Kultur & Nöjen

Emil Jensen inifrån och ut

Aldrig tidigare har han varit så personlig och så politisk på skiva. När Emil Jensen ger ut sitt femte album ”I det nya landet” vill han till och med vara privat. Sydsvenskans Jenny Eriksson dök ner bland de nya låtarna tillsammans med honom.

Den 31 maj 2003 stod Emil Jensen på scenen i Ungdomens hus på Norra Skolgatan i Malmö och talade om människans behov av att skilja sig från djuren. För det fick han högsta möjliga poäng i tävlingen SM i poetry slam och fick ta med sig vinstpokalen hem.
Året efter upprepades bedriften, men att det bara var ett sidospår i början på en musikkarriär var det kanske få som förstod då.
Under de tio år som gått sedan dess har Hjärupsfödde Emil Jensen etablerat sig som en ovanlig, men stark och mångsidig kraft i svenskt musik- och kulturliv.
Fler album utgivna på Malmöbolaget Adrian Recordings har följts av en sommarturné på cykel, radioprogram, ljudböcker och en roll i Jan Troells film ”Maria Larssons eviga ögonblick”.
Nu 2013 är det dags för Emil Jensen att släppa en ny skiva: ”I det nya landet”. Det är ett album med två parallella spår.
– Det handlar om det som håller på att hända i Sverige och i världen 2013. Och samtidigt är det en inåtblick mot mitt nya land. Där handlar det mycket om uppbrott och saknad. När skivan var klar märkte jag att dessa två berättelser vävs samman.
Att producenten Tobias Fröberg insisterade på att Emil Jensen själv skulle spela merparten av instrumenten har också gjort skivan mer personlig.
– Det har renodlat mitt tonspråk. Musiken bygger på hur jag spelar, det är inte att jag ska följa en orkester.
Vi bad Emil Jensen berätta om tankarna bakom några av albumets tretton låtar. (Den kursiverade texten är rader ur låtarna.)
Låt 1: ”Gå i fängelse”
”Du får resa jorden runt och du får aldrig bo nånstans”
Någon på ena sidan jordklotet har råd att konsumera det som någon på andra sidan sliter livet ur sig för att tillverka. Samtidigt lever vi i samma tid och delar öden med varandra.
Skivans första låt handlar om de olika villkor vi människor föds till.
– I en tid då det visar sig att Skånepolisen registrerar romska barn, blir det ganska uppenbart vilka olika förutsättningar vi börjar våra liv med. Jag vill framför allt peka på hur omöjligt det är att döma människor utifrån samma utgångspunkt, när vi har så olika förutsättningar. Att jag väljer att göra en sådan låt nu är inte en slump. Jag tycker att det är tydligt idag att vi är tillbaka i ett Sverige med stora klyftor och olikheter för olika grupper. Det finns människor som inte inkluderas alls i samtalet som pågår i det offentliga rummet. Det är lätt att bara tänka på de materiella förutsättningarna, men att ha ordet är en av de viktigaste förutsättningarna som finns för att känna att man kan förändra sin situation, säger Emil Jensen.
Låten har en udda inledning för att komma från Emil Jensen. Den bygger på bastrumma och handklapp.
– Jag brukar göra melodislingor som jobbar med och mot varandra. Men i den här fick rytmerna göra det jobbet.
Han har länge haft ett politiskt engagemang, men vill inte skriva politiska texter för att han borde. När han spelade på Stortorget på Malmöfestivalen för ett par år sedan fylldes torget med en publik på runt tio tusen personer, trots att klockan bara var fyra på eftermiddagen när konserten började. Hans publik går från vänster till höger, trots att det är tydligt att hans eget hjärta politiskt ligger till vänster. Och där finns självklart även de som inte bryr sig om politik och samhällsfrågor så mycket alls.
– Det går inte att tvinga på någon annan ett engagemang, det går bara att så små frön. Men hade jag varit strategisk och försökt nå ut till så många som möjligt hade jag kanske inte nått in hos någon alls. Så jag fortsätter försöka vara lyckligt ovetande om vad det är som gör att min musik lockar många. Jag utgår från det jag vill berätta om, kanske är det så att det märks.
Det brukar sägas att det är bra att vara personlig men inte privat. Det uttrycket vänder sig Emil Jensen mot.
– Jag vänder ju lite ut och in på mig själv och vågar både skratta och gråta åt mig själv. Jag har märkt att ju mer specifik och personlig jag är, ja nästan privat, desto lättare har människor att relatera. Det är lite min devis nu. Varför ska man inte vara privat? Till viss del i alla fall. Försöker man vara allmängiltig tror jag att det är svårare. Jag kan ju berätta detaljer om något som ingen annan varit med om, men genom att jag är så konkret så kan man ändå känna igen sig.
