Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Krisen som skakade världens bästa land

För fyrtio år sedan gick ett Sverige i graven och ett annat såg dagens ljus. Oljekrisen 1973 knäckte landet som varit världsbäst på fartyg och räknemaskiner. I deras ställe kom föräldraförsäkringen som gjorde oss till mästare i jämställdhet.

En kulen vinterkväll för snart fyrtio år sedan var bibliotekarien Beata Sjögreen på väg hem längs Lunds gator. Gatlyktorna var släckta, skyltfönstren gapade som svarta hål, för sedan några dagar var det förbjudet att ha tänt efter stängningsdags. Hon kände hur mörkret slöt sig omkring henne.
– Jag höll just på att läsa P C Jersilds roman ”Djurdoktorn” [en sällsynt svart framtidsskildring av ett iskallt samhälle, vår anm] och slogs plötsligt av tanken, är det där vi är nu?, säger Beata Sjögreen Samuelsson som idag är pensionerad bibliotekschef.
Vintern 1973–74 släcktes ljuset i Sverige. Bokstavligen. Även om elransoneringen blev kortvarig och P C Jersild inte sannspådd markerar energikrisen för fyra årtionden sedan slutet på en epok.
Rekordåren kallas den period i Sveriges historia som inleddes vid andra världskrigets slut och kännetecknades av att allting blev bättre hela tiden.
De ekonomiska detaljerna får du om ett ögonblick, det mänskliga exemplet hittar vi i en lanthandel på västgötaslätten. Där växte Beata Sjögreen Samuelsson upp.
– Mamma och pappa drev butiken och arbetade jämt. Jag ville också arbeta, och eftersom det fanns studielån kunde jag läsa vidare.
Hon kom till Lund som student 1960. Bodde först inackorderad hos brandchefens änka, men kunde snart flytta in i ett fräscht studentrum på nybyggda Ulrikedal.
– Jag gifte mig tidigt och vi fick en dubblett på Västgötagården. Städning varje vecka ingick. Varken jag eller någon annan tvivlade ett ögonblick på att vi skulle få jobb och bostad så snart vi var klara med studierna.
Vi träffas på biblioteket i stadsdelen Järnåkra, invigt i september 1962. Platsen är vald med omsorg, en klassisk rekordårsprodukt. Hösten det året hade Byggnadsstyrelsen trehundra miljoner kronor att satsa på statligt byggande – enbart i Lund. Kommunen byggde bostäder, skolor, fritidsgårdar, simhallar, sporthallar och stadsdelsbibliotek. ”Massor av lundamiljoner” förkunnar en samtida tidningsrubrik.
När det stora huvudbiblioteket skulle invigas våren 1970 utlystes sju nya tjänster. Beata Sjögreen Samuelsson fick en av dem. Arton år senare blev hon chef och stannade kvar till pensioneringen 2000.
Även i det Sverige som närmast avlöste rekordåren satsade regeringarna hårt på välfärd. Allt fler kvinnor kom ut på arbetsmarknaden och de flesta fick arbete i offentlig sektor. Bibliotekarierna blev fler. En av dem var Brita Graumann.
– Jag är född i Växjö. Mamma var hemmafru. Hon sade alltid att det viktigaste för en flicka är att skaffa sig utbildning.
När bibliotekarien Brita Graumann kom till Lund 1977 fick hon genast arbete på stadsbiblioteket. Krisen som då drabbat det svenska näringslivet märktes ännu inte i den offentliga sektorn.
– Allt gick framåt. Om det behövdes pengar gick chefen till politikerna och så ordnades det, minns Brita Graumann.
Rekordåren
Den 7 maj 1945 tog andra världskriget slut i Europa och berättelsen om Rekordsverige inleddes. Omvärlden låg i ruiner, fabrikerna i det oskadade Sverige stod beredda att tillverka vad som behövdes. Den svenska ekonomin gjorde en rivstart.
Snart var vi rikast i världen. ”Made in Sweden” stod det på varor överallt.
– När man tittar på Sverige under dessa år är det som att studera ett helt annat land än Sverige idag, säger Lars Jonung, professor vid Ekonomihögskolan i Lund.
Snabbt räknar han upp åtta saker som var speciella för Rekordsverige:
1. Den oavbrutna tillväxten. Världsekonomin växte i trettio år, inga kriser störde.
2. Den stabila valutan. Från 1951 var kronan knuten till dollarn med fast växelkurs.
3. De kontrollerade lönerna. Centrala löneavtal sörjde för måttfulla löneökningar, som tack vare låg inflation ändå gav mer i plånboken.
4. Den stabila politiken. Socialdemokraterna regerade med trygg vänstermajoritet och hade egentligen ingen politisk konkurrens.
5. Den billiga energin. Billig olja gav låga energipriser. Den kemiska industrin växte snabbt i Sverige, liksom annan elkrävande industri.
6. Den balanserade budgeten. Statens finanser var i god ordning. Finansminister Gunnar Sträng såg till att budgeten gick ihop. Ständigt höjda skatter gav staten och kommunerna nya pengar.
