Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Cyklisten sin egen värste fiende

I dag skadar sig sju cyklande skåningar. Cykelolyckorna i länet kostar samhället 27 miljoner kronor om året. De flesta är singelolyckor.
– Det skulle betala sig att satsa på underhåll, säger trafikforskaren Monica Frank.

>> Se kartan över Skånes cykelolyckor här <<
Särskilda cykelbanor skilda från biltrafiken ska öka cyklandet och minska risken för skador, är tanken. Fram till 2025 har Region Skåne 400 miljoner kronor att fördela till utbyggnad av cykelvägnätet. Cykelfrämjandet kräver miljardinvesteringar. Men på cykelbanorna inträffar majoriteten av de cirka 2 000 cykelolyckorna årligen i länet.
– När man cyklar på en cykelbana känner man sig ganska trygg med det, man slipper röra sig nära bilar och tror att man kan ta emot om man skulle ramla, säger Monica Frank vid Transportstyrelsen som förklaring.
Enligt statistiksystemet Strada inträffade 13 705 cykelolyckor i Skåne mellan den 1 januari 2007 och siste juni 2013. Det ger knappt sex olyckor om dagen i snitt. Flest olyckor sker naturligt nog under sommarhalvåret. Sett till månaderna augusti och september (se grafik) blir siffran över sju om dagen. Fem av dem är singelolyckor.
Bilden är densamma över hela landet.
– Omkring 80 procent är singelolyckor, konstaterar Helena Stigson, trafikforskare vid försäkringsbolaget Folksam.
Vanliga orsaker till singelolyckor är vinterns rullgrus som ligger kvar, sprickor i vägbanan, växtlighet som skymmer sikten.
– Man ser kanske inte heller över sin cykel på samma sätt som bilen - man tar fram den på våren och trampar på, säger Monica Frank.
Singelolyckorna är oftast lindriga - som skrubbsår och blåmärken - eller "måttliga" - som frakturer på handled, underarm, nyckelben eller fotled.
– Det är naturligt att man tar emot med handen och så fortplantar sig trycket upp till nyckelbenet, det blir ofta mer komplicerade nyckelbensfrakturer än vid trafikolyckor med bil, säger Helena Stigson.
Skador i och omkring axeln, när en cyklist faller, kan lätt ge bestående skador även om de inte är livshotande.
– Av de skador som ger bestående men är 50 procent armskador, 30 procent benskador och 10 procent huvudskador, säger Helena Stigson.
Både hon och Monica Frank nämner hjälmen som det viktigaste motmedlet. Strada-statistiken visar att hjälm reducerar allvarliga skador till måttliga. Ett armbrott i stället för krossad skalle.
– Vi har försökt att titta på skallskadorna särskilt för att se hur mycket hjälmen spelat in. Men vi har bara data på dem som har råkat illa ut, inte på dem som hade hjälm och klarade sig bra, säger Monica Frank.
Enligt henne är skåningarna "sämst i klassen" på att bära cykelhjälm, även om det inte är lagkrav på hjälm för vuxna. Branschmätningar och enkätundersökningar med som mest några tusen deltagare visar att knappt 20 procent av Skånes vuxna cyklister bär hjälm. Motsvarande siffra i Stockholm är nu över 70 procent enligt Helena Stigson. Och andelen ökar stadigt.
– Det är svårt att säga varför, men det verkar som om man måste komma över någon slags tröskel för att andelen med hjälm ska börja öka, säger hon.
En möjlig förklaring är att Stockholmscyklisterna faktiskt är mer utsatta. Den som ska ta sig till jobbet på cykel klär sig för uppgiften att ta sig igenom tung storstadstrafik en längre sträcka, medan skåningen allmänt har bättre tillgång till cykelvägar, trampar kortare avstånd och i högre utsträckning cyklar till en kollektivtrafikstation för att ta tåg eller buss vidare.
Enligt den senaste Strada-rapporten kostar de skånska cykelolyckorna, utöver mänskligt lidande, cirka 27 miljoner kronor varje år - åtta miljoner i rena sjukvårdskostnader, resten i produktionsbortfall på grund av exempelvis sjukskrivningar. Samhället kan göra en del för att sänka prislappen.
– Dels handlar det om hur man planerar cykelvägnätet, dels om drift och underhåll. Särskilt vinterväghållningen men också sopning och siktröjning: att klippa undan buskar, till exempel, säger Monica Frank.
Gå till toppen