Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Tassla med brösten – en burlesk terapi

Fram tills för ett år sedan var de för stora och för hängiga. I dag är de ett par bröst bland andra bröst, som kan skaka loss och få guldiga tofsar att snurra. För Ravennoir har burlesken inte bara fått henne att älska brösten. Den har förändrat hennes liv.

”Jag kan stå här med de andra tjejerna och vara nöjd med mig själv. Och jag kan göra det inför en massa folk. Det är en fantastisk känsla”, säger Ravennoir.Bild: Julia Lindemalm
Det är redan jul i danssalen på Studiefrämjandet i Malmö. Till tonerna av ”Santa Claus is back in town” gör sig tjejerna i Ravishing Byrds redo för ett träningspass. Byxor, tröjor och bh:ar åker av, träningskläder, klackskor och tassels på bröstvårtorna på.
– Det här är det bästa jag vet, säger 24-åriga Ravennoir, som liksom de andra i gruppen använder sitt artistnamn i burlesksammanhang.
Framför spegelväggen tränar de steg och höftvick inför den kommande julshowen. Och de tasslar, skakar loss axlarna så att brösten snurrar och tofsarna svingar runt som propellrar.
– Från att ha hatat mina bröst kan jag knappt hålla mig från att tassla loss, säger Ravennoir och skrattar.
Hon slår sig ner på golvet för att förklara ordentligt.
– Jag har haft sådana komplex. Fram tills i vintras visade jag mig inte utan kläder, och definitivt inte utan bh.
Bröst fick hon tidigt. Första bygel-bh:n, med ordentligt stöd för bysten, inhandlades när hon var elva.
– Redan då var de stora och fel. Idealet var antingen små, toppiga eller stora på det där rätta sättet, sådär Baywatchguppande. Gud nåde om de var som mina.
När hon i höstas gick med i den nybildade burleskgruppen var det inget litet steg. Att klä av sig för de andra tjejerna var tufft, att dessutom uppträda halvnaken var något som kunde ha varit en mardröm. Det blev precis tvärt om.
– Första gångerna jag skulle ta av bh:n höll jag för brösten med händerna lite diskret. Men när jag väl kommit in i stämningen, den fantastiska relationen vi har till varandra, försvann osäkerheten. Här har vi olika bröst, olika kroppar. Plötsligt var de bara boobies rakt upp och ned, säger hon.
Stora eller små, alla kan de få tassels att snurra, alla är de lika värda applåder.
– Nu har jag inte bara bröst som är till för min partner eller för eventuella barn. Jag har burleskbröst som är fantastiskt bra på att tassla. Det är också som om brösten, hela kroppen, avsexualiserats.
Visserligen är det just sexualiteten de leker med, som man gör i burlesk. Men, menar Ravennoir, de gör det med en lekfull klackspark, på sina egna villkor.
– Jag har uppträtt solo, stått där ensam på scen och folk älskade det. Vi får så mycket uppskattning och har det så otroligt roligt. Flera gånger har det kommit fram kvinnor och sagt att det var befriande att titta på oss.
Hade de inte uppträtt för publik hade effekten inte varit densamma, menar hon. Det är själva ställningstagandet i att våga göra det, att göra upp med kvävande normer och den distans till sin egen kropp hon känner att det ger, som är avgörande.
– Titta på mig, jag är tjock och har celluliter. So what. Från att ha hatat min kropp och mina bröst älskar jag dem. För mig är det ren terapi.
Gå till toppen