”My body, my rules”, ”Ingen sharia i Egypten eller världen”, slagord skrivna över nakna bröst. Jenny, talesperson för Femen i Sverige, har sedan i mars använt överkroppen för att föra fram sitt budskap.

– Självklart använder vi brösten för att nå ut och få uppmärksamhet. Så länge det görs en affär av kvinnors bröst fungerar den här sortens aktivism. Den dag det inte gör det kanske vi inte behöver protestera längre.

När Jenny förra våren såg ett filmklipp om den feministiska organisationen, som fått uppmärksamhet för sina protester mot sexindustrin och statligt och religiöst kvinnoförtryck, tog det henne en kvart. Sedan hade hon skapat Femen Sweden på Facebook.

Jenny tittar ut över hamnen i födelsestaden Helsingborg. Hon är 41 år, lever med sin man och två barn, är konstnär och var fram till i våras miljöpartistisk lokalpolitiker.

– Det var upprördheten över hur flickor och kvinnor tvingas leva sina liv efter mäns regler som fick mig att bli aktivist, säger hon.

Hon har gjort aktioner i Stockholms moské, utanför Tunisiens ambassad och innanför murarna på Rysslands i protest mot den ryska antihomolagen.

Engagemanget har haft ett pris. I dag är hon försiktig med att uppge efternamn av rädsla för hot och, säger hon, har svårt att få jobb.

– Jag var medveten om konsekvenserna. Men det är inte så att vi leker oss igenom det här. I exempelvis Holland har aktivisterna inte rätt till det sociala trygghetssystemet för att de registrerats som kriminella.

Även Jenny har en rättegång hängande över sig, för förargelseväckande beteende under moskéaktionen som hon gjorde tillsammans med Aliaa Elmahdy från egyptiska Femen, som nu har fått asyl i Sverige.

– Aliaa bjöd in mig till sin aktion. Hon ville göra den i en moské med tydlig koppling till Muslimska brödraskapet, dagen före Mursis ettårsdag.

Jenny har behov av att förklara sig. Femens metoder har väckt känslor världen över. Medlemmarna sägs vara mediekåta, unga snygga tjejer som visar tuttarna. Den sistnämnda kritiken är vanlig i Sverige och inte många etablerade feminister har stöttat Femen. Just moskéaktionen har dessutom kritiserats för att inte respektera det religiösa rummet, för att stigmatisera muslimska kvinnor och för att Jenny som etnisk svensk fört andra kvinnogruppers talan utan att de bett om det.

– Att inte se att det var Aliaas aktion, är inte snarare det diskriminerande? Och varför skulle inte jag kunna solidarisera med alla kvinnors rättigheter? säger Jenny.

Men Femen har också fått stöd från debattörer som tolkat dem som en punkrörelse som inte för sig med de rätta akademiska termerna men agerar med mod.

– För mig är det en befrielse att få skrika ut det jag känner.

I april deltog Jenny i en internationell ”Topless Jihad”-aktion på Gustav Adolfs torg i Malmö i solidaritet med Amina Tyler från Femen i Tunisien, som då satt fängslad. Medarrangör var Kvinnorättsförbundet i Malmö. På deras kontor på Ystadgatan förklarar Farideh Arman, 56, och kollegan Mitra Seif, 55, att de bara brösten är som flaggor: lyssna, det räcker nu.

– Att visa brösten är ett tydligt språk, en reaktion på det fruktansvärda kvinnoförtrycket i världen, säger Farideh Arman.

För tre år sedan arrangerade de båda tuttbävningen i Malmö, då kvinnor runt om i världen motbevisade en iransk böneledare: naken hud leder inte till jordbävning. De har också visat brösten och deklarerat sitt budskap på persiska i en film som i dag har två miljoner klick på Youtube.

– Vi är kvinnorättsaktivister som har flytt hit från Iran. Här, till skillnad från i Iran där kvinnor fängslas och stenas, har kvinnor rätt att göra sin röst hörd. Då måste man ta den, säger Mitra Seif.

I Sverige kan kvinnor amma offentligt, välja klädsel och oftast bada topless på stranden utan problem. Men en kvinna som visar brösten på fel plats vid fel tidpunkt kan dömas för förargelseväckande beteende.

– Hur kan vi ha en lag som bara gäller det ena könet? säger Farideh Arman.

Även om svenska kvinnor har det långt bättre än kvinnor i många andra länder menar de att ingen är fri från förtryck förrän alla världens kvinnor är det.

– Det handlar om solidaritet. Jag kokar av ilska över att svenskor som protesterar för kvinnors rättigheter i andra länder får kritik för att det skulle vara rasistiskt. Mänskligheten är universell, säger Mitra Seif.

Femen använder bröst som politiska verktyg för att bekämpa teokratier, diktaturer, patriarkala strukturer och förtryck inom porrindustrin. Organisationen grundades i Ukraina 2008. I dag har de, enligt egna uppgifter, runt 150 aktivister. Runt 100 av dem finns i andra europeiska länder, i Mellanöstern, Nordafrika och Nord- och Sydamerika.

I en ny film om Femen i Ukraina berättas att Victor Svyatski, en av de första medlemmarna, ska ha tagit en ledande roll och handplockat snygga kvinnor till topless-aktionerna. Nuvarande ledaren Inna Shevchenko har svarat att mannen sparkades ut för över ett år sedan när Femen International grundades.

”Femen är fött i ett patriarkalt samhälle. Att män försöker ta över kvinnors rätt att bestämma över sina liv händer överallt. Internationella Femen skapades i kampen att frigöra sig från sådana män”, kommenterar Jenny, Femen Sverige.