Emil Jensen vet precis var hans gräns går, för vad han berättar och inte berättar.
– Det finns några få saker som jag aldrig pratar om. När man har de sakerna klara för sig är det mycket enklare att prata öppet om allt annat. Men det är märkligt vad som känns för privat för jag kan stå och prata om dödsfall, sjukdom och separation. Men så fick jag en publikfråga under ett samtal jag var med på, om hur jag gör morotssoppa och började berätta om det, och det kändes jätteprivat, som att jag vräkte ut mig själv när jag gick in på hur jag använder ingefära i soppan.
Låt 6: ”Kollegieblock”
Emil Jensen skriver massor. Låttexter. Mellansnack. Tidningskrönikor. Radioinslag. Teater. Det är lätt att tro att ordet är det viktigaste för honom. Men icke. Musiken är navet som han utgår ifrån.
– Det är så roligt att göra musik. Och så jobbigt att göra text. Den här låten handlar om skrivkramp. Mitt tips till den som drabbas av skrivkramp är att göra något kring det. Jag gjorde den här låten. Jag kände direkt att den inte skulle ha någon text. Det finns så mycket i melodin i sig.
Låt 2 och 8: ”Radioaktivitet”
”Vi var allt utom så som jag hoppades på”
Låten är med på skivan två gånger. Som spår två och som spår åtta. I båda versionerna är Klara Söderberg från First Aid Kit med. I första versionen körar hon, i den andra sjunger hon och Emil Jensen duett.
– Jag ville ha en med en gäst på just den här låten eftersom den handlar både om längtan efter passion och om längtan efter separation. Det är med två olika röster och den kändes given som duett. Och Klara var ett givet val.
Emil Jensen lärde känna Klara Söderberg och hennes syster Johanna långt innan de slog igenom.
– När jag började spela på Södra Teatern i Stockholm, som nu är lite av en hemmascen för mig, då kom det fram två jätteunga systrar. Och så kom de varje gång jag spelade där. Och någon gång kom de med en demo som jag tog hem, lyssnade på och tyckte var fantastiskt bra, och tänkte att ”det är bara jag som kommer att fatta hur bra det här är”. Förra sommaren var Klara med och sjöng på en av mina gamla låtar, ”Så får du mig ändå”. Det kändes så bra, hon kan ju det här med stämmor så det var jätteroligt att hon kunde vara med på skivan.
Så mycket mer än så vill Emil Jensen inte säga om låten ”Radioaktivitet” och vad den berättar om där han själv är i livet.
– Det är två personer som vill två helt olika saker, säger han och börjar i stället prata om låtens titel.
– Radioaktivitet är ju ett kul ord att använda för en kärnkraftsmotståndare som jag. Att ge ett sådant ord en förskjuten mening, sådana små utmaningar gillar jag att ge mig själv. Det är väl själva halveringstiden jag är ute efter som metafor.
Ja, den kan vara svår
– Och lång.
Låt 3: ”Till och med dom”
”Jag ser ett gammalt par som suger energier ur varann. Till och med dom skulle jag hellre vara just nu.”
– Vissa låtar kan ta två år att skriva färdigt. Den här gjorde jag i realtid. Man kan säga att den tog fyra minuter och tjugo sekunder att göra.
I sina mellansnack försöker Emil Jensen undvika att säga ”den här låten handlar om ... ”.
– För då tar jag ju bort tolvtusen andra möjliga tolkningar. Men det är uppenbart att jag-personen i den här låten inte vill vara sig själv längre.
Emil Jensen pratar om hur vi i vår tid tror att det finns lösningar för allt. Vi har lärt oss att det alltid finns någon annan som kan göra jobbet åt oss.
– Det finns Rut-avdrag och livscoacher. Men när det är skarpt läge, när någon dör eller försvinner ur ens liv, då blir man så varse om att det finns ingen som kan göra detta åt mig, det här måste jag ta mig igenom själv. Jag kan inte anställa Joe Labero och dra av på det på skatten för att ta mig igenom det här hemska.
Nu är du så där rolig som du ofta är i dina mellansnack.