7. Den blomstrande industrin. Verkstadsindustrin dominerade den svenska exporten. Svenska fartyg, maskiner och räknesnurror såldes över hela världen.
8. Den instängda kronan. Detta var valutaregleringens tid. Större summor fick inte föras ut ur Sverige utan Riksbankens tillstånd.
– Eftersom pengarna i princip var inlåsta kunde man höja skatterna kraftigt. Valutaregleringen var en grundbult i den svenska modellen, säger Lars Jonung.
Sverige var bäst i världen. Den svenska modellen blev ett internationellt begrepp.
”Den konjunkturuppgång som började ta fart under fjolåret torde fortsätta med ökad styrka i hela Västeuropa”, skrev regeringen i sin finansplan inför 1973.
Det svenska
Optimismen härskade i rekordårens Sverige och den var närmast obotlig, sammanfattar Orvar Löfgren, lundaprofessor i etnologi med särskilt intresse för det moderna.
– Det blev ju bara bättre och bättre.
Fram till andra världskrigets slut var Sverige ett ganska outvecklat land.
– Man måste komma ihåg, att 1945 var Sverige ett av de mest usla länderna vad gäller boende. Bara i Finland var trångboddheten större, säger Orvar Löfgren.
För etnologen startar rekordårens Sverige i en lantlig värld, där bostaden är ett rum och kök och fortskaffningsmedlet en cykel.
Efter ett par årtionden hade svensken flyttat till stan, byggt villa, och hade en Volvo på uppfarten. Det är under dessa år som Sverige egentligen blir svenskt, säger Orvar Löfgren.
– Det är nu staten börjar investera i skolor och fritidsgårdar. Det skapas en offentlig kultur. Barnen lär sig att på hösten gör man collage av löv, och när man kommer in tar man av sig skorna. Mycket av våra svenska vanor skapas under de här åren.
Medborgarna får välmenande tips om allt. Staten blir alltmer närvarande i vardagen och hjälper till att organisera vanor och rutiner.
– Optimismen ökar också i takt med att vi får ökat konsumtionsutrymme och längre semestrar. Ikea får sitt genombrott, nu möblerar vi om Sverige. Vi börjar leva informellt, ha fester i köket …
Efter ett par årtionden har svensken fått en väldigt stark tilltro till staten. Och det arvet har vi kvar, säger Orvar Löfgren.
– Svenskar har fortfarande en väldig tilltro till systemet, till och med skattesystemet.
Sandviken, Kockums och Volvo var symboler för det moderna och världsbästa Sverige, och bäst av dem var Volvo. Bilen var det viktigaste av allt i Rekordsverige.
– Bilen var ett frihetsredskap, söndagsutflykten blev självklar – och bilismen gjorde oss optimistiska.
Ända fram till en dag i oktober 1973.
Krisen
Den 16 oktober 1973 tog den långa festen slut. Då beslöt de oljeproducerande länderna i organisationen OPEC att kraftigt minska produktionen av olja.
Förslaget kom från Saudiarabiens kung Feisal, och åtgärden skulle straffa de västländer, i första hand USA, som stödde Israel i det pågående kriget i Mellanöstern.
Fler beslut följde. När julen kom hade världens oljeproduktion minskat med en fjärdedel och priset på olja fyrdubblats.
Den svenska energiförsörjningen bestod till tre fjärdedelar av importerad olja. Prischocken släckte Rekordsverige. I januari 1974 infördes ransoneringar av el, drivmedel, bränsle, värme och varmvatten. Gatubelysning släcktes. Biltrafik förbjöds på måndagar. (En mer detaljerad genomgång ser du här ovan.)
Även om ransoneringarna avblåstes i februari blev verkningarna bestående. Den högkonjunktur som rått sedan 50-talets början byttes i en djup internationell kris.
”Att göra en bedömning av den ekonomiska utvecklingen för återstoden av året framstår för närvarande inte som meningsfullt”, skrev regeringen i finansplanen inför 1974.
Överbryggandet
I årtionden hade Sveriges ekonomi varit drogad med låga oljepriser, säger Lars Jonung. Nu kom ett bistert uppvaknande.
Man kan också säga att Sverige försökte somna om.
Där andra stater snabbt införde hårda sparprogram beslöt den svenska regeringen nämligen att försöka satsa sig över svårigheterna.
– Tanken var att överbrygga lågkonjunkturen. Genom att öka den inhemska efterfrågan skulle Sverige helt enkelt kunna hoppa över den internationella krisen.
Detta gjorde man med kraftiga löneökningar. Under 1974, 1975 och 1976 ökade lönekostnaderna med cirka 20 procent. Per år.
Utbyggnaden av välfärden ökade, fast nu med lånade pengar. Statsskulden växte snabbt.
– Under några år såg det ut som om vi skulle lyckas. Det gjorde vi inte. Sverige blev i själva verket ett exempel på hur man inte ska bedriva ekonomisk politik när oljepriserna stiger kraftigt, säger Lars Jonung.
När resten av världen började återhämta sig under 1970-talets andra hälft hamnade Sverige i en djup kris. Andra länder kunde tillverka det mesta billigare än vi, och svenska varor blev för dyra för världsmarknaden. På några år försvann 170 000 svenska industrijobb.
