Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Saga kan inte dra lasset själv”

Svensk-danska dramaserien ”Bron” är en internationell succé utan like, den har sålts till 130 länder och det görs egna versioner både i England och Frankrike. Oddsen för att det skulle bli en andra säsong var således inte särskilt höga.
Det är Saga Noréns rollfigur som fortfarande förankrar den vid sidan av mittfåran.Bild: Carolina Romare
Men hur följer man upp en sån exempellös framgång?
Genom att göra likadant – fast tvärtom. Det är ju ett ganska vettigt recept.
I första säsongen var intrigen ett mardrömsdrama som i slutänden riktade sig väldigt personligt mot en av poliserna, Martin Rohde, när hans son mördades på ett ovanligt bestialiskt vis. Den direkta följden blev ett kraschat äktenskap och trassliga nerver.
Men utan Martin Rohde blir det inget ”Bron”, så lösningen är att slänga in den svårt traumatiserade polisen i ännu ett komplicerat kriminalfall tillsammans med svenska kollegan Saga Norén.
Medan det alltså var en personlig vendetta som var utgångspunkten förra gången är själva kriminalgåtan i säsong två av global art. Det handlar om en sammanslutning som vill sätta fokus på överanvändningen av jordens resurser. Och den håller inte igen – redan i de två första avsnitten har flera människoliv krävts.
Jag måste säga att utan nyhetens behag så blir ”Bron” denna gång i högre grad en kriminalserie bland andra. Det är Saga Noréns rollfigur som fortfarande förankrar den vid sidan av mittfåran men i övrigt – mer igenkänning än överraskning, vilket ju är lite av en besvikelse.
Och hur långt kan man egentligen dra Sara Noréns udda personlighet? Avsnitt två kretsade till en del kring hennes (överraskande) kärleksrelation och hur hon finner sig tillrätta, eller inte, i den. När Martin Rohde insåg att hon inte riktigt visste vad hennes kille arbetade med tyckte han att det var dags att hon började intressera sig för det. Lite senare: Saga Norén sitter bredvid pojkvännen och försöker läsa ett seriealbum (han jobbar på något sätt med sådana), han förstår vad hon gör och säger att hon inte behöver.
Hon får helt enkelt inte vara den briljanta yrkeskvinna hon är, inte enbart. Det faktum att det hela tiden påpekas att hon är så himla udda gör henne så otroligt apart, på ett onödigt sätt. Detta hanterades avgjort bättre i första säsongen.
Men detta sagt – ”Bron” ligger ändå över genomsnittet i genren och serien har en väldigt personlig stil, något förvånande med tanke på att det är massor av manusskribenter och regissörer inblandade.
Även om andra säsongen hittills känns något svagare än den första kan det angelägna temat förmodligen uppväga. Att i fiktionens form visa på klimatslitaget som följer på konsumtion av jätteräkor och nötkött kanske har större effekt än den femtioelfte torra rapporten om detsamma?

Gör om!

”Debatt” i förra veckan, om registreringen om romer och om den eventuella nyttan av att dricka en halvflaska vin varje dag, var ett praktexempel på total urballning. Något borde göras åt programformatet.
Gå till toppen