– Det är väl något slags överlevnadsinstinkt. Men också ett sätt att inte falla in i självömkan när jag pratar om hemskheter. Det blir ett slags tröst, genom att hitta något roligt hittar man en liten gnutta hopp. Så gör jag mycket både i yrket och till vardags. Mitt liv är lite som mina texter, det mörka och det ljusa pågår samtidigt. I en svår situation försöker jag hitta något positivt, och finns det inte försöker jag skapa det. Sedan när det kommer en lycklig period kan man ha glädje av det sorgliga man har varit med om. Det gör att man känner sig som en mer sammanhängande person.
Låt 7: ”Växten”
Se den och beundra varje blad
Låt den chocka dig ibland, det gör den glad
Någon reser bort och lämnar efter sig en lång och detaljerad beskrivning på hur lägenhetsvakten ska ta hand om en krukväxt.
– Det intressanta är att receptet för att ta hand om en växt är precis detsamma som för en kärleksrelation och för en fungerande demokrati.
Låten kom till en dag när både en ukelele och en ny växt kom innanför dörren i Emil Jensens hem.
– Jag gjorde en låt, sedan upptäckte jag vad den handlade om. Ofta är det först efter ett tag som jag börjar se mönster i vad jag håller på med. Jag har haft perioder när jag har provat att jobba disciplinerat mellan nio och sjutton. Men det funkar inte för mig. Så jag har gått tillbaka till att göra saker på ingivelse och inspiration. När jag får som mest gjort kan det hända att jag kliver in i lägenheten, sätter mig på huk med jackan på och jobbar med något och plötsligt har det gått flera timmar och blivit mörkt. Att jobba så är svårt att ha som rutin.
Låt 5: ”Fått nåt i ögat”
Jag har försökt vara så förstående
Och tänka att det bara är olika perspektiv
Men efter sju år blir det mer och mer slående
Att det är en fråga om död eller liv
Förut har Emil Jensens politiska engagemang inte tagit så stor plats i låttexterna. Däremot har det hörts de mellansnack han gjort sig känd för, när han har pratat om saker som miljö, jämställdhet och antirasism. Nu lyfter han in mellansnacket i musiken, i sin kanske mest politiska låt hittills.
– Läget i Sverige och världen gör att det inte går att göra en skiva utan en sådan låt.
Johan T Karlsson [Familjen] och Edda Magnason är gästartister som sjunger refrängerna mellan Emil Jensens prat till musiken.
– Vi tre har jobbat tillsammans i olika sammanhang i nästa tio år. Jag ville göra något tillsammans med dem fullt ut.
Han tycker att det finns saker i Sverige som tidigare var självklara i samhället, som inte är det längre.
– Saker som att det finns sjukvård för alla, och bibliotek. Så mycket läggs ner. Det tråkiga blir att man tvingas försvara ett samhälle som man egentligen inte är nöjd med – för att hindra det från att bli ännu sämre – i stället för att ha visioner.
Men när han försöker tänka positivt, tänker han att det han tror på ändå är på stark frammarsch.
– Det som händer nu kanske bara är en sista suck från de odemokratiska krafterna. Men det är jobbigt att det är så starkt, och drabbar så många.
Med textrader som ”Vi fick andra chansen och valde Alliansen” framgår hur Emil Jensen inte tänker rösta valet om ett knappt år.
– Men jag skriver inte för att tvinga på någon mina åsikter. Det varken vill eller kan jag. Jag är tydlig med vad jag tänker och tycker och tror. Men jag kan aldrig veta var det landar. En gång kom det fram en välklädd man efter en av mina spelningar och sa: ”Jag håller inte med om någonting av det du säger, men det är det bästa jag har sett”. Sådant är helt underbart.

Estradpoet

Heter: Anders Emil Jensen.
Fyller: 39 i oktober.
Bor: I Malmö och Stockholm.
Gör: Musik, lyrik och stå upp-komik.
Aktuell: Med ny skiva och föreställning på turné.

Skivan släpps på onsdag

”I det nya landet” är Emil Jensens femte fullängdsskiva (hans två ljudböcker inte inräknade). Den släpps på onsdag den 2 oktober.

Skivan är inspelad och producerad av Tobias Fröberg i dennes studio på Gotland och ges ut av Adrian Recordings. Klara Söderberg, Johan T Karlsson, Edda Magnason och Klubbkören är med och sjunger på skivan. Emil Jensen spelar själv de flesta instrument men bland annat trummor spelas av Fredrik Myhr.

”I det nya landet” är också Emil Jensens nya föreställning som har 26 speldatum. Premiär är det på Södra Teatern i Stockholm den 11 oktober. Den 1 november kommer han till Mejeriet i Lund och mellan den 27 och 30 november spelar han på Victoriateatern i Malmö. I Skåne går det också att se föreställningen på Kulturhuset i Hässleholm den 13 oktober och på Konserthuset i Kristianstad den 12 november.

Gå till toppen