Ett exempel är Facit, som tillverkade kontorsmaskiner i Åtvidaberg. Strax före oljekrisen stod företaget på sin höjdpunkt, fanns i 140 länder och hade 14 000 anställda.
Några år senare var det slut. Facits ledning trodde inte på elektronik och hade nätt och jämnt en prototyp framme när japanska miniräknare översvämmade marknaden.
Snart var Facit ett minne blott. Liksom de svenska varven och strumpfabrikerna.
Det nya Sverige
Den 16 maj 1973 föddes ett nytt Rekordsverige. Då röstade riksdagen ja till världens första föräldraförsäkring. Nyblivna föräldrar fick vara hemma i sex månader med full ersättning. Pappor fick tio dagars betald ledighet i samband med förlossningen.
– Nu inleddes en era där man hittade en ny form för den svenska familjen, säger Maria Stanfors, docent i ekonomisk historia vid Ekonomihögskolan i Lund.
Hemmafruns tid var definitivt över. Både man och hustru skulle arbeta. Redan 1968 hade socialförsäkringssystemet (med undantag av mödraledigheten) blivit könsneutralt. Särbeskattning hade införts, vilket gjorde det lönsammare för gifta kvinnor att arbeta. Under 1970-talet utbildade sig svenska kvinnor som aldrig förr.
– Trots att Sverige hösten 1973 gick in i en ekonomisk kris fanns ändå en stark optimism, för det var nu vi skulle bygga det nya Sverige, säger Maria Stanfors.
Ett Sverige där alla barn skulle få gå i musikskola. Ett Sverige med simhallar, biblioteksfilialer, vårdcentraler och omsorg.
Det gamla Sverige var berömt för sin verkstadsindustri, det nya för sin serviceindustri och välfärdskapitalism, säger historikern. Kvinnornas andel i arbetskraften växte snabbt, och det var i den offentliga sektorn de flesta av dem arbetade.
– Välfärd och jämställdhet blev Sveriges nya varumärke, säger Maria Stanfors.
Senare under 1973 infördes arbetsgivaravgifterna, därpå kom lagen om anställningsskydd och två år senare sänktes pensionsåldern.
Den offentliga sektorn växte och växte. Det varade i ungefär ett kvarts sekel.
– Slutet markeras av 1990-talets ekonomiska krispaket. Då tilläts för första gången den ekonomiska krisen att slå i offentlig sektor, säger Maria Stanfors.
Bibliotekskrisen
För biblioteket på Järnåkra kom vändningen hösten 1991.
Det hade varit val och borgerliga majoriteter hade tagit makten i Sverige och Lund. En höstdag kallades samtliga förvaltningschefer in till kommunledningen. Politikerna förklarade att det nu gällde att spara.
– Veckorna före valet hade jag läst en serie artiklar i Dagens Nyheter, som förklarade att nu var det slut med den växande offentliga sektorn, säger Beata Sjögreen Samuelsson.
Nu tvingades hon för första gången att minska på utgifterna. Snabbt bestämdes att biblioteket på Järnåkra skulle läggas ner, ett krav som Moderaterna drivit redan före valet.
Efter protester och demonstrationer fick biblioteket på Järnåkra vara kvar. Det överlevde ännu ett nedläggningsbeslut 2011, men har nu öppet endast en dag i veckan och har i år inga pengar att köpa böcker för.
Brita Graumann var chef på Järnåkra fram till i vintras. Med så snåla öppettider blir det mer en utlåningsstation än ett levande bibliotek, tycker hon och minns det 1970-tal när biblioteken hade så gott om personal att man kunde ägna sig åt uppsökande verksamhet.
– Vi var ute och pratade böcker överallt: på förskolor och äldreboenden, arbetsplatser, fritidsgårdar och barnavårdscentraler. Boken skulle finnas överallt i samhället.
Och nu, då?
Vad hände med landet som en gång var bäst i världen?
Det finns kvar, säger Orvar Löfgren.
– Bilden av oss själva som bäst i världen har fått sina slängar, men den lever. Det handlar bara om att bestämma vad man är bäst på.
Jämställdhet till exempel. Och välfärd.
– Visst finns det avancerade välfärdssystem i Tyskland och andra länder, men de är inget mot vårt …
Även under rekordåren fanns det dock motbilder: debattörer som envist pekade på sprickorna i den svenska rustningen, som kritiserade allt från konsumtionssamhället till självgodheten.
– Detta är också en viktig del av den svenska självbilden: vi är självkritiska. Frågan är om vi inte är bäst i världen på självkritik också, säger Orvar Löfgren.
Knappt hälften av Sveriges invånare är gamla nog att minnas rekordåren. Vad betyder det att ha varit med?
– Jag har träffat många i den generationen som fortfarande har en stark tilltro till att allt kommer att ordna sig, säger Beata Sjögreen Samuelsson och fortsätter:
– Om jag hade fötts femton år tidigare skulle jag ha blivit kvar på landet och jobbat som hembiträde. Mina föräldrar skulle aldrig haft råd att bekosta studier för alla oss barn.
Gå till toppen