Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Första öppna trotset mot Nazityskland

Räddningsaktionen för de danska judarna var det närmaste krigets verklighet kom Skåne, medan det pågick.
I Malmö inkvarterades en del flyktingar i Borgarskolan, och Filadelfiakyrkan vid Karlskronaplan blev tillfällig synagoga.
I Lund startade i november 1943 en dansk skola för de judiska flyktingbarnen, och senare även barn till danskar som tillhörde motståndsrörelsen. Den låg i Hemgården, men hyrde lokaler över hela staden.
I alla västskånska hamnar organiserade fiskare, hamntillsyningsmän, poliser, tulltjänstemän, lottor och andra frivilliga mottagande av de judar som kom i små eller stora farkoster.
Den svenska polisen hade kontakter med den danska motståndsrörelsen. Men någon samlad bild av hur förberedda svenska myndigheter egentligen var finns inte.
Däremot vet man, att den svenska regeringen ändrade inställning om judiska flyktingar från 2 oktober, dagen för den tyska razzian i Danmark.
– Regeringen gick ut med återkommande radiomeddelanden om att alla som flydde till Sverige skulle skyddas, säger Malin Thor Tureby, historiker vid Malmö högskola som forskar kring svensk flyktingpolitik och i synnerhet judisk historia.
– Det var första gången som man agerade öppet och officiellt emot Nazityskland.
Sverige lånade också ut pengar för att hjälpa de danska flyktingarna, och lånet efterskänktes efter kriget.
De norska judarna, som deporterades tidigare, fick inte offentligt hjälp från Sverige på samma sätt.
Det har spekulerats i om anledningen till regeringens omsvängning var att man kände vart krigsvindarna började blåsa 1943, och det var mer riskfritt att trotsa Tyskland.
– Men de som kartlagt svensk flyktingpolitik, kan se en klar vändning i opinionen 1942–43, för då var det inte längre ”judar” utan personer från broderfolken i Norge och Danmark som utsattes för förföljelse, säger Malin Thor Tureby.
Den restriktiva svenska lagstiftningen kring flyktingar och uppehållstillstånd förändras inte under hela krigsperioden – men praxis ändras.
– I februari 1939 gör Socialstyrelsen en utlänningsräkning, eftersom det blivit en upprörd debatt om flyktinginvasion. Då fanns det bara femtusen utlänningar med uppehållstillstånd i Sverige. När kriget var slut fanns det hundratusen: norrmän, danskar, balter och överlevande från koncentrationslägren.
– Någonstans har man gett ett tyst medgivande ”kommer ni hit så får ni stanna”.
Malin Thor Tureby har specialstuderat vad som hände i Kalmar, med en liten judisk församling på bara 36 medlemmar, när 92 flyktingar varav 80 danska judar anlände i oktober 1943.
– Det som hände där var att lokalsamhället omedelbart slöt upp och bildade en hjälpkommitté, som bestod både av judar och icke-judar. Man ordnade julfester, hjälper flyktingarna socialt, många hade ju absolut inget med sig.
Men det finns också berättelser om hur lokala nazister på båda sidor Öresund försökte sabotera flykten.
I Barsebäckshamn, dit många flyktbåtar anlände, tog sig tillresta nazister ner till kajen och antecknade nummer på de danska fiskebåtarna, för att lämna över informationen till tyskarna i Danmark. Det upprörde lokalbefolkningen som försökte hjälpa flyktingarna så mycket att det blev slagsmål i hamnen och en av nazisterna hamnade i vattnet.
I Danmark organiserades flyktvägar av grupper ur motståndsrörelsen. Räddningsaktionen för de danska judarna är en historia om solidaritet och hjältemod. Många gömde, transporterade och seglade de flyende familjerna utan ersättning och med fara för sina egna liv.
Men det finns också berättelserna om hur invånare i de fattiga fiskelägena tog chansen att tjäna ihop till flera årslöner genom att begära flera tusen kronor per passagerare av desperata judiska familjer. Och i enstaka fall ändå lämna över dem till tyskarna.
”I Dragör härskade en oskriven lag om tystnad mellan de inblandade fiskarna” berättar en fiskardotter i boken ”Den dyre flugt”. Hon föddes efter kriget men fick ofta frågor från nyfikna ortsbor om sin far. ”Nå, hur mycket tjänade han på judarna? Du vet det ju.”
Källor, förutom angivna: Thomas Hjortsø ”Den dyre flugt”, Michael Mogensen ”Flugten til Sverige”, Anna Svenson, tidigare stadsarkivarie i Malmö, Bengt Arvidson.
Gå till toppen