Kultur & Nöjen

Modigt val av öppningsfilm

En liten flicka i sju-, åttarsåldern sitter i profil medan både regn och sand samlas i kapuschongens tygveck. Hon tittar ut över det vilda, stormande havet och gråter otröstligt.
Annika Gustafsson om filmfestivalen Latinamerika i fokus.Bild: Arkiv: Karl Melander
Det är den plågsamma slutbilden i argentinskan Paula Markovitchs ”El premio” (The Prize), 2012, en film som fått priser och hyllats på en rad internationella festivaler. I Malmö kan man se den på aktuella filmfestivalen Latinamerika i fokus.
Bitvis påminner filmen om en thriller men ”The Prize” är i första hand ett starkt drama mellan mor och dotter i det komplicerade läge som uppstår då politiskt aktiva föräldrar tvingas fly för sina liv och gömma sig och barnen lider av ett liv med lögner och hemligheter. Samtidigt plågas de av skuldkänslor när de försöker anpassa sig till landets nya politik. Handlingen i ”The Prize” utspelar sig i en ödslig kustort tiden efter militärens maktövertagande i mitten på 70-talet i Argentina.
Jag tror inte att denna svåra konflikt har gestaltats bättre än i Paula Markovitchs film. Bilderna av det öppna, öde sandlandskapet med en pinande vind och det våldsamma havet speglar lilla Cecis upprörda inre. Det är omöjligt att värja sig mot Paula Galinelli Herzogs gripande, hudnära tolkning av ett barn som vill vara lojalt med den av sorg och oro nästan stumma modern, samtidigt som flickan inte förstår varför de tvingats lämna Buenos Aires och fadern.
”The Prize” kräver total uppmärksamhet och öppenhet från åskådarens sida. Filmen är ett litet mästerverk och det är modigt att välja en så smärtsam berättelse som öppningsfilm. Den fogar in sig i raden av mer traditionella verk, där plågsamma minnen från politisk förföljelse får sin bearbetning. Varken ”El Limpiador” (The Cleaner), Peru, 2012, eller ”Los Salvajes” (The Wild Ones), Argentina, 2013, rör sig tematiskt där men är med sina aktuella, existentiella teman utmärkta exempel på vital latinamerikansk film. Inte minst gäller det den genomarbetade visuella stilen och även ljudbilden.
Tyskarna Erick Blacks och Frauke Sandigs ”Heart of Sky/Heart of Earth”, Tyskland/USA, 2011, använder dokumentärfilmen på ett genialt vis, då raka intervjuer in i kameran varvas med vidunderliga naturscenerier. I filmen berättar en handfull unga Mayaindianer från Guatemala och Chiapasregionen i Mexiko om sina egna och släktingars tillvaro, efter det att multinationella företag tagit över mark och exploaterat områden för att bland annat utvinna guld. Regnskog har huggits ned. Genom filmen löper Mayaindianernas myt om hur världen skapades och om hur marken, växterna, alla, djuren och människorna ingår i en enhet som inte borde få förstöras. Filmen utvecklar sig till ett engagerande ekologiskt och antropologiskt dokumentärt drama.
Det här är filmer som sällan eller aldrig dyker upp på den vanliga biorepertoaren, alltså en unik möjlighet att se prov på den spännande latinamerikanska filmkonsten.
Gå till toppen