Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Per T Ohlsson: Farväl till gentlemännen

Galningarna är inte så många. Men de är tillräckligt många – och tillräckligt galna – för att nu hålla världsekonomin som gisslan.

Capitolium, kongressens säte i Washington.Bild: MAJA SUSLIN/TT
I tisdags tvingades delar av den amerikanska statsapparaten stänga därför att kongressen inte hade enats om en ny budget. Beslutet blockeras av republikanerna, som kräver att president Barack Obamas sjukförsäkringsreform skjuts upp. De betraktar reformen som ett försök att införa socialism i USA: den möjliggör försäkringsskydd för miljontals fattiga amerikaner.
Hållningen är fullkomligt vettlös, men följdriktig med tanke på att den dikteras av politiker som till och med förnekar evolutionen.

Sedan Richard Nixons första segerval 1968 har republikanerna rört sig högerut. Processen accelererade med Ronald Reagan och George W Bush för att slå över i ren galenskap i samband med kongressvalet 2010. Det ena av USA:s två stora partier kidnappades då av den högerpopulistiska och rasistiskt anstrukna Tea Party-rörelsen, som har ett trettiotal uttalade anhängare i en kongress med sammanlagt 535 ledamöter. Mer sansade republikaner drar sig för att konfrontera denna fanatiska falang, som har skaffat sig ett oproportionerligt inflytande i ett parti som en gång var Abraham Lincolns.
Republikanerna kontrollerar kongressens undre kammare, representanthuset, medan Obamas demokrater kontrollerar den övre, senaten. Det är i denna tudelning som allt har kört fast.

Temporära stängningar av USA:s federala apparat – statsanställda får inte betalt, nationalparker bommas igen, myndigheter slutar fungera – är inte ovanliga. De har sedan 1976 inträffat vid arton tillfällen. Den förra pågick från december 1995 till januari 1996.
Vad som skiljer den här nedstängningen från tidigare är att den äger rum i ett prekärt läge för amerikansk ekonomi. Den bräckliga återhämtning som har inletts efter den djupaste krisen sedan depressionen på 1930-talet kan knäckas. Om nedstängningen pågår i två veckor kapas 0,3 procentenheter av tillväxten under årets fjärde kvartal; efter fyra veckor 1,4 procentenheter.
Men det verkligt allvarliga är att låsningarna kan leda till att kongressen inte höjer lånetaket före den 17 oktober. Då måste ett skuldsatt USA ställa in sina betalningar. Världens största ekonomi går i konkurs. Man skulle, lite förenklat, kunna likna dagens USA vid en privatperson som för att klara sina avbetalningar går till banken för att ständigt utöka sin checkkredit. När banken säger nej är katastrofen ett faktum.
Ett sådant haveri har aldrig förut inträffat i världsekonomin och skulle sannolikt framkalla en global depression.
Hoppet står nu till att representanthusets republikanske talman John Boehner skall besinna sig och nå en uppgörelse med Obama och demokraterna.
Hur har det kunnat gå dithän i världens mäktigaste demokrati?
Svaret skulle kunna formuleras så här:
En brist på gentlemän.
USA:s politiska system bygger på maktdelning, där lagstiftande, verkställande och dömande instanser balanserar och kontrollerar varandra. Det var en snillrik konstruktion från det konstitutionella konventet sommaren 1787, då företrädare för de tretton kolonier som hade brutit sig loss från det brittiska imperiet möttes i Philadelphia för att lägga den legala grunden till en ny republik.
Det var en lysande skara gentlemän: lagkloka, kultiverade, inlästa på tidens upplysnings­idéer. Thomas Jefferson, då amerikanskt sändebud i Paris, kallade dem "en församling av halvgudar".
Delegaterna diskuterade och kompromissade sig fram till ett dokument, den amerikanska konstitutionen, som idag är världens äldsta gällande författning. Riktlinjerna drogs upp av Virginias James Madison, senare USA:s fjärde president.
Systemet utgick från premissen att den federala statens tre grenar – kongressen, presidenten och domstolarna – skulle sätta nationella intressen framför personliga, regionala och partipolitiska.
Det har mestadels fungerat. Det kallas bipartisanship, ett uttryck som kan översättas med blocköverskridande lösningar.
Under mer än 200 år har amerikanska politiker till höger och vänster varit stora nog att sträcka ut handen i avgörande ögonblick.
Ett sentida konservativt exempel är Arizonasenatorn John McCain, republikansk presidentkandidat 2008. Trots sina erfarenheter av tortyr och misshandel i ett nordvietnamesiskt fängelse hjälpte han den demokratiske presidenten Bill Clinton att på 1990-talet normalisera USA:s relationer med Vietnam. Ett vänsterexempel är Ted Kennedy, som under nästan femtio år i senaten lotsade igenom lagar om allt från sanktioner mot Sydafrikas apartheidregim till krafttag mot aidsepidemin.
Dessa gentlemän är borta nu. McCain, fortfarande senator, har pressats till underkastelse av det egna partiets galningar. Kennedy dog i ämbetet 2009.
Framför allt finns det inga republikanska gentlemän kvar. Den sista som försvann ur deras led var en kvinna: Olympia Snowe, senator från Maine. I vämjelse över hur dysfunktionell amerikansk politik har blivit avstod hon från att söka omval 2012.
En av de elementära mekanismerna i amerikansk politik har gått sönder genom att republikanerna har råkat i händerna på bibelviftande extremister, besatta av att förödmjuka den förste svarte presidenten.

