Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Underhållande spionthriller

Thomas Engströms spionthriller är en detaljrik bladvändare, men fördjupar inte debatten om demokratins gråzoner, skriver Mikael Widell.

Väster om friheten.

Author: Thomas Engström. Publisher: Albert Bonniers förlag.. PublishYear: 2013.
Julian Assange och Wikileaks, Lucien Gell och Hydraleaks. Det vore väl ganska naivt att inte dra vissa paralleller mellan dessa två män och deras organisationer.
Den förstnämnde har gjort sig hemmastadd på Ecuadors ambassad i Londons förnämaste kvarter, den andres lika märkliga upptåg upptar en central del av handlingen i Thomas Engströms tredje roman, ”Väster om friheten”. Båda två tycks ha sin egen förträfflighet som drivkraft och tro att Hybris är en ö i Grekland. Och både Wikileaks och Hydraleaks verkar ha samma mål: att åstadkomma, med Gells anspråkslösa definition, ”ett förtydligande av yttrandefrihetens essens”. Läcka hemligstämplat material, med andra ord.
Med ”Väster om friheten” tar Engström steget över i thrillergenren. Hans tidigare böcker ”Mörker som gör gott”, från 2003, och ”Dirty Dancer”, från 2006, innehåller båda överraskningselement från spänningsgenren, men detta är en klassiskt skuren spion- och agentskröna förlagd till dagens Berlin, med hemliga möten, rykande Glockpistoler och dubbla lojaliteter.
Efter att tre amerikaner avrättats under oklara omständigheter i Marrakech får CIA upp ett spår som ska leda till en av USA:s mest eftersökta personer – och en topphemlig lista över alla som läcker uppgifter till Hydraleaks.
Till sin hjälp tar man förre Stasimannen och dubbelagenten Ludwig Licht, numera ganska sjavig periodare, halvlyckad krogägare och – när husse kallar – frilansande problemlösare. Med andra ord en av vår tids allt vanligare romanhjältar; en lätt luggsliten lodis och ensamvarg som bakom de rödsprängda ögonen och under den skrynkliga kostymen har både ett hjärta av guld och en näve av stål. Just det, han har ju dessutom ekonomiska mellanhavanden med den lokala moldaviska porrmaffian. Den ende som gillar och litar på honom lika mycket som vi läsare förväntas göra – två böcker till om Licht är planerade – är Clive Berner, ”GT” kallad. Han är samordnare i regionala frågor, men egentligen CIA:s Berlinchef. Lönnfet, med ett för länge sedan uttorkat äktenskap och bara ett misslyckande ifrån oönskad förtidspensionering.
Engström har journalistens vakna öga för miljöer, möteplatser och monument. Han måste ha vandrat Berlins gator upp och ner för att hitta äktheten i sin skildring. Detaljrikedomen är imponerande, men känslan av att inte se Tiergarten för alla minutiösa faktauppräkningar och vägbeskrivningar blir ibland lite kvävande. Som att följa en enveten, förprogrammerad gps istället för sin egen instinkt och fantasi.
Och stundtals känns bildspråket lite väl konstruerat och übersmart, som när Potsdamer Platz ligger ”som en nygjord rotfyllning i juliregnet”.
Om Engströms syfte med ”Väster om friheten” har varit att skapa en modern, snabbkonsumerad bladvändare som står sig ganska väl i den – förlåt – mördande konkurrensen om thrillerbeundrarnas fritid har han nog nått målet, även om den sista fjärdedelen av romanen tappar lite i tempo och fokus.
Om han hade som ambition att skriva ett skönlitterärt verk som deltar i debatten kring dels rätten (skyldigheten?) att läcka hemligstämplat material, dels det självpåkallade bemyndigandet i västvärlden att leka världspolis och bestämma över yttrandefrihet, avlyssning och andra tveksamheter i demokratins utkanter – ja, då känns romanen tunn och schablonmässig.
”Väster om friheten” roar för stunden, men oroar knappast i längden. Den glänser vackert på ytan, men saknar den där riktiga tyngden för att skapa engagemang kring bokens i sig oerhört angelägna frågeställningar.
Gå till toppen