Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Den moderne marxisten

Marshall Berman brottades med modernitetens ständiga förändring. Per Svensson kommer att sakna honom.

Marshall Berman blev 72 år gammal.Bild: MARTINA HUBER
Den amerikanske kulturkritikern och författaren Marshall Berman är död.
Nyheten gör mig uppriktigt ledsen. Hans mest kända bok ”Allt som är fast förflyktigas. Modernism och modernitet” är sedan länge en klassiker och har kommit i den ena svenska upplagan (Arkiv förlag) efter den andra. Mitt eget lilafärgade 80-talsexemplar är nött, tummat och kladdigt av understrykningar och utropstecken.
Om jag tvingades göra en lista över de tio böcker som betytt mest för mig skulle Bermans biografiska essä om det modernas natur ligga högt på den listan.
Marshall Berman var infödd och inbiten New Yorkbo. Han var också marxist. Det ena var, kan man med fog påstå, en förutsättning för det andra. Berman var marxist därför att marxismen gjorde moderniteten – och därmed också New York, den moderna metropolen – begriplig.
Jag intervjuade honom i Central Park i New York en vårdag i mitten av 90-talet. Vi köpte Cola och Pepsi av en försäljare och tittade på folklivet vid Bethesda Fountain. Berman berättade historien om sina egna hemkvarter, Upper West Side – en berättelse om konjunkturväxlingar, om hur fattiga judiska immigranter som det börjat gå bra för lämnat Lower East Side och flyttat Uptown, till ”The Golden Ghetto”, om hur kvarteren sedan förslummats under depressionen för att därefter på nytt förborgerligas.
Ständig och ofrånkomlig förändring. Det är modernitetens essens. Det är detta som ligger i det citat från ”Kommunistiska manifestet” som Marshall Berman gjorde till boktitel: ”Everything solid melts into air” (1982), Allt som är fast förflyktigas.
Själv växte Berman upp i Bronx, i levande judiska, irländska och italienska arbetarkvarter som han älskade. De slogs sönder, pulveriserades, skyfflades bort av motorvägsbyggarna, utvecklingen, moderniseringen. Han hatade det som skedde. Men, som han själv formulerar det, ”Hur många av judarna i Bronx, drivhus för varje form av radikalism, var villiga att slåss för det sakrosankta i det som ’alltid varit’?”
Det är denna existentiella paradox som är det bultande hjärtat i Marshall Bermans analys av moderniteten: Den som identifierar sig med det moderna tvingas också acceptera att det hon eller han älskar förflyktigas.
Jag träffade Berman också vid ett senare New York-besök. Då undervisade han min elvaårige son i konsten att äta amerikanska muffins. Undvik alla utom blåbärsvarianterna, var hans råd.
Han dog av en hjärtattack och blev 72 år.
Gå till toppen