För Hammarlunda kyrka är inte stor. Det fanns planer på att bygga ut kyrkan med två sidoskepp på 1880-talet för att alla församlingens medlemmar skulle få plats vid det obligatoriska kyrkobesöket.
– Men det var tur att de aldrig fick ihop pengarna. Det har gjort att kyrkan är i stort sett orörd sedan medeltiden och det är ovanligt.
Lika ovanligt är att de flesta inventarier finns kvar. Trots att nyckeln i många år låg åtkomlig för alla i en takränna på vapenhuset.
– Det var något som alla visste. Kom det någon på besök som man ville visa kyrkan tog man bara fram nyckeln och gick in, säger Helmuth Wolf och visar upp den flera decimeter långa nyckeln som inte längre förvaras i takrännan.
– Idag är vi tyvärr tvungna att hålla kyrkan låst för det mesta även om det inte finns något av större värde här. Den som vill se kyrkan kan dock ta kontakt med mig så öppnar jag och visar runt.

Hit vallfärdade sjuka

Kyrkan är byggd i mitten av 1100-talet ovanpå resterna av två träkyrkor och tillskrivs Mårten Stenmästare. Tornet byggdes något senare.
De två klockor som idag hänger i tornet är från 1898 och 1924. De ersatte två äldre klockor varav den ena finns att beskåda på Historiska museet i Lund.
Hammarlunda kyrka är helgad åt S:ta Anna och en vallfartskyrka. Förr kom massor av folk till kyrkan på S:t Hans afton då sjuka skulle ledas eller bäras runt kyrkan under tiden man läste en bön.
Gå till toppen