– Ungdomsböckerna är ofta välskrivna slukarböcker. De har kvalitéer som man inte hittar i alla vuxenböcker. Författarna skriver inte sällan för både barn, unga och vuxna och gör det precis lika bra för alla grupperna. När jag upptäckte att vuxna gärna läser ungdomslitteratur och får ut mycket av det, ville jag undersöka varför folk dras till dem och började läsa själv.

– Böckerna har ett driv i prosan. De är genomtänkt skrivna utan att vara överdrivet experimentella och med djup i karaktärerna. Författarna vågar vara tydliga och skapa en spännande intrig. Det är också ofta stora existentiella frågor som tas upp i ungdomsböckerna.

– Jag tror inte att det handlar om det utan om en annan typ av läsning. Ungdomsboken kan vara ett alternativ till en tv-serie, ett sätt att slappna av och samtidigt få ut mycket av läsningen.

– Det där börjar luckras upp samtidigt som ungdomsböckerna har blivit mycket bättre. Harry Potter är ett tidigt exempel. Det kommer fler och fler ungdomsböcker som vuxna kastar sig över på samma sätt som yngre läsare.

– ”Pojkarna” av Jessica Schiefauer är välskriven och tar upp viktiga frågor. Den är lätt experimentell utan att missa läsdrivet.

– ”Foxfire” av Joyce Carol Oates skildrar ett flick- och tonårsuppror på ett intressant sätt.