Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nobelpriset kan spela större roll

Vad händer med Nobelpriset om den litterära traditionen blir en subkultur bland många? I ett splittrat kulturlandskap där allt färre berörs av priset kan det paradoxalt nog få ännu högre status.

Bild: Arkiv: Robin Haldert
Handen upp alla som har läst Goethe! Och så alla som har sett "Batman"...
För, tja, säg 100 år sedan var det få som ifrågasatte den klassiska bildningstraditionens anspråk på att vara bärare av de idéer som formade och förklarade det västerländska samhället. Med det litterära Nobelpriset står Svenska Akademien som en garant för bevarandet av den klassiska bildningen. Det återkommande kravet på att priset borde tilldelas en populärkulturell mästare som Bob Dylan, eller en folkkär ikon som Astrid Lindgren, bemöts varje år med namn på författare som även erfarna kulturreportrar har svårt att placera utan att ta hjälp av Google.
Men det är inte längre givet att den litterära traditionen är det verktyg vi väljer för att förstå vår tillvaro. När Slavoj Zizek, en av dagens mest tongivande politiska filosofer, skärskådar den ideologi som ligger bakom 2000-talets ekonomiska kriser vänder han sig till den senaste "Batman"-filmen för att göra sina tankar åtkomliga för läsarna. Vad händer med den bildade traditionen och Nobelprisets status när populärmusik, filmer och tv-serier blir de kulturbärande medierna för allt fler människor?
Svenska Akademiens ledamöter har belagts med munkavle och får inte uttala sig i frågor som rör Nobelpriset i litteratur förrän årets pristagare har tillkännagivits, men i en text från 2006 frågar sig Horace Engdahl om högkulturen håller på att bli en subkultur bland andra.
– På ett sätt har han rätt. Den bildning som finns institutionaliserad i Akademien och på universitet har känt sig hotad. Det är spännande att titta på hur litteraturvetenskapen har tvingats förhålla sig till det nya medielandskapet, säger Maaret Koskinen, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet.

Är det rimligt att anta att en majoritet av dagens svenskar har ett närmare förhållande till film och tv än till den klassiska litteraturen? Ja, menar Maaret Koskinen, som påpekar att många filmvetare vill se den kvalitativa tv-serien som vår tids roman. Tv kan vara underhållning, men samtidigt ett viktigt verktyg för den som vill förstå sin samtid.
– Jag har lärt mig mer om politik och ränkspel från tv-serien "Borgen" än jag någonsin hade gjort i en faktabok om politik. Ju skickligare de blir på att göra tv-serier, desto mer påverkas vi av dem, säger Maaret Koskinen.
Sett till svenskarnas faktiska mediekonsumtion klarar sig litteraturen väl, men det finns orosmoln vid horisonten. SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomför årligen en undersökning av befolkningens medievanor. Professor Lennart Weibull bedriver forskning om massmedier och kan berätta att läsningen bland svenskar i åldrarna 15 till 25 år har gått ner med 10 procentenheter under de senaste tolv åren.
– Det är det generella nätanvändandet som spelar in. Nätet är främst ett läsmedium och det konkurrerar med böcker, säger han.
Det skulle kunna tyda på att litteraturen får problem i framtiden, men den tid svenskar tillbringar med böcker i händerna har varit relativt konstant sedan 1990-talet då sänkt bokmoms och ett genomslag för pocketböcker faktiskt fick läsningen att öka. Litteraturen har än så länge inte förlorat mark till film, tv och internet. Snarare har nya medier gett större utrymme för flera parallella kulturer.
– Den agenda som sattes av högkulturen var inte viktig för vanligt folk förr heller. Nya medier har gett en möjlighet att föra ut god kultur till en större del av befolkningen, säger Maaret Koskinen, som inte tror att denna utveckling på något sätt hotar det litterära Nobelprisets ställning.
– Nobelpriset är så institutionaliserat att det lär dröja länge innan det devalveras, säger hon.

I den åsikten får hon understöd av Johan Hilton, kulturskribent, förlagschef på Atlas och ett stort fan av tv-serien "Buffy och vampyrerna". Han håller med om att en film som "Batman: The dark knight rises" har ett mycket större omedelbart genomslag än exempelvis "Det röda fältet", förra årets Nobelpristagare Mo Yans genombrottsroman. Men trots det, eller snarare just därför, menar han att Nobelpriset i litteratur kommer att behålla sin ställning.
– Jag tror att Nobelpriset blir ännu viktigare i framtiden. Jag är tillräckligt mycket postmodern för att inse att kvalitet är ett problematiskt begrepp, men i ett splittrat kulturellt landskap får den litterära kvaliteten ännu större betydelse än tidigare, säger han.
Innan oktober månad är slut har vi fått lära oss namnet på årets Nobelpristagare i litteratur. Dylan-fans och Astrid Lindgren-fantaster kan förstås hålla tummarna, men när Peter Englund träder ut i Börssalen och tillkännager pristagarens namn lär det vara många som kastar sig över Google.
Jerry Määttä som forskar i litteratursociologi vid Uppsala universitet menar att högkulturens otillgänglighet delvis är en förutsättning för Nobelprisets status.
– Det är bara ett litet skikt av samhället som har de estetiska kunskaper som krävs för att läsa den typen av litteratur. Om priset var för alla så skulle den exklusiva mekanismen rasa, säger han.

Nobelprisvinnare i litteratur

2012 Mo Yan
2011 Tomas Tranströmer
2010 Mario Vargas Llosa
2009 Herta Müller
2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio
Gå till toppen