När USA:s tokhöger driver världen mot avgrunden kan det därför finnas anledning att påminna om ett par republikaner som genom att överskrida partigränsen medverkade till att rädda friheten.
I valet 1940 ställde den demokratiske presidenten Franklin D Roosevelt upp för tredje gången; först genom författningens 22:a tillägg 1951 blev det omöjligt för en president att väljas om mer än en gång. Roosevelts republikanske motståndare hette Wendell Willkie (1892–1944).
Krig rasade i Europa. Frankrike, Beneluxländerna, Norge och Danmark hade erövrats av Hitlers Tyskland, fortfarande i allians med Stalins Sovjet. Blott britterna höll emot och Roosevelt ville hjälpa dem, trots att USA var neutralt. Landet hade sedan sin tillkomst konsekvent avvisat bindande allianser med omvärlden och kongressen hade 1920 sagt nej till medlemskap i den kollektiva säkerhetsorganisation, Nationernas förbund, som hade utformats av president Woodrow Wilson vid första världskrigets slut.
Isolationisterna, som ville att USA till varje pris skulle hålla sig utanför nästa världskrig, var starka i det republikanska partiet. De var också oförsonliga motståndare till Roosevelts ekonomiska reformprogram The New Deal. Men under intryck av den internationella utvecklingen utsåg ändå det republikanska partikonventet – fem dramatiska dagar i Philadelphia – Willkie till sin presidentkandidat.
Sedan Willkie hade förlorat valet slöt han helhjärtat upp bakom Roosevelts omvandling av USA till "demokratins arsenal".
Willkie bistod Roosevelt i ansträngningarna att få igenom allmän värnplikt och ett biståndsavtal med britterna, lend lease. När Japan attackerade Pearl Harbor 1941 var det ett politisk enat och militärt bättre förberett USA som trädde in i kriget, mycket tack vare Willkie. Roosevelt beskrev honom som "en gudagåva till det här landet när vi behövde honom som mest".

En av de ledande republikanska isolationisterna var en senator från Michigan vid namn Arthur Vandenberg (1884 –1951). Han gjorde 1945 helt om och förklarade varför i ett berömt tal i senaten. Vandenberg skapade därmed förutsättningar för USA att med samlade krafter anta nästa utmaning: kalla kriget och hotet från Sovjetkommunismen. Han introducerade en resolution i senaten, The Vandenberg Resolution, som öppnade vägen för USA:s internationella engagemang. Därför kunde den demokratiske presidenten Harry Truman, trots republikansk kongressmajoritet, driva igenom Marshallhjälpen och försvarsalliansen Nato.
Så har USA rört sig framåt och klarat oerhörda prövningar. Och just så tänkte sig gentlemännen i Philadelphia 1787 att deras kontroll- och balanssystem skulle fungera: konfrontationerna skulle inte tillåtas gå över styr.
Gentlemän ser till att komma överens.
Det är slut med det nu på grund av ett republikanskt parti som har gripits av vansinne.

Världen håller andan medan James Madison roterar i sin grav.

MER ATT LÄSA

* The Rise of American Democracy. Jefferson to Lincoln (Norton) av Sean Wilentz.
* The Summer of 1787. The Men Who Invented the American Constitution (Simon & Schuster) av David Stewart.
* Truman (Simon & Schuster) av David McCullough.
* Five Days in Philadelphia. The Amazing Convention of 1940 and How It Freed FDR to Save the Western World (Public Affairs) av Charles Peters.
* Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid (Natur & Kultur) av Martin Gelin.
Gå till toppen