Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Bottenlös polisiär inkompetens"

Polisen är uppenbarligen inte moraliskt och intellektuellt förmögen att inse att även om man gallrar bort barn och döda och oskyldiga, återstår ett register av romer. Det skriver Sverker Jönsson, universitetslektor i straffrätt.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Polisens registrering av romer betyder att staten Sverige inte respekterar grundläggande demokratiska och rättsstatliga principer som saklighet, objektivitet, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering. Registreringen är också ett brott mot Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om avskaffande av varje form av rasdiskriminering.
Eftersom upprättandet av registren har varit en del av polisens utredningsverksamhet, väcker registreringen också allvarliga frågor angående de arbetsmetoder, den kultur och de attityder som präglar polisorganisationen.
Det demokratiskt oacceptabla i upprättandet av registren är att de utgått från etnicitet och kulturell tillhörighet som kriterium på brottslighet. Det är, särskilt då den används för att kartlägga det polisen kallar ”kriminella nätverk”, inte bara osmakligt och i strid mot internationell rätt, utan även uttryck för en bottenlös polisiär inkompetens.
Det bär emot att behöva poängtera det, men etnicitet saknar relevans för att förutsäga en persons framtida brottslighet.
Under tisdagseftermiddagens presskonferens visade representanter för polisen i Skåne att de varken förstår innebörden av de kritiska reaktionerna på registren eller sin egen roll som representanter för statens maktutövning.
Enligt polisens representanter är huvudproblemet att registren inte gallrats på rätt sätt, att avlidna romer, nyfödda romer och romer i småbarnsåldern inte avlägsnats. Uttalandet visar i bästa fall på hur utbredd och djupt rotad okunnigheten om rättsstatliga principer är hos polisen. I värsta fall på att polisens arbetsmetoder tar sin grund i uråldriga, historiskt nedärvda vanföreställningar och fördomar om etniska folkgrupper.
Polisen är uppenbarligen inte moraliskt och intellektuellt förmögen att inse att även om man gallrar bort barn och döda och oskyldiga, återstår ett register av romer. Det är detta som utgör rasismen i polisens arbete och attityd.
Om polisens arbete mot ”kriminella nätverk” mynnar ut i ett register över en etnisk eller kulturell folkgrupp så är detta, oavsett vad man kallar det, uttryck för statlig förföljelse av denna grupp. Detta har Skånepolisen uppenbarligen ingen insikt om.
Med tanke på Skånepolisens nära historia av uttryck för invandrarfientliga attityder kan man bara konstatera att ett ytterligare ”värdegrundsarbete” är utsiktslöst. Vanföreställningar baserade på etnicitet tycks ha marinerat hela poliskulturen.
Det handlar inte om utbildning. Det handlar inte om enstaka ”rötägg” bland de anställda. Det räcker inte med att ”ansvariga” får gå. Det handlar om ett stort behov av en grundläggande samhällsorientering, demokratisk bildning och en moralisk uppgörelse. Organisationen verkar behöva rivas upp med rötterna, brytas ned och byggas upp igen utifrån demokratiska principer.
Polisen är den myndighet som har möjlighet att inkräkta på människors privatliv, frihetsberöva människor redan vid svaga misstankar om brott och bruka vapen mot den egna befolkningen. Rättsstatliga principer som saklighet, objektivitet, proportionalitet och icke-diskriminering ställer stora krav på hur polisen utövar detta våldsmonopol i sin dagliga verksamhet.
Ingen stat är en demokrati eller en rättsstat endast därför att den påstår sig vara det.
Den östtyska diktaturen kallade sig demokratisk, men var en totalitär stat. Rättssäkerhet och mänskliga rättigheter är inte bara teorier och vackra ord i grundlagar och internationella konventioner. De är mätinstrument för att ta reda på om en stat är demokratiskt legitim eller inte. Det som ska mätas är hur staten, i detta fall polisen, i sin dagliga verksamhet agerar.
Det är i den faktiska, konkreta, rutinmässiga och vardagliga maktutövningen som skillnaden mellan diktatur och demokrati visar sig.
När åtgärder från myndigheter utgör förföljelse av en etnisk minoritet innebär detta att vi alla, varje gång det sker, lever i en totalitär polisstat. Naturligtvis finns det i denna polisstat områden som kan kallas demokratiska och rättssäkra. Men någon demokrati eller rättsstat är det inte. Det betyder i sin tur att statens krav på lojalitet och laglydnad från medborgarna förlorar legitimitet. Vi har som medborgare och människor inga förpliktelser i en totalitär stat, annat än att göra motstånd mot den.
Sverker Jönsson är universitetslektor i straffrätt vid Lunds universitet.
Gå till toppen