Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Bland de äkta människorna

Helena von Zweigbergks romanfigurer är så trovärdiga att Ann Heberlein tror sig känna dem.

Helena von Zweigbergk framstår allt tydligare som en av de vassaste skildrarna av det moderna Sverige. Med skarp, ibland skoningslös, blick beskriver hon den urbana medelklassens vardag, relationella tillkortakommanden, avund, lögner och längtan.
von Zweigbergk rör sig i ett landskap fjärran förortsproblematik och landsbygdsmisär: Hennes dramer utspelar sig i våningar i Stockholms innerstad med enstaka avstickare till Gotland, eller som i ”Ur vulkanens mun”, på en charterort. Människorna är författare, arkitekter, dansare, designer. Medelklassverige, helt enkelt, av det mer chica slaget. Människor som är bra på att prata och drömma, bra på yta, men sämre på djup och allvar. Kvinnorna och männen som befolkar von Zweigbergks Sverige tillhör vinnarna, men kämpar med tomheten, ensamheten, sig själva.
I hennes senaste roman, ”Än klappar hjärtan”, kretsar handlingen kring tre systrar. Den perfekta Astrid, gift trebarnsmor och arkitekt med ett vackert hem och en trimmad kropp, Sandra som är gift med en pensionerad dansare, har en dotter och en lägenhet och en ekonomi i upplösningstillstånd och så Lena, fri som fågeln, designer med världen som arbetsplats. Romanen tar sin början med en studentfest. Det är Astrids äldste son, kärleksbarnet vars far Michael plötsligt och oförklarligt övergav henne en sommar för länge sedan, som ska firas. Systrarna med familjer och deras mor möts på skolgården. Också Michael, som Astrid inte sett sedan han lämnade henne den där sommaren för länge sedan, är där. Den sommaren förändrade Astrids liv. Det kommer den här sommarens händelser också att göra.
von Zweigbergk har intresserat sig för syskonrelationer tidigare, i ”Sånt man bara säger”, också den med systrar i centrum, en slarvig och en klok. Det lite grovhuggna, schablonartade i personskildringarna som störde i den romanen syns inte till i ”Än klappar hjärtan”. von Zweigbergk tecknar här tre människor, komplexa och nyanserade, snarare än tre typer. Jag tror på dem – och jag tror mig känna alla tre. Astrid, Sandra och Lena framträder som precis så splittrade och motsägelsefulla som människor oftast är. En människa är inte rationell i alla lägen, eller alltid känslomässig. Det fångar von Zweigberk fint.
Systrarna står, som man brukar säga, ”mitt i livet” och de står också alla inför en sommar som kommer att förändra deras liv i grunden. Det handlar om skilsmässor, om ekonomisk kollaps och om dödlig sjukdom. Det handlar om livets skörhet: allt du tror du har, allt du tar för givet, kan komma att tas ifrån dig. Livet som du känner det kan raseras på ett ögonblick. von Zweigbergks osentimentala stil och problematiken hon intresserar sig för får mig att tänka på Lionel Shriver som liksom von Zweigbergk gräver i det fula under den blanka ytan. Det är ett mycket gott betyg.

Boken

Än klappar hjärtan. Norstedts.
Gå